Remember Me - Kapitel 14
Vi stod ett tag och funderade. Men vi hade ingen aning om vi skulle göra det eller inte. För dom kommer ju förstå att vi varit inne i huset, och vad jag förstår får man inte gå in i ett hus bara sådär. Det är ju inbrott.
Plötsligt började min telefon ringa, och vi båda hoppade till av rädsla. På displayen stod det Logan.
- Det är Logan..
- Men svara då!! Sa Paige allvarligt till mig.
Jag svarade, men rösten på andra sidan lät inte alls som Logan ..
Rösten var hes och harklade sig efter varje ord.
- Logan? Sa jag oroligt.
- Leah .. Sa han och jag hörde hur han hade gråten i halsen.
- Var är du? Seriöst!
Han vart tyst och harklade sig.
- Jag orkar inte .. Sa han.
- Logan, sluta! Var är du?!
- Jag orkar inte, jag ville bara ringa och säga ..
Han tystnade igen och snyftade. Jag förstod att detta inte betydde någonting bra.
- Säga vadå?! Sa jag oroligt.
Jag kollade allvarligt på Paige och jag såg på henne hur tårarna försökte pressa sig ur hennes ögon.
- Jag ville bara säga hejdå. Du betyder så jävla mycket för mig.
- Logan! Slu.. Var allt jag hann säga innan han la på luren.
- Vafan! Han la på luren i örat på mig!! Sa jag ilsket till Paige.
- Men vad sa han då?!
Hon kollade på mig med sorgsna stora ögon. Och precis när jag skulle berätta stoppades jag av klumpen i halsen. Jag skakade bara på huvudet, och tårarna i Paige ögon kunde inte hålla sig längre, de bara forsade ut ur hennes ögon.
- Vi måste ut här ifrån.. Sa jag och tog tag i Paige's arm och drog ut henne från huset.
Det var redan mörkt ute och jag hoppade snabbt upp på min cykel med Paige på pakethållaren.
- Men seriöst, vad sa han?! Sa Paige allvarligt till mig.
- Han sa hejdå..
Jag fick inte ut något mer.
LOGAN'S PERSPEKTIV -
Jag orkade inte mer, mitt liv var piss. Mamma hade lämnat mig och min familj, pappa hade blivit alkis, och Eric .. Jag fick snabbt en klump i halsen när jag började tänka på allting. Dessutom hatar Leah mig. Hon måste tro att jag är världens pucko. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
När pappa lämnat huset och stuckit iväg till sina kompisar för att supa sig full på någon krog i stan sprang jag ut från huset. Jag sprang så långt bort jag kunde, jag slutade inte springa förens jag kom fram till den stora skogen. Då kom minnena fram.
Jag och pappa gick alltid hit med mamma och Eric när jag var mindre. Vi plockade ofta svamp och hade mysiga picnics. Men plötsligt förändrades allt. Mamma och pappa började bråka allt mer, tillslut bara stack mamma. Ingen vet var hon tog vägen. Det gjorde pappa galen och framför allt ledsen, för att dölja smärtan började han dricka, det blev bara mer och mer för varje dag som gick och plötsligt blev han beroende. Han vart verkligen inte sig själv. Han började träffa det skummaste typerna och en kväll kom de hem till oss..
Jag orkade inte tänka mer, jag blev bara allt mer ledsen och jag tårarna forsade ner för mina kinder.
- Fan. Fan ta allt. Fan ta livet. Sa jag högt i den ekande skogen.
Jag började gå och efter ett tag kom jag och tänka på Leah. Jag plockade upp min mobiltelefon och ringde henne. Hon svarade inte så jag ringde ett par gånger till. Jag måste få tag på henne! Tänkte jag. Efter nio gånger gav jag upp. Det var inte lönt att försöka mer, förmodligen ignorerar hon mig något brutalt och tycker jag är en stor och ful stalker som inte kan få nog av henne.
Jag fortsatte gå och jag höjde farten lite grann, jag ville så långt bort från det här helvetet som möjligt.
När det började skymma ringde plötsligt min mobil. Det var Paige. Jag orkade dock inte svara det här gången. Nu är det hennes tur att undra.. Tänkte jag och la ner mobilen i fickan igen. Plötsligt ringde det igen, jag höll kvar vid min åsikt och lät det ringa. Efter ungefär 10 minuter ringde det igen, den här gången plockade jag upp telefonen. Men precis när jag skulle svara slutade det ringa. Jag missade att ta det.
Ju längre jag gick desto närmre kom jag korsningen utanför vårt område. Plötsligt fick jag en idé. Så jag ringde Leah, förhoppningsvis skulle hon svara den här gången.
- Hallå?! Svarade Leah oroligt.
- Hej .. Sa jag och lät inte alls som jag brukar.
- Logan?
- Leah ..
- Var är du? Seriöst! Jag kunde höra på henne att hon faktiskt var riktigt orolig över mig.
Jag tystnade och tänkte.
- Jag orkar inte .. Sa jag snabbt. .
- Logan, sluta! Var är du?!
- Jag orkar inte, jag ville bara ringa och säga ..
Jag tystnade och snyftade till, i samma veva torkade jag snabbt bort mina tårar.
- Säga vadå?!
- Jag ville bara säga hejdå. Du betyder så jävla mycket för mig. Sa jag till Leah.
- Logan! Slu..
Jag la på luren innan Leah hann säga klart sin mening. Plötsligt kom jag fram till korsningen. Nu gällde det. Nu skulle jag äntligen slippa all smärta, all svek och framför allt, jag skulle slippa pappa..
Jag fortsatte gå och jag stannade vid väggrenen. Bilarna som körde förbi tutade, jag antog att det betydde att jag skulle gå där ifrån, men jag gav mig inte. Jag inväntade rätt tillfälle.
- NU! Sa jag högt och spring ut precis framför bilen..
Ojojoj. Vad gör Logan?!
KOMMENTERA OM NI VILL HA MER!
Uppdate; det börjar bli lite dåligt med kommentarer. Om ni kommenterar bra på detta inlägg, får ni kanske något extra inlägg imorgon hihi :D
Remember Me - Kapitel 13
Han fortsatte skratta och skvätte sedan vatten på oss allihopa. Vi badade tills det började skymma och vi blev russin allihopa. Så vi gick upp och la oss utmattade på våra handdukar. När jag landade på min handduk plockade jag upp min mobiltelefon och ser att jag har fått 9 missade samtal från ..
Damdamdam. Vad är det som har hänt med Logan?
.. Logan. Varför hade han ringt så många gånger? Något måste ha hänt.
- Jag går bara och ringer ett samtal. Sa jag och reste mig upp från handduken igen.
Taylor såg lite fundersam ut när jag sa det, men jag gick iväg ändå utan att säga något. Jag knappade in hans nummer och ringde. Men till min förvånan svarade han inte. Så jag ringde igen, inget svar den här gången heller. Jag gick tillbaka till Paige och killarna och satte mig bredvid Paige.
- Logan har ringt 9 gånger, och nu svarar han inte när jag ringer. Sa jag tyst så att de andra inte skulle höra.
- Va? Har det hänt något?
Innan jag hann svara blev Liam lika irriterande som vanligt.
- Vad viskar ni om tjejer? Ni vet väl att man inte får viska om man är fler än 2 !! Sa han nyfiket.
- Nä men det är inget. Sa jag och kollade allvarligt på Liam. Då vart han tyst.
- Ska vi åka till honom och se hur det är? Frågade jag Paige.
Hon nickade och vi började packa ihop våra grejer.
- Vart ska ni då? Frågade Taylor när han insåg att vi inte skulle stanna på stranden.
- Vi måste bara
fixa en sak, okej? Svarade jag.
Killarna tittade konstigt på varandra men nickade sedan och sa inget mer. När vi packat ihop allt gick vi till min cykel.
- Gick du hit? Frågade jag då Paige.
- Ja? Det är inte långt direkt ..
- Men då får du hoppa upp på min pakethållare!
Paige hoppade upp på pakethållaren och vi cyklade iväg. Det tog ungefär 10 minuter innan vi kom fram till Logan's hus.
- Det var länge sen jag var här, vi kanske borde testa ringa innan vi går in? Sa jag osäkert.
- Okej, gör det då fegis. Sa Paige och började skratta.
Jag letade upp Logan i mina kontakter och klickade på ring. Den här gången svarade han inte heller.
- Tror du han svarar eller? Sa jag argt när jag la på luren.
- Antaligen inte. Ska vi knacka på?
Jag nickade och vi gick fram till dörren.
- Du knackar! Sa jag innan hon hann säga till mig att göra det.
Paige knackade lite löst, knappt så det hördes.
- Var det där en knack? Sa jag och knackade hårdare.
Dörren som stod på glänt öppnades när jag knackade, och jag kollade oroligt på Paige. Vi gick in och vi båda fick en chock.
- Omg. Så här såg det inte ut senast jag var här. Vad har hänt? Frågade jag oroligt.
Jag fick inget svar, men jag kunde se på Paige att hon höll med mig.
- Hallå?! Ropade jag en gång. Men jag fick inget svar.
- LOGAN?! Ropade Paige.
- Va i helvete? Vad har hänt?
