Taylor Lautner Novellblogg

Det gick en vecka. Jag satt vi Leah's sida varje dag, hela dagen. Jag till och med avbokade flera intervjuer för att få sitta vid Leah. På en hel vecka hade hon inte rört en min. Hon låg i samma ställning, med samma asiktsuttryck varje gång jag såg henne.

Det var lördag, jag åkte in till sjukhuset runt lunch och tog raka vägen upp till Leah's rum. Det var tomt, men jag antog att det inte skulle vara det så länge till, för snart skulle jag bli tvungen att trängas där inne med Logan. Varje dag hade han kommit hit efter skolan. Han hade satt sig i stolen på andra sidan sängen och tagit tag i Leah's hand. Vi sa aldrig något till varandra, inte ett knyst. Vi utbytte dock blickar väldigt ofta, rätt obehagliga blickar. Jag visste vad han hade gjort, men ville inte råka ut för det igen. Så jag gjorde nog bäst i att sitta tyst.

Som vanligt låg Leah lika fridfullt som alltid på den lilla sängen i det helvita rummet. Jag satte mig ner på stolen bredvid hennes säng och tog tag i hennes hand.

- Leah, det har gått en vecka. Det är dags att vakna nu. sa jag till henne med låg ton.

Jag fick ingen reaktion, vad hade jag väntat mig? Att hon skulle vakna och säga "Taylor, jag är vaken nu! Jippie!", nej. Det fanns inte en chans på jorden att det skulle hända. Jag vände hastigt på huvudet när jag hörde dörren öppnas. Logan stod i dörröppningen och tog sedan ett steg in i rummet. Jag följde varje steg han tog tills han satte sig ner på stolen. Han tittade ilsket på mig och tog ett djupt andetag.

- Vad gör du här? frågade han.

- Jag är alltid här, varför skulle jag inte vara här idag? frågade jag honom.

Han svarade inte, han gav mig endast en ilsken blick, sen tittade han ner på Leah. Plötsligt kände jag hur hon tog ett hårdare grepp om min hand. Jag tittade förvånat upp på Logan, som tittade lika förvånat tillbaka på mig. Jag log hysteriskt, likaså gjorde han. Men när vi minst anade det började Leah skaka, det var så brutalt att delar av hennes kropp lyfte flera centimeter från sängen. Maskinerna pep högre än vanligt också.

- Herregud. sa jag högt och tittade på Logan.

Bara några sekunder senare öppnades dörren och en hel drös läkare kom in springandes i rummet.

- Ut med er killar. Ni måste ut! ropade en av läkarna till oss.

- Men .. Nej .. Vad händer? sa jag och stod kvar på samma plats.

- Du måste ut här ifrån! sa samma läkare, han började eskortera ut mig från rummet och stängde sedan dörren mitt framför näsan på mig.

Vi satte oss ner på varsin stol utanför rummet. Vi satt tysta ett långt tag och försökte se vad som hände inne hos Leah. Dock var det gardiner för, så det var lite svårt att se.

- Var du tvungen att kaxa emot när jag frågade vad du gjorde här?! sa Logan plötsligt.

- Jag kaxade inte emot, jag svarade bara på din spydiga fråga.

- Det var otroligt dumt gjort. Jag lovar att Leah kände av stämningen, det som just hände var helt klart ditt fel.

- Mitt fel? Vem fan var det som började kaxa?

- Inte var det mitt i alla fall. halvskrek Logan till mig.

- Frågan är ju faktiskt vad du gör här, det är slut mellan dig och Leah. Har du inte fattat det? Det är JAG och Leah nu. Inte DU och Leah!

Logan svarade inte. Istället ställde han sig hastigt upp, även jag gjorde det. Han gick fram och tillbaka medan jag bara stod och tittade på honom. Med snabba steg gick han fram till mig och gav mig ett hårt slag med knytnäven rakt över näsan på mig. Jag fick en sådan chock att jag ramlade ihop på golvet. Strax därefter vart det helt svart.

---

Ojojoj. Inte bra Logan, inte bra. Och hur går det för Leah. Kommer hon klara kramperna?