Jag kände hur en tår rann ner för min kind, men jag torkade snabbt bort den. Vi gick förbi köket och vardagsrummet och vi kom till en trappa, vi kollade på varandra och nickade. Vi började gå upp för trappan, jag först och Paige efter. Vi öppnade alla dörrar för att se ifall vi kunde hitta Logan, men han var ingenstans. Plötsligt kommer Paige till en dörr som stod låst.
- Leah! Den här dörren är låst.
- Knacka! Det kanske är någon där. Sa jag.
Paige knackade på dörren, men fick inget svar.
- Logan! Är du där inne? Ropade jag.
- Ska vi ringa polisen? Frågade Paige mig.
- Jag vet inte, ska vi?
Vi stod ett tag och funderade. Men vi hade ingen aning om vi skulle göra det eller inte. För dom kommer ju förstå att vi varit inne i huset, och vad jag förstår får man inte gå in i ett hus bara sådär. Det är ju inbrott.
Plötsligt började min telefon ringa, och vi båda hoppade till av rädsla. På displayen stod det Logan.
- Det är Logan..
- Men svara då!! Sa Paige allvarligt till mig.
Jag svarade, men rösten på andra sidan lät inte alls som Logan ..
Damdamdam. Vad är det som har hänt med Logan?
KOMMENTERA :D
Idétorka
Hej alla grymma läsare! Nu är det så att det är tomt på idéer, jag vet inte riktigt vad som ska hända i kapitel 13 och framåt, så ni kan väl ge mig lite idéer? Det hade varit super! :)
- LINNEA
Remember Me - Kapitel 12
Jag gick tillbaka till henne, men oförberedd som jag var hoppade hon på mig så båda vi ramlade ner i sanden. Då hör vi någon ropa.
- Hej tjejer!
Vi kollade upp och vi ser tre killar komma gående, en av dom var Taylor. En av killarna vinkade och såg otroligt glad ut. Jag och Paige kollade på varandra med "vad-i-helvete" blicken. Killarna och Taylor kom fram till oss och satte sig i den varma sanden.
- Tja! Sa killen som hade vinkat till oss.
- Hej .. Svarade Paige.
Jag kollade på Taylor och jag kunde se hur han skämdes lite grann över sin översociala kompis. Han kollade tillbaka på mig och vi fick ögonkontakt. Men av någon konstig anledning kände jag ingenting när jag kollade på honom. Taylor log mot mig men jag bröt ögonkontakten och kollade ner i sanden istället. Paige petade på mig och nickade mot våra handdukar. Sedan ställde vi oss upp och började gå dit.
- Tjejer? Vad ska ni? Sa den andra killen.
- Är vi sååå irriterande? Tillade den första killen.
- Men låt oss vara .. Sa Paige och himlade med ögonen.
Än hade Taylor inte sagt ett ljud. Jag kollade bak en gång och såg att dom kom gående bakom oss. Så jag tog tag i Paige's arm och började springa. Och efter oss kom dom. Vi kom fram till våra handdukar och satt oss ner. Några sekunder senare kom killarna fram också.
- Är det okej om vi hänger lite med er? Jag vet någon som gärna vill det.. Sa den första killen och blinkade till mig.
Jag himlade bara med ögonen och sedan tog jag av mig mina kläder eftersom att jag inte hunnit göra det än. Jag plockade fram min solhatt och min plånbok och sedan ställde jag mig upp.
- Paige jag tänkte gå till kiosken, ska du ha något?
- Jaa, en cola tack. Svarade hon.
- Och jag vill ha en Magnum Classic, en cola, en fanta och en choklad. Sa den andra killen och hånflinade till mig.
Jag skakade på huvudet och gick till kiosken. Plötsligt är det någon som tar på min axel och jag hoppade till av rädsla.
- Oj förlåt, det var inte meningen att skrämma dig. Sa Taylor som precis satt sin hand på min axel.
Jag log och fortsatte gå.
- Snälla, jag har redan sagt förlåt .. Tillade han.
- Ja, jag har förlåtit dig. Det är inte det.
- Men vad är det då? Frågade han.
- Du kommer aldrig förstå.. Jag skakade på huvudet.
Jag förstod inte vad som hade hänt med mig. Jag har ju gillar Taylor i alla dess år, men nu .. Så har känslorna försvunnit? Allt var helt omvänt.
Taylor vart tyst och fortsatte gå mot kiosken med mig. Men han bröt tystnaden snabbt.
- Jag förstår inte..
- Precis, jag sa ju det .. Sa jag lite små kaxigt till honom.
- Chilla. Sa han och tittade surt på mig.
Vi kom fram till kiosken och jag köpte en Cola till Paige och en Sprite till mig. Sedan gick jag tillbaka.
- Du kan ju vartfall vara LITE snäll och vänta på mig.. Fräste Taylor till mig när jag gick ifrån honom.
Jag stannade upp och kollade på honom. Han kom strax där efter med händer fulla av Cola, Fanta, en choklad och en Magnum Classic.
- Var din kompis seriös med det han ville ha? Sa jag och skrattade.
- Haha, jaa .. Inte den hälsosammaste grabben ..
Vi kom tillbaka till Paige och killarna och jag kunde se på Paige hur hon inte gillade sällskapet. Jag gav henne sin Cola och jag satte mig ner bredvid henne.
- Okej, vi har ju faktiskt inte presenterat oss än. Men jag är Liam och det där är Mike, och Taylor. Sa den första killen och pekade på Mike och Taylor.
- Taylor vet nog alla vem han är. Sa Paige och blinkade till mig.
- Ha-Ha.. Sa Taylor och hånlog till Paige.
- Och ni heter? Frågade Liam.
- Leah och Paige. Sa jag.
- Hej Leah, hej Paige. Sa Liam och Mike i kör.
Jag och Paige skrattade och sedan fortsatte vi prata med killarna. Efter ett tag blev det faktiskt väldigt trevligt. En halvtimme senare fick Mike för sig att vi alla skulle ta ett bad. Alla tyckte det var en bra idé, förutom jag. Jag hade ingen lust alls att bli helt dyngsur. Men jag gick med på det iallafall. Killarna drog av sig sina kläder och jag kunde inte ungå att kolla in Taylor när han drog av sig sin tröja. Hans mage måste vara den snyggaste jag någonsin sett. Men det pinsammaste var ju att min blick fastnade på den.
- Leah ? Sa Taylor och viftade med sin hand framför mina ögon.
- Oj .. Hehe .. Förlåt ..
- SISTEN I ÄR ETT RUTTET ÄGG! Skrek Liam och började springa.
Alla började springa och hoppade i vattnet. Dock kom jag sist eftersom att jag knappt hann reagera.
- HAHA! LEAH DU ÄR ETT RUTTET ÄGG! Skrek Liam till mig och började skratta så att han nästan tappade andan.
- Omogna unge.. Sa jag och gav honom mördarblicken.
Han fortsatte skratta och skvätte sedan vatten på oss allihopa. Vi badade tills det började skymma och vi blev russin allihopa. Så vi gick upp och la oss utmattade på våra handdukar. När jag landade på min handduk plockade jag upp min mobiltelefon och ser att jag har fått 9 missade samtal från ..
Hmm vem är det dom har ringt? Och har Leah tappat sina känslor för Taylor?
En fråga bara, vad gillar ni; Längre kapitel men bara 1 om dagen, eller kortare kapitel men fler om dagen?
KOMMENTERA OM NI VILL HA MER :D
Vinnaren av Inviten!
Vinner blev då SOFIE! Så skicka iväg en kommentar med din mailadress! Och btw, innan du skickar, kolla NOGA så att du har skrivit helt rätt, annars funkar inte inviten :)
Och för er andra så använde jag mig av random.org när jag lottade fram vinnaren!
Remember Me - Kapitel 11
Han blev väldigt koncentrerad och läste smset för sig själv. Plötsligt blev han stel och kollade på mig. Jag kunde verkligen se hur ledsen han blev. Han gav mig min telefon och satte sig ner bredvid mig.
- Alltså, Loga .. Var allt jag hann säga innan han avbröt mig.
- Det är okej, jag förstår. Jag ska nog gå..
- Men! Det är inte som du tr..
- Det är okej!! Fräste han åt mig och sedan gick han ut från mitt rum.
Det fanns ingen mening med att springa efter honom så jag satt kvar i min säng och kollade på min dörr. Då hör jag hur han smäller igen ytterdörren, hårt..
LOGAN'S PERSPEKTIV -
Av någon konstig anledning blev jag så otroligt ledsen när jag läste smset från den där Taylor. Det var något nytt och spännande med Leah som gör mig bli så intresserad av henne. Jag förstår inte riktigt.
Jag hade precis stängt Leah's ytterdörr bakom mig och jag gick snabbt där ifrån. Jag började springa hemåt och kom hem inom bara några minuter. Jag stod utanför det fina vita huset. Men det var dock bara utsidan. När man kom in var det helt förstört. Möblerna stod huller om buller, tapeterna var nerdragna. Helt förskräckligt. Efter bråket mellan pappa och det där gänget har min familj blivit helt upp och ner.
Jag ryckte i dörren, det var olåst. Nej. Pappa är redan hemma. Fan.. Tänkte jag. Men jag smög in ändå. Jag kom in i köket och där satt pappa, som vanligt höll han i ett glas. Innehållet såg ut som vatten men, det var långt ifrån vatten. Sprit. Jag hoppades att han inte såg mig och smög förbi. Men då hör jag.
- Logan. Var FAN har du varit?
Jag stannade upp och stod som fast frusen i golvet. Han är berusad.
- Logan! För i helvete! Svara mig.
Då hör jag hur han ställde sig upp från sin stol och kommer ut från köket. Jag vände mig om.
- Jag var hos en kompis ..
- Du ska komma hem DIREKT efter skolan. Det vet du mycket väl!
Jag stod där helt tyst och kollade på min ilskna pappa.
- Jag går upp på mitt rum!
Jag vände mig om och tog ett steg, men jag hann inte ta fler innan pappa tog tag i min arm och drog mig bakåt.
- Du måste börja ta ditt ansvar, annars vet du vad som händer. Viskade han i mitt öra och sedan släppte han mig och gick tillbaka till köket.
Jag sprang snabbt upp för trappan och gick förbi min lillebrors rum. Det var som vanligt låst och jag kände en tår rinna ner för min kind. Han kommer inte tillbaka, det är bara att förstå Logan! Tänkte jag och torkade bort tåren. Sedan fortsatte jag till mitt rum. Mitt rum var egentligen det enda rum som såg hyfsat bra ut i huset. Dock hade jag inte på den senaste tiden vågat ta hem någon kompis.
LEAH'S PERSPEKTIV -
Jag satt fortfarande med mobilen i min hand, Taylos sms var fortfarande uppe och jag läste det om och om igen. Vad ska jag svara?! Tänkte jag och fingrade med mobilen. Jag började skriva;
"Taylor .. Sluta. Jag vill bara inte att det ska gå för fort fram. Känns som att du gör det bara för att göra det liksom. Så jag vet inte."
Jag tvekade länge på om jag skulle skicka det eller inte, och till slut skickade jag det. Sedan la jag ifrån mig telefonen. Plötsligt plingade det till. Jag plockade upp min mobil igen och såg att det senaste smset var från Paige.
"Häng med till stranden och bada!"
Jag var egentligen inte taggad alls, men vad gör man inte för sin bästa vän? Jag smsade tillbaka och skrev att jag självklart skulle med, så jag snabbade mig att dra på mig min oranga bikini. Sedan stack jag iväg till stranden.
- Det går bra att springa nu. Sa hon och blinkade till mig.
Jag släppte ner min väska på sanden och sprang allt jag hade där ifrån. Och Paige kom såklart springande bakom mig. Dock har jag bättre kondition än henne så hon stannade upp efter ett tag.
- Jag ger mig! Du vinner! Ropade hon till mig när hon stannat.
Jag gick tillbaka till henne, men oförberedd som jag var hoppade hon på mig så båda vi ramlade ner i sanden. Då hör vi någon ropa.
- Hej tjejer!
Vem är det som ropar tror ni??? Och vad har hänt med Logan's lillebror?
KOMMENTERA ALLT NI HAR! :D
Ett år försvinner utan ljus
Jag tänkte lite snabbt tipsa om mina absoluta favorit noveller som jag läser.
Så check them out!
PS. Glöm inte bort tävlingen nedan! :D
Utlottning
Så skriv bara "jag är med" i en kommentar nedan, så lottar jag ut vinnaren sen.
Det blir förmodligen imorgon kväll.
Remember Me - Kapitel 10
"Leah, gud, jag mår så dåligt. Känns som att den här oförberedda kyssen har förstört allt. Jag vill inget du inte vill, så snälla förlåt mig. Vi kan väl prata iallafall.
Hejdå, ifall vi inte hörs på ett tag."
Nu kom verkligen skuldkänslorna fram. Han hade ju inte gjort något fel. Jag borde vara glad. Var det sista jag tänkte innan jag slumrade till och vaknade nästa morgon.
Leah's Outfitt.
Jag satte mig upp i sängen och plockade upp min mobiltelefon. Klockan var halv 7 på morgonen. Dags att gå upp.. Tänkte jag och reste mig upp ur sängen. Jag klädde på mig min morgonrock och gick ut till köket. Som vanligt hittade jag mamma där med en kopp te i handen. Jag tog fram en skål, en sked, ett glas, flingor, filmjölk och juice och jag satte mig mittemot henne vid matbordet.
- Godmorgon, vad tidig du är!
- Ja, jag kommer bara försova mig om jag sover den extra halvtimmen. Sa jag.
Jag börjar skolan klockan halv 9. Så jag går vanligtvis upp klockan 7 så att jag ska hinna. Men idag ville jag inte riskera att försova mig som jag ofta gör.
- Bra, då får jag lite sällskap! Sa mamma och log till mig.
TVn som stod i köket blev jag väldigt distraherad av, och plötsligt kom jag på mig själv med att ha suttit och ätit i ungefär 30 minuter. Jag plockade undan min mat och gick tillbaka till mitt rum. Jag slängde min morgonrock i sängen och gick in i min walk in closet, jag stod länge och kollade igenom mina kläder. Vad ska jag ha på mig idag? Tänkte jag för mig själv. Sedan hittade jag en gullig t-shirt med tryck på och ett par blåa höga shorts.
Jag drog på mig det och sedan gick jag in i badrummet och sminkade mig. Jag orkade inte fixa mig så mycket idag, så det fick bli lite av en slapp dag. Jag lät mitt platta hår vara utsläppt. Och jag tog även fram mina svarta nörd glasögon för att mixtra lite med outfitten.
Jag blev klar tidigt idag så jag kände att varför inte gå tidigare än vanligt, så kan jag ta det lugnt till skolan. Skulle behövas. Jag gick ut till hallen och drog på mig mina mörkblåa Vans med jordgubbsdetaljer.
Jag kom fram till skolan och mötte Logan och Paige. Logan kom direkt fram till mig.
- Hejsan! Sa jag och gav honom en snabb kram.
- Hej!
- Du snålar med kramarna. Sa han och blinkade till mig.
Jag började skratta lite smått och slog till honom lätt på armen. Sedan såg jag hur kan kollade ner på mina skor.
- Fyfan vilka coola Vans! Vart köper du alla dina skor ?! Sa han exalterat. Han var nämligen lite av en skonarkoman.
- Lite här och var. Sa jag och kollade kaxigt på honom. Och han langade blicken till mig.
Vi började skratta och då ringde det in till första lektionen.
VID SKOLDAGENS SLUT -
Vi hade precis slutat vår sista lektion och jag stod vid mitt skåp med Paige.
- Leah, tro inte att jag inte märker. Vad är det mellan dig och Logan ? Sa och hon log till mig.
- Va? Nej, det är ingenting. Sa jag lite smått oskyldigt.
Hon började skratta för sig själv och skakade på huvudet.
- Jag vet .. Jag vet .. Sa hon och sedan gick hon.
Jag återgick till mitt skåp och försökte lägga i de sista grejerna i min väska. Plötsligt knackar någon på min axel. Jag vände mig om och där stod Logan. Han såg så söt ut.
- Logan .. Hej!
- Haha, varför så chockad? Frågade han.
- Nä, men jag vet inte, haha.
- Iallafall, det jag skulle fråga var .. Vill du ta en promenad med mig?
- Ja absolut! Sa jag och log till honom. Jag vart faktiskt jätteglad över att han frågade mig.
Jag plockade ner de sista sakerna och sedan gick vi ut från skolan till skolgården. Jag vinkade hejdå till Paige som satt utanför med sin nya pojkvän Leo. Hon vinkade tillbaka och sedan fortsatte vi gå. Utan att vi tänkte på det gick vi åt mitt håll. När vi plötsligt stod utanför mitt hus orkade vi inte gå längre så vi gick in till mig.
Vi gick in på mitt rum och satte oss i min säng. Vi började prata galet mycket om allt, allt mellan himmel och jord. Men plötsligt kom jag på smset Taylor skickade igår. Jag hade fullständigt glömt bort att svara på det. Så jag tog fram min mobil och öppnade smset. Logan märkte att jag läste något och frågade;
- Vad kollar du på?
- Ingentiing .. Sa jag oskyldigt.
Då hoppade han på mig och försökte ta min mobiltelefon. Men jag tog mig ur hans grepp och han gav upp. Eller ja, det var vad jag trodde. Plötsligt tog han tag i min telefon och kollade på mig och gav mig ett ondskefullt leende.
- Logan, nej ..
Han blev väldigt koncentrerad och läste smset för sig själv. Plötsligt blev han stel och kollade på mig. Jag kunde verkligen se hur ledsen han blev. Han gav mig min telefon och satte sig ner bredvid mig.
- Alltså, Loga .. Var allt jag hann säga innan han avbröt mig.
- Det är okej, jag förstår. Jag ska nog gå..
- Men! Det är inte som du tr..
- Det är okej!! Fräste han åt mig och sedan gick han ut från mitt rum.
Det fanns ingen mening med att springa efter honom så jag satt kvar i min säng och kollade på min dörr. Då hör jag hur han smäller igen ytterdörren, hårt..
Logan verkade ta det rätt hårt! Vad händer nu då?
KOMMENTERA GAL1! :D
Bloggsvar!
Hej allihopa! Nu är det så att jag har skaffat bloggsvar! Så nu kan ni alla fråga på vad som helst om bloggen, om mig. Ja whatever fråga galet mycket! :)
Tack så mycket Alma som skickade en invite! :D
Remember Me - Kapitel 9
Jag kollade på honom och log. Plötsligt närmade han sitt ansikte mot mitt och våra läppar möttes. Alla tankar försvann och vi kysste varandra. Passionerat.
Nejnej! Tänkte jag när jag insåg vad vi gjorde. Det går för fort fram! Jag avslutade snabbt kyssen och ställde mig upp.
- Jag måste gå. Sa jag chockerat och gick där ifrån.
- Men .. Förlåt .. Sa han när jag stod i dörröppningen, påväg att stänga dörren.
Jag stängde dörren bakom mig och sprang där ifrån. Av någon konstig anledning började jag gråta. Jag fick panik. Men jag gillade det något otroligt ändå. Jag fortsatte springa, jag stannade inte. Jag till och med sprang förbi mitt hus utan att jag märkte det. Efter ett tag springande stannade jag upp och kom på vart jag var.
- Då var det dags att vända om då .. Sa jag tyst för mig själv.
Jag vände mig om, men jag kände inte alls igen vägen. Jag måste kommit in på en jättekonstig väg jag aldrig varit på innan. Jag började iallafall gå tillbaka den väg jag kom. Och plötsligt stod jag vid en korsning. Jag kollade på vägskylten, men de två vägarna hade jag aldrig hört talas om förut.
Jag stoppade ner min hand i min vänsterfick för att plocka upp min telefon. Men det låg ingen telefon i fickan. Den ligger ju alltid där!!! Tänkte jag för mig själv. Jag kände i de tre andra fickorna på mina byxor, men ingen telefon. Och precis då kom jag på att jag glömt den hos Taylor.
- Fan. Sa jag rätt högt.
Plötsligt hör jag någon komma gående bakom mig. Jag vände mig om hastigt. Logan ..
- Vad är det med dig? Frågade han.
- Hörde du det där? Sa jag genant.
Han började skratta och nickade.
- Jag vet inte hur jag ska ta mig hem .. Sa jag och kollade bort.
- Haha! Jag skulle ändå åt det hållet, jag kan hjälpa dig. Sa Logan och blinkade till mig.
Logan har alltid varit väldigt flörtig av sig. Dock har han egentligen inte visat det så mycket mot mig, men på senare tid har han blivit allt mer flörtig mot mig. Och ska jag vara ärlig kändes det ganska rätt. Vi började gå och jag kände att han vände blicken mot mig om och om igen. Han kom även närmare och våra händer snuddade vid varandra. Min mage började pirra av att röra honom. Och då kom jag och tänka på Taylor.
- Det kan inte bli såhär .. Sa jag tyst för mig.
- Va? Frågade Logan.
Jag var tyst och tänkte.
- Sa jag verkligen det högt? Frågade jag försiktigt.
- Haha, ja. Leah, det gjorde du. Sa Logan och blinkade till mig.
Jag kollade på honom, han log. Jag vart helt varm i kroppen, men jag ville inte visa det så jag kollade ner i marken igen.
- Vad är det? Frågade Logan.
Jag försökte ignorera frågan och tog upp någonting helt annat.
- Hur långt är det kvar?
- Jaha .. 5 minuter ungefär. Sa han tveksamt.
- Förlåt, men skulle du kunna berätta sista vägen? För jag måste verkligen skynda mig! Sa jag och stressade på honom lite grann.
Han berättade den sista vägen, och jag insåg sen att det inte alls var särskilt komplicerat, varför all panik? Jag gav Logan en kram, när jag släppte taget kunde jag verkligen se hur ledsen han blev. Jag tror han trodde att jag inte ville gå med honom längre. Jag joggade sista biten och när jag kom utanför mitt hus saktade jag ner och gick. Jag ville inte vara hur andfådd som helst när jag kom fram till Taylor.
Jag gick den sista biten och kom fram till huset. Jag tvekade flera gånger på om jag verkligen skulle gå och knacka på. Min mobil inte så viktig liksom. Men till slut gjorde jag det.
Knack, knack.
Lät det när jag knackade på dörren. Jag hörde någon springa i trappan inifrån och bara några sekunder senare öppnades dörren och Taylor stod i dörröppningen.
- Hej.
- Hej! Sa Taylor.
- Min mobil .. Hehe ..
- Juste ja, den ligger i vardagsrummet, vill du komma in medan jag hämtar den? Frågade han precis som att ingenting hade hänt.
Jag skakade på huvudet.
- Jag kan inte, mamma ville att jag skulle vara hemma ikväll. Förlåt.. Det var inte helt sant. Men jag kände mig inte helt redo. Jättetöntigt jag vet..
Han sprang in och kom tillbaka snabbt med mobilen i handen. Han gav den till mig.
- Tack! Sa jag och vände mig om för att gå. Men Taylor avbröt mig.
- Du .. Förlåt .. Jag vet inte vad som hände, förlåt ..
Jag nickade till honom och log. Sedan gick jag. Dock förstod jag inte riktigt varför jag var så uppspelt. Det var bara en kyss, bara. Eller egentligen var det inte så bara för mig. Jag tycker om Taylor jättemycket och så. Men det där kändes inte bra. Eller .. jo det gjorde det..
Jag kom hem och gick in på mitt rum. Jag la mobilen på nattduksbordet och bytte snabbt om till lite skönare kläder. Sedan tog jag fram min dagbok och la mig i sängen. Jag började skriva;
"Hej Dagboken!
Det var ett tag sen nu, så jag kände att jag kunde ta och uppdatera lite om mitt liv. Som du vet har jag länge gått och sucktat efter Taylor, men nu när jag har fått kontakt med honom vet jag inte längre. Han kysste mig idag, jag vet inte vad som hände, men jag trivdes inte. Har jag tappat mina känslor för honom? Jag är så osäker.
Sen har vi ju Logan. Logan som varit en trogen vän i många år. Har jag börjat få känslor för honom? Vad händer med mig? Som sagt, så osäker.."
Jag stängde igen boken och la den i min låda under sängen. Jag tänkte att jag skulle ta en eftermiddagslur så jag släckte lampan. Men precis innan jag somnade burrade min mobil till och hela rummet lystes upp av den lilla saken som låg på mitt nattduksbord. Jag öppnade mina trötta ögon och plockade upp mobilen. Det var ett sms från Taylor. Jag öppnade det;
"Leah, gud, jag mår så dåligt. Känns som att den här oförberedda kyssen har förstört allt. Jag vill inget du inte vill, så snälla förlåt mig. Vi kan väl prata iallafall.
Hejdå, ifall vi inte hörs på ett tag."
Nu kom verkligen skuldkänslorna fram. Han hade ju inte gjort något fel. Jag borde vara glad. Var det sista jag tänkte innan jag slumrade till och vaknade nästa morgon.
Taylor ? Logan ? Vem blir det tror ni ?
KOMMENTERA!!! :DD
Hejhopp i galoppen
Nytt kapitel kommer imorgon! Är på halva nu, men hinner tyvärr inte skriva mer ikväll! Så, dom som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge, right? :D
Btw, ni som också har novellblogg, ifall ni är intresserade av länkbyte så går jag helt klart med på det! Så det är bara att skriva ifall ni är intresserade.
Och ni andra, ni får gärna tipsa om den här bloggen till era vänner, era ovänner, ja ni bestämmer. Hehe, det rimmade typ. Iallafall, för ju mer läsare och ju mer kommentarer jag får, ju mer peppad blir jag på att skriva!
PUSS!
Remember Me - Kapitel 8
Det gick ett långt tag innan jag fick ett svar tillbaka. Så jag bestämde mig för att som vanligt ta en eftermiddags joggingtur. Joggingturen gick på ungefär 45 minuter och när jag kom hem kollade jag min mobil. Taylor hade svarat ..
Jag öppnade smset och läste;
"Haha, nej! Tro verkligen inte det. Varför skulle jag glömma en sådan söt tjej som du?
Iallafall, om du vill träffas idag kan du väl komma hem till mig klockan 5?"
Jag vart lite generad när jag läste att han tyckte jag var söt. Men jag slutade tänka på det och funderade på vad jag skulle svara på hans sms.
"Perfekt! Vi ses då!"
Jag skyndade mig in i badrummet för att fixa mig lite. Jag ville inte se ut som ett monster när jag träffar the love of my life. Jag plockade ihop en outfit, och sedan gick jag ut till hallen och drog på mina svarta Converse. Sedan bar det av till Taylor.
Jag närmade mig Taylor's hus och jag blev allt mer nervös desto närmare jag kom. Tänk om vi inte har något att prata om, eller tänk om jag skämmer ut mig, tänk om allt som inte ska hända händer! Tänkte jag oroligt. Plötsligt stod jag utanför hans dörr. Ska jag verkligen göra detta? Jag var så himla nervös.
Jag knackade på och bara några sekunder senare öppnade han dörren.
- Hej! Sa han glatt.
- Hej ..
Jag tror han hörde att jag var nervös. Men jag försökte lägga det bakom mig och ta fram min bästa sida.
- Kom in! Sa han och visade mig in.
Jag följde med honom in i huset och vi satte oss i deras TV rum. De hade en gigantisk TV, jag hade nog aldrig sett en sådan stor förut.
- Såå, vad vill du göra? Frågade Taylor.
- Jag vet inte riktigt, vad vill du?
Och så kom det första problemet upp, vad vi ska göra. Jag hade aldrig varit hemma hos honom och han visste bättre vad som fanns att göra, så varför fråga mig?
- Vi kan väl spela Sing Star? Eller något .. Sa Taylor efter att ha tänk ett långt tag.
- Men ..
- Men vadå?
- Jag kan inte sjunga ..
Taylor började skratta.
- Vadå? Jag kan inte heller sjunga. Det är lungt!
Taylor startade TVn och hans Playstation. Sedan satte han i Sing Star.
- Vill du börja ? Frågade han mig när spelet startat.
- Hehe .. Nä, du kan väl börja? Frågade jag försiktigt.
- Okej, förvänta dig inget bra bara! Taylor började skratta.
Han började sjunga och jag kunde inte hjälpa att skratta inombords för att det lät så hemskt. Sen var det min tur. Jag hade aldrig sjungit för någon innan, förutom Paige såklart. Men ingen annan. Jag tog tag i micken och valde Teenage dream. Sen började jag sjunga.
- Leah .. Sa Taylor.
Jag sluta sjunga och kollade på honom.
- Vadå sjunger dåligt? Du är ju grym! Tillade han.
Jag kände hur jag blev allt mer generad och jag kollade ner på mina fötter för att gömma mitt röda ansikte.
- Tack så mycket .. Sa jag generat.
Jag satte mig ner i soffan igen bredvid Taylor. Han flyttade närmre mig och la sin hand på min.
- Det är något med dig som jag gillar .. Sa han tyst.
Jag kollade på honom och log. Plötsligt närmade han sitt ansikte mot mitt och våra läppar möttes. Alla tankar försvann och vi kysste varandra. Passionerat.
Nejnej! Tänkte jag när jag insåg vad vi gjorde. Det går för fort fram! Jag avslutade snabbt kyssen och ställde mig upp.
- Jag måste gå. Sa jag chockerat och gick där ifrån.
- Men .. Förlåt .. Sa han när jag stod i dörröppningen, påväg att stänga dörren.
Ändrade hon sin uppfattning om Taylor nu eller?
KOMMENTERA :D
Jag har nu skaffat en bloggmail som ni kan maila till om ni har några frågor, eller om ni har någon bild som ni vill att jag ska ha med i något inlägg, eller kanske har tips på vad som ska hända i något kapitel.
Så det är bara att maila till [email protected] så ska jag svara på era gulliga mail så fort som möjligt! :)
Remember Me - Kapitel 7
Nästa morgon vaknade jag ungefär vid 10, precis som igår. Jag gick upp, tog på mig min morgonrock, gick ut till köket och tog mig en kopp té. Strax därefter plingade det på ytterdörren. Jag gick och öppnade och möttes av en budbärare.
Vad tror ni han skriver i smset?
- Jag har paket till Leah Anderson.
- Ja det är jag .. Svarade jag.
- Då får du skriva under här och här. Sa han och gav mig en penna.
Jag skrev min signatur där han hänvisade mig att skriva och sedan fick jag ta emot paketet. Jag gick in till köket igen, satte paketet på köksbordet och sedan gick jag för att hämta en kniv så jag kunde öppna paketet. Jag ställde mig sedan vid bordet, satte ner kniven i paketet och försökte öppna det. Tillslut fick jag upp det. I det låg det ett kuvert och ett litet fyrkantigt paket och massa bubbelplast. Jag plockade upp det lilla paketet först och öppnade det. Det var Oskar Linnros senaste skiva. Åh! Jaa, äntligen får jag den! Tänkte jag, jag hade längtat efter att få den jättelänge eftersom att skivan inte går att köpa här i USA. Jag la skivan på bordet och sedan plockade jag upp kuvertet, jag öppnade det och i det låg det ett brev.
"Hej lillsyrran! Du har längtat länge efter det här, så jag tänkte att det kunde vara en bra tidig födelsedagspresent. Om du kollar baksidan av detta brev så kommer du få ännu en överraskning!"
Jag vände snabbt på pappret och hittade en biljett. Och på den stod det Oskar Linnros, Globen, Stockholm. Omg, han kan inte mena allvar. Tänkte jag och jag kände hur en tår föll ner på min kind. Jag vände på pappret igen och fortsatte läsa.
"Jag antar att du sett din biljett nu.
Du ska få åka ner till Stockholm den 24 mars. Gå på konserten den 25e och sedan ha en heldag med mig på lördagen och du åker hem den 27e. Perfekt!
Juste, för att få en liten extra present så ska du få gå på konserten med Malin, du kommer ihåg henne va?
Ha det bra, saknar dig Leah!"
Jag sprang snabbt in på mamma och pappas rum och hittade mamma liggande i sängen och läsa.
- Mamma! Kolla vad jag fick! Mitt liv är komplett nu!
- Jag trodde väl du skulle bli glad. Sa hon och skrattade.
- Ring till Sam och tacka nu, så är allt klart! Tillade hon.
Jag skulle självklart ringa till Sam, men först ville jag berätta detta för Paige. Så jag hämtade min mobil och letade upp Paige i kontaktlistan och ringde henne.
- Hello?
- Paige! Jag ska få gå på Oskar Linnros konsert!!! Halv skrek jag till henne.
- Va? Vem är det? Frågade hon.
- Men, du vet han svenska killen som jag alltid lyssnar på?!
- Hmm, låt mig tänka .. Nää, jag har ingen aning, haha. Sa hon och började skratta.
Vi la på och jag gick och satte mig vid datorn. Jag skrev på min facebookstatus och sedan bloggade jag lite grann på min blogg som jag nästan aldrig uppdaterar. Och sedan ringde jag till Sam, jag tackade för biljetten och han berättade lite om vad som händer i hans vardag.
Plötsligt surrar min mobil till. Sms från Taylor. Av någon konstig anledning vart jag chockad över att han faktiskt skrev till mig. Jag öppnade smset och läste.
"Hej det är Taylor. Förlåt för att jag inte hörde av mig, men jag var inte hemma, och där låg mobilen. Hoppas du inte blev allt för ledsen.
Kram"
Jag läste igenom smset flera gånger om och kunde inte riktigt förstå att det var från Taylor. Till slut svarade jag på smset;
"Hejsan, nej det är lugnt. Blev liite oroligt att du dissade mig dock. Hehe .."
Det gick ett långt tag innan jag fick ett svar tillbaka. Så jag bestämde mig för att som vanligt ta en eftermiddags joggingtur. Joggingturen gick på ungefär 45 minuter och när jag kom hem kollade jag min mobil. Taylor hade svarat ..
Vad tror ni han skriver i smset?
Och tack för alla fina och peppande kommentarer jag fick på förra kapitlet. Ni får jättejättejättegärna fortsätta skriva såå!
PUSS!
Remember Me - Kapitel 6
Snabbt där efter ringde Paige.
- Vad ska jag göra? Svarade jag.
- Men skriv ett brev till honom också, säg förlåt för att du inte kom och lämna ditt nummer. Så, klart!
Vi la på och jag gick till mitt rum för att hämta papper och penna. Jag började skriva;
"Taylor,
Lyssna nu ..
LOGAN
"Taylor,
Lyssna nu, förlåt så jättemycket för att jag inte kom idag.
Jag tog fel på tiden och trodde det var en timme tidigare, och jag skäms så mycket för detta.
Här är mitt mobilnummer, +1 387 259 00 99, så du kan väl höra av dig om du vill träffas.
Kram Leah!"
Jag smög ut till hallen och drog på mig mina bruna uggs och sedan gick jag tyst ut genom dörren. Jag sprang över till Taylor's hus. Jag la ner brevet i hans brevlåda och sedan sprang jag tillbaka hem. När jag kom hem gick jag till mitt rum, jag la mig i sängen och slog på TV. Och jag såg till att mobilen låg i närheten av mig ifall jag skulle få ett sms från Taylor.
Dock gick dagen och jag somnade och vaknade inte förens morgonen efter. Jag kollade på mobilen. Men inget sms. Vilket gjorde mig aningens ledsen. Klockan var bara 10, och det var lördag. Så jag kunde lika gärna ligga kvar i sängen ett tag. Plötsligt somnade jag om. Och jag drömde;
Det hela utspelade sig på stranden. Jag hade på mig en förskräcklig klänning som jag aldrig någonsin skulle välja att ha på mig. Bredvid mig stod Paige, hon hade på sig den finaste klänning jag någonsin skådat. Plötsligt såg jag Taylor komma gående mot oss. Jag var glad över att se honom men kände att någonting var fel. Och ja, jag hade rätt, när Taylor var ungefär två meter framför mig vände han av. Han siktade in sig på Paige. Han gick fram till henne satte händerna på hennes huvud och närmade sig henne med sitt ansikte. Och det slutade med att de stod där och kysste varandra. Jag vart så hemskt ledsen att jag sprang där ifrån gråtandes. Paige skulle aldrig göra så mot mig.
Jag vaknade upp ur drömmen när mamma knackade på dörren.
- Jaa .. Sa jag nyvaket.
Hon öppnade dörren och kom in i mitt rum.
- Oj förlåt väckte jag dig? Frågade hon.
- Mm.
- Förlåt. Men din bror ringde nyss. Han sa att du kommer få en överraskning imorgon!
- Åååh, vad är det för något?! Frågade jag exalterat.
- Jaduu, det vill du allt veta va? Sa mamma och sedan gick hon ut ur mitt rum.
Jag satt länge och försökte lista ut vad denna överraskning skulle vara. Och det enda jag kunde komma på är att Sam skulle komma upp och hälsa på. Men det kändes rätt orealistiskt eftersom att han inte hade semester än.
Jag gick upp ur sängen och gick in i mitt badrum, plockade upp min svarta hårborste och borstade igenom mitt blonda, toviga hår. Det hade verkligen växt mycket sen i höstas då jag klippte page. Dock passade jag inte alls bra i det, så jag lät det växa ut igen.
När jag var klar i badrummet gick jag ut till köket där mamma satt och tog hemtelefonen, jag knappade in Sam's nummer och det ringde. Efter några signaler svarade han.
- Sam Anderson.
- Hej Sam! Det är Leah!
- Tja! Det var ett tag sen hörru!
- Ja, verkligen! Men du, jag hörde om överraskningen .. Vad är det för något, hehe .. Frågade jag lite oskyldigt.
- Leah, seriöst! Om jag berättar är det ingen överraskning! Hejdå. Sa han och la på innan jag hann säga något.
Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite sur på att jag inte fick veta eftersom att jag faktiskt hatar överraskningar, men det var ju bara en dag kvar. Så jag fick väl vänta på det.
Timmarna gick och jag hade ännu inte fått något sms från Taylor. Jag kände mig rätt bort glömt. Okej, han måste också känt sig så igår efter som att jag faktiskt inte kom för att träffa honom. Men jag har ju faktiskt lämnat ett brev till honom.
Plötsligt plingade min mobil till. Yes, äntligen! Tänkte jag. Jag plockade upp den men såg att det var ett sms från Logan.
"Joggingtur?"
Klockan var ju faktiskt redan tre, och jag har inte hunnit göra något idag. Så varför inte.
"Utanför om 10!"
Var mitt svar. Jag gick in i min garderob och plockade fram mina joggingkläder. Jag klädde på mig och satte upp mitt hår i en hästsvans. Sedan gick jag ut till hallen för att sätta på mina joggingskor.
När jag kom ut stod han där och väntade på mig.
- Det tog tid. Sa han lite kaxigt när jag kom utanför dörren.
- Du kom precis, sluta kaxa. Sa jag och blinkade till honom.
Sedan började vi springa. Vi sprang ner till stranden, på strandpromenaden och till kiosken.
- Kan vi inte stanna här ett tag? Frågade jag när vi kom fram.
- Jo ska du ha något ? Frågade Logan.
Jag skakade på huvudet och hukade mig ner för att knyta upp mina skor.
- Vad gör du? Frågade Logan strax därefter.
- Jag tänkte ta ett dop, är du på?
- Jag har inga badkläder ..
- Men du har kalsonger .. Hoppas jag .. Sa jag och började skratta.
Han flinade åt mig. När jag fått av mig mina gympaskor drog jag av mig mina byxor och min tröja. Jag hade ju självklart tänkt på detta innan så jag hade på mig en bikini under. Och jag kunde inte låta bli att se hur Logan faktiskt kollade in mig när jag stod där i bara bikini.
- Ska du med eller? Frågade jag.
- Jaja, vänta på mig.
Han slängde av sig sina skor och kläder och sedan sprang vi ikapp ner i vattnet. Det var underbart att få svalka av sig efter den långa joggingturen. Vi badade ett tag och sedan gick vi upp igen till våra kläder. Vi soltorkade, och sedan blev vi tvungna att sätta på oss våra kläder ovan på våra blöta kroppar. Dock inte så skönt.
Vi skyndade oss hem, för jag klarade inte av att ha på mig min blöta underdel. Kändes verkligen som att jag hade kissat på mig eller något liknande. När vi kom fram till mitt hus kramade vi varandra, sa hejdå och sedan gick jag in. Jag sprang fort in i duschen och tog en snabbdusch.
När jag kom in i mitt rum igen kollade jag min mobil. Jag hade fortfarande inte fått något sms. Det kändes verkligen inte bra. Klockan var trots allt fem på eftermiddagen. Min mobil började plötsligt ringa och det var Paige.
- Tja, ska du med mig, Logan, Sally och Leo till centrum? Vi tänkte käka och sedan gå och se en film.
- Ja absolut, när tänkte ni gå? Frågade jag Paige.
- Om en timme ungefär. Logan berättade att ni varit ute och sprungit så jag antar att du vill hinna fixa dig. Haha.
Vi bestämde tid och plats och sedan gick jag in i min garderob och valde ut lite finare kläder till kvällen. Sedan flätade jag håret och fönade det torrt så det skulle bli vågigt. Det gjorde jag ofta, jag tyckte det kändes som en fin touch. Jag sminkade mig också och sedan blev klockan kvart i 6.
- Oh shit! Sa jag tyst för mig själv när jag såg att klockan redan var kvart i 6. Det tar ju en halvtimme att gå till busshållplatsen.
Min mobil plingade till och jag fick ett sms från Logan.
"Jag kan plocka upp dig med bilen, så slipper du gå till bussen."
Wow, räddaren i nöden. Tänkte jag när jag precis lugnat ner mig. Jag kollade ut genom fönstret och såg att Logan kom körandes och stannade precis utanför huset. Jag sprang ut och hoppade in i bilen. Sedan åkte vi vidare in till centrum och träffade Sally och Leo.
FYRA TIMMAR SENARE:
Kvällen gick mot sitt slut och det var dags för oss att gå hem. Jag fick åka tillbaka med Logan också, vilket jag tyckte var riktigt schysst. Vi kom fram till mitt hus, jag tackade för skjutsen, hoppade ur bilen och gick in i huset. Och jag möttes av pappa när jag kom in.
- Skönt att du är hemma så tidigt. Sa han och pussade mig på pannan.
Jag gick in på mitt rum och bytte om till pyjamas. Jag var trött och ville gå och lägga mig tidigt idag igen. Så jag gick in i badrummet för att tvätta bort mitt smink och borsta tänderna.
Jag var fortfarande besviken på att Taylor inte hört av sig. Men jag försökte tänka så positivt som möjligt på saken. Som Paige brukar säga så finns det oftast en logiskt förklaring till det mesta.
Jag gick tillslut och la mig, och jag somnade utan några svårigheter.
Nästa morgon vaknade jag ungefär vid 10, precis som igår. Jag gick upp, tog på mig min morgonrock, gick ut till köket och tog mig en kopp té. Strax därefter plingade det på ytterdörren. Jag gick och öppnade och möttes av en budbärare.
- Jag har paket till Leah Anderson.
- Ja det är jag, svarade jag ..
Vad tror ni ligger i paketet? En väska? En hund? En gitarr? Kommentera vad ni tror!
Och förlåt för den kassa uppdateringen, men jag har haft mycket och göra. :(
Remember Me - Kapitel 5
Dagen därpå vaknade jag rätt tidigt. När jag kom ut till köket satt mamma där med en kopp te i handen.
- Godmorgon gumman! Du har fått brev, det stod ingen avsändare så du får väl öppna och kolla. Sa mamma.
Hm, konstigt. Tänkte jag. Jag öppnade det och kollade direkt längst ner på brevet, och till min förvånan var det från ..
Det var från Taylor. Jag började läsa;
"Hej Leah, det är Taylor ifall du inte redan listat ut det.
Iallafall, det känns som att allt blir helt fel när vi träffas, så kan inte vi hitta på någonting idag?
Jag har ju inte ditt nummer eller något så du kan väl komma ner till stranden klockan 4, så ses vi där!
- Taylor"
Rätt gulligt var det ju ändå, att han tagit sig tid att skrivit det där och lagt det i min brevlåda. Jag var ändå osäker på om jag verkligen skulle gå. Tänk om han inte är där, tänk om han bara driver med mig, för att sedan skratta åt mig. Jag var så otroligt osäker.
Tillslut bestämde jag mig för att gå iallafall. Så jag sprang in till mitt rum och tog fram kläder, ville inte vara för fin, men samtidigt ville jag inte vara för ofin liksom. Under kläderna satte jag på mig min persikofärgade bikini, vi skulle ju trots allt till stranden.
Klockan blev halv 3 och jag gick till hallen för att hämta mina cykelnycklar, sedan bar det av till stranden. Jag kände mig både taggad och nervös. Jag kom fram ungefär tio minuter i tre, men jag kunde inte se någon Taylor. Jag bestämde mig för att gå lite längre ner för stranden, för han kanske gått en bit till. Men jag kunde inte se honom någonstans. Så jag gick tillbaka, han kanske kommit lite sent bara. Tänkte jag.
Men när jag kom tillbaka till cykelstället såg jag fortfarande inte honom någonstans.
Jag visste att detta skulle hända. Nu står han säkert och skratta åt mig med sina fula kompisar. Tänkte jag när jag låste upp cykeln för att åka hem igen.
När jag kom tillbaka till mitt hus ställde jag ifrån mig cykeln och gick ledsamt in i huset och vidare till mitt rum. Jag öppnade upp min Macbook Air och loggade snabbt in på Facebook. Och skrev på min status.
Jag kanske tog det lite hårt, men det kändes verkligen inte bra att bli ignorerad av den man gillar. Bara några sekunder senare fick jag en kommentar från Paige. What's wrong? Skrev hon. Jag letade upp henne i chatten och skrev till henne, jag förklarade vad som hade hänt.
- Du ska inte ta det så hårt, det finns säkert en logisk förklaring till varför han inte kom. Jag lovar.
Vi fortsatte prata och det slutade med att vi pratat om våra problem i ungefär en timme. Klockan var nu halv fem. Jag gick ner till köket för att plocka fram brevet från Taylor och jag läste det igen.
"Hej Leah, det är Taylor ifall du inte redan listat ut det.
Iallafall, det känns som att allt blir helt fel när vi träffas, så kan inte vi hitta på någonting idag?
Jag har ju inte ditt nummer eller något så du kan väl komma ner till stranden klockan 4, så ses vi där!
- Taylor"
- Nej! Du skojar .. Fan . Sa jag och "skjöt" mig själv i huvudet med hjälp av mina egna fingrar.
Vi skulle ses där klockan 4, inte 3. Gud, jag är så dum. Åhhh! Tänkte jag när jag insåg mitt fel. Vad ska jag göra nu då? Jag har förstört ALLT! Tänkte jag för mig själv igen.
Jag skickade snabbt iväg ett sms till Paige.
"Allt är mitt fel, jag tog fel på tiden."
Snabbt där efter ringde Paige.
- Vad ska jag göra? Svarade jag.
- Men skriv ett brev till honom också, säg förlåt för att du inte kom och lämna ditt nummer. Så, klart!
Vi la på och jag gick till mitt rum för att hämta papper och penna. Jag började skriva;
"Taylor,
Lyssna nu ..
Vad tror ni hon skriver i brevet? Lalal!
KOMMENTERA
Juste, jag gjorde en liten ändring. Jag skrev ju att Leah var brunette, jag ändrade till blond. Så nu vet ni det! :)
Remember Me - Kapitel 4
- Vart ska vi vara? Frågade jag Paige.
- Vi har NO, så ah, vi ska till NO salen.
Jag hatade NO och var verkligen inte taggad på att börja denna dåliga dag med något ännu sämre.
Leah's outfit
Vi började gå genom den långa korridoren och då kom vi fram till en trappa. NO salen låg på andra våningen så vi fick kämpa oss upp för trappan och sedan kom vi fram. Ungefär halva klassen satt redan på plats när vi kom in. Självklart fick man alla blickar på sig när man öppnade den knarrande dörren.
Jag och Paige gick och satte oss på våra vanliga platser. Det var ett bord för fyra som vi delade med Jimmy och Will. Vi la våra väskor på bordet och satte oss sedan ner på våra stolar. Fem minuter senare startade lektionen. Vi hade kemi och skulle ha olika labbar. Det var faktiskt rätt kul ändå.
Det blev lunch och vi gick ner till matsalen. Jag hade en 20a i fickan, men det räckte inte till mycket. Så jag fick bara i mig en macka den lunchen. Vi satt och små pratade lite medan jag väntade på att Paige skulle bli klar med sin lunch. Hon är inte den snabbaste på att äta kan jag säga.
SENARE SAMMA DAG:
Hela skoldagen hade gått och min sista lektion var svenska, jag hade haft provet och det gick faktiskt jättebra, enligt mig. Klockan var halv tre på eftermiddagen och Paige kom fram till mig när jag stod vid skåpet.
- Är du taggad på att gymma nu då? Frågade Paige mig.
Och just i den minuten kom jag på att vi skulle gymma efter skolan. Nejnejnej. Jag glömde mina grejer.
- Emh alltså ..
- Du glömde eller hur? Kan du någonsin komma ihåg NÅTT vi ska göra eller?
Jag märkte på henne att hon blev arg. Ja, det var inte första gången jag glömt vad vi bestämt. Men det var ändå inte SÅ ofta det hände.
- Men du kan gå före, jag springer hem och hämtar mina grejer. Jag är snabb, lovar! Sa jag och spurtade ut från skolan.
Jag stannade upp precis utanför skolan och satte på mig mina rosa hörlurar och spelade upp Ack, Sundbyberg med Oskar Linnros. Han är min absoluta favoritartist, sjukt snygg är han också. Sedan fortsatte jag springa hem. Jag kom till uppfarten och såg pappas bil, vilket betydde att pappa redan var hemma. Jag gick in och packade ihop mina saker.
- Ska du någonstans nu? Frågade pappa mig när jag kom in i köket där han stod.
- Ja, jag ska gymma med Paige.
- Vill du ha skjuts? Jag har ändå ingenting för mig.
- Åh ja! Awesome!
Jag och pappa gick ut till bilen och hoppade in, sedan körde vi raka vägen till gymmet. När jag kom fram mötte jag Paige utanför huset. Vi gick in tillsammans, jag som aldrig varit där förut kände mig lite osäker på vart man skulle gå. Vi kom till omklädningsrummet och jag bytte om. Paige var redan ombytt, sedan gick vi ut och gymmade. Jag som är lite av en jogging narkoman gick direkt till springmaskinen.
Plötsligt hör jag någon ropa;
- Hey! Taylor!
Jag vände på huvudet och såg att Taylor stod i entrén. Jag tyckte han tittade på mig så jag vinkade lite försiktigt, men när jag insåg att han inte såg mig kändes det bara pinsamt. Jag återgick till min träning. Strax därpå kom Paige fram till mig.
- Såg du vem som just kom in? Frågade hon.
- Ja, jag vinka. Men han såg inte mig, så jag skämde bara ut mig själv haha.
Paige tyckte det var jättekul att jag vinkade till ingeting så hon började skratta.
- Du, han kommer. Sa hon och gick där ifrån.
Jag vände mig än en gång om och såg att Taylor kom närmre och närmre mig.
- Hej! Tränar du också här? Jag har inte sett dig här förut. Sa han.
- Nä, jag följde bara med min kompis idag, hehe.
- Jaha, vad kul..
Och så vart det tyst. Det blev en sån där fruktansvärd pinsam tystnad.
- Aja, vi ses. Sa Taylor och gick tillbaka till sin kompis.
Måste jag vara så blyg hela tiden? Frågade jag mig själv. Jag fortsatte springa, för det kändes som att det var det enda jag var bra på, så jag stannade på springmaskinen.
Tiden gick och det var snart dags för mig och Paige att åka hem.
- Leah, kan inte vi gå på bio ikväll? Frågade Paige mig när vi var i omklädningsrummet.
- Självklart, går det någon bra film?
- Ja, Easy A går ikväll klockan 8. De säger att den tydligen är rätt bra!
Vi bestämde att vi skulle mötas halv 8 där vi brukar skiljas åt och gå till biografen tillsammans. Sedan gick vi hem.
När jag kom hem hoppade jag direkt in i duschen och duschade av kroppen. När jag klev ur duschen passade jag även på att tvätta bort mitt smink och sminka om mig. Det hade blivit rätt kladdigt efter hela den här dagen.
Klockan blev 7 och det var dags för mig att gå och möta Paige. Jag hade på mig ett grått leopard linne, en grå tubkjol, mina helvita Converse och till det tog jag med mig min gråa väska och ett par solglasögon från D&G. Jag gick i lugn takt till stället vi skulle mötas och när jag kom dit mötte jag Paige.
- Har du väntat länge? Frågade jag.
- Nejnej, jag kom precis!
Egentligen vet jag inte ifall hon bara sa det, eller ifall hon faktiskt precis kom. Menmen, vi gick vidare till busshållplatsen och där fick vi vänta i ungefär fem minuter, sedan kom vår buss.
Vi kom fram till centrum och vi gick in på biografen, hittade våra platser och väntade på att filmen skulle börja.
TVÅ TIMMAR SENARE:
Vi kom ut från biografen och var helt till oss av Cam Gigandet och Penn Badgley's snygghet. Vi passade på att gå och äta när vi väl var ute. Vi gick in på en av pizzeriorna i centrum och så satte vi oss där. Det var riktigt trevligt.
När vi ätit klart tog vi bussen hem igen, vi skildes åt och gick raka vägen hem. Det gjorde iallafall jag. Klockan hade blivit runt halv tolv när jag kom hem och jag kände att det var dags för mig att sova. Hela den här dagen hade tröttat ut mig något brutalt.
Dagen därpå vaknade jag rätt tidigt. När jag kom ut till köket satt mamma där med en kopp te i handen.
- Godmorgon gumman! Du har fått brev, det stod ingen avsändare så du får väl öppna och kolla. Sa mamma.
Hm, konstigt. Tänkte jag. Jag öppnade det och kollade direkt längst ner på brevet, och till min förvånan var det från ..
Vem tror ni skickade brevet? Och vad kan det stå i det?
Glöm inte kommentera!
Remember Me - Kapitel 3
Hela kvällen gick till att plugga. Jättetråkigt, ja. Men det var nödvändigt. När jag gick och la mig i sängen skrev jag ner dagen i min dagbok. Sedan släckte jag lampan och somnade riktigt gott.
Detta var det enda jag hann med nu ikväll. Det var inget spännande och såå. Men jag fortsätter imorgon!
Nästa morgon fick jag skynda mig upp när jag kollade på klockan och såg att den var halv 8. Jag började skolan halv 9 på torsdagar och det tar ungefär 20 minuter att gå till skolan. Hur skulle jag hinna allt på bara en halvtimme ?
Jag hoppade upp ur sängen och sprang till köket och tog ett grönt äpple som jag kunde äta på väg till skolan. Sedan sprang jag tillbaka in i mitt rum, tog fram ett par jeans och en vit t-shirt. Jag sminkade mig lite snabbt också och sedan var det dags att gå till skolan.
Bara pga detta kände jag mig jätteful. Jag hade inga bra kläder och mitt smink var jättekladdigt. Jag hoppades verkligen inte att Taylor skulle se mig. Jag gick till hallen och satte på mig mina svarta Converse och sedan bar jag mig av till skolan. Jag kom allt närmare Taylor's hus och jag verkligen hoppades att han inte skulle komma ut eller något liknande.
Men när jag går förbi, vem tror ni inte kommer ut genom dörren? Jo, Taylor. Han var påklädd och klar, verkade som att han skulle någonstans.
Jag kollade åt ett annat håll för då kanske han inte skulle fatta att det var jag. Men i samma veva sa han hej till mig.
- Hej! Ropade Taylor till mig när han kommit ut genom ytterdörren.
- Heej.. Sa jag och fortsatte gå.
- Hur är det med händerna?
Jag blev såklart tvungen att stanna, för jag kunde ju inte bara ignorera honom och gå.
- Emh, jo. Det är väl inte bättre direkt. Jag måste fortfarande ha plåster och det svider lite. Men annars är det bra, tack.
Han kollade på mig och log, sedan nickade han åt sin svarta BMW.
- Jag måste dra mig nu, vi hörs! Sa han och vände sedan på klacken.
Puh. Tänkte jag och gick sedan vidare för att inte komma allt försent till skolan. Vi började om 5 minuter, och det var cirka 15 minuter kvar av att gå till skolan. Inte bra. Inte bra. Tänkte jag.
Jag började springa och eftersom att det var otroligt varmt ute, blev jag aningens svettig. Så mitt hår såg antagligen väldigt fult ut.
Tillslut kom jag fram till skolan och där möttes jag av Paige. Det var rast, så det var rätt skönt att jag slapp komma in på en lektion som redan startat.
- Hej! Du ser hemsk ut, vad har hänt med dig? Var det välkomnande jag fick av Paige när jag kom till skolan.
Jag började skratta åt det Paige sa, men precis när jag skulle svara henne ringde klockan in.
- Vart ska vi vara? Frågade jag Paige.
- Vi har NO, så ah, vi ska till NO salen.
Jag hatade NO och var verkligen inte taggad på att börja denna dåliga dag med något ännu sämre.
Detta var det enda jag hann med nu ikväll. Det var inget spännande och såå. Men jag fortsätter imorgon!
GLÖM INTE KOMMENTERA!!!
BLOGLOVIN'
Följ min blogg med bloglovin
Klicka gärna på den länken och följ min söta bloggelibloggblogg på bloglovin'. Då blir det mycketmycket enklare för dig att veta när jag har uppdaterat och blablabla.
Och sen kunde det ju vara trevligt ifall ni ville länka till min blogg på era bloggar ifall ni har en. Ifall ni tycker min novell är bra såklart haha. För då kanske min blogg blir lite större, och det är ju alltid trevlans!
KRAM!
Remember Me - Kapitel 2
Jag kunde dock inte ge honom min hand. Jag tog emot med båda händerna i fallet så båda två var uppskrapade och blodiga.
- Jag tror det blir svårt. Sa jag och visade honom mina händer.
- Oj, men följ med mig in ska jag tvätta av dom.
Bara av att höra honom säga de orden gjorde mig att smälta. Jag skulle få följa med honom in, i hans hus!
Kapitel 2, what ya think? :)
- Jag tror det blir svårt. Sa jag och visade honom mina händer.
- Oj, men följ med mig in ska jag tvätta av dom.
Bara av att höra honom säga de orden gjorde mig att smälta. Jag skulle få följa med honom in, i hans hus!
Taylor ställde sig upp igen och kollade ner på mig. Jag blev tvungen att sätta ner mina såriga händer i marken igen för att kunna ta mig upp. Visste, det gjorde ont, men jag försökte att inte visa smärtan. När jag kommit upp på fötter igen följde jag efter Taylor in i hans vita hus. Han öppnade dörren och ställde sig i dörröppningen. Han gjorde en gest med handen för att visa att jag var välkommen in.
Hans hus var inte alls vad jag hade föreställt mig. Allt där inne var svart och vit. Även blommorna var vita eller svarta. Det verkade som att de hade haft en privat designer för att designa huset. Taylor visade mig in på deras stora toalett och han bad sätta mig på en pall som stod där.
- Jag ska bara hämta plåster. Vänta här.
Jag satte mig på pallen och såg hur Taylor gick ut ur badrummet. Jag satt och väntade på att han skulle komma tillbaka medans jag kollade runt i det lyxiga badrummet. Det var vitt golv, och väggarna var lite åt det bruna hållet. Det fanns en dusch och ett bubbelbad. Riktigt fint var det.
Taylor kom tillbaka in med plåster och såg att jag såg helt förundrad ut. Han log mot mig.
- Ni har det så fint här. Sa jag och log till honom.
- Haha, tack. Det är mammas förtjänst.
Han ställde dig vid handfatet och började spola vatten. När det vart lite ljummet bad han mig komma med mina händer. Jag la min hand i hans hand och han spolade den under det ljumna vattnet.
- Är det för varmt? Frågade han mig.
- Nej, det är perfekt.
Sedan tog han någon slags borste och började skrubba, det gjorde däremot hiskligt ont. Och jag kände hur tårarna försökte pressa sig ut ur mina ögon, även fast jag inte var ledsen. Sedan var det dags för andra handen. Jag kan säga att det också gjorde otroligt ont. När han tvättat klart båda händerna satte han ett Disney plåster på båda händerna.
- Detta var det enda vi hade .. Sa han och skrattade lite tyst.
- Haha, det är lugnt. Dom är söta.
Även fast jag inte ville gå ifrån Taylor nu när jag fått riktig kontakt med honom för första gången ville jag inte vara för på. Så jag tackade honom för hjälpen och gick med raska steg ut till hallen och ut genom dörren. Jag bodde bara några hus ifrån Taylor så det tog inte lång tid för mig att ta mig hem.
Tur i oturen var det jag hade där.
När jag kom hem sprang jag snabbt till mitt rum som låg på den nedre våningen och satte mig vid min dator. Jag loggade in på Skype och såg att Paige var inloggad. Allt jag kände att jag behövde göra var att få berätta om händelsen för någon som förstår. Så jag ringde Paige. Det tog ett tag innan hon svarade.
- Oh my god! Jag kom just från Taylor's hus! Kan du fatta? Sa jag till innan hon hann säga hallå.
- What? Skojar du? Vad hände?
Jag berättade hela händelsen. Och Paige tyckte på sätt och vis att det var lite töntigt, att vi inte kunde få kontakt på något annat sätt. Men hon var ändå glad för min skull. Eller inte för att jag ramla, hon var glad för det andra.
Vi fortsatte prata om annat och bestämde oss sedan för att gymma imorgon. Så jag tog fram min lila almanacka och skrev in "Gymma med Paige" på torsdagen. Vi la sedan på, för Paige skulle någonstans med sin bror.
Jag har också en bror. Men han är 25 år och har redan flyttat hemifrån och bosatt sig i Stockholm där han hittade sin kärlek. Så för tillfället kan man väl klassa mig som ensamt barn.
Klockan var bara fyra och jag var ensam hemma, och ingenting fanns det att göra. Visst, jag hade lite läxor att göra. Men dock ingen ork för det. Så jag fortsatte hålla mig vid datan, jag loggade in på Facebook och weheartit. Men det var rätt tråkigt efter ett tag. Det var fint väder så inne ville man ju inte sitta. Så jag gick till min garderob och plockade fram mina träningsshorts och en sport-bh. Jag satte på mig det och sedan gick jag ut till hallen och satte på mig mina träningsskor. Nu var det dags för en spring runda.
När jag kommit utanför dörren stängde jag den om mig och låste, sedan satte jag upp mitt långa blonda hår i en tofs bak på huvudet. Jag började jogga ner för gatan och eftersom att jag faktiskt har ganska bra kondition tog det rätt lång tid innan jag blev andfådd. Men det var väldigt varmt ute så jag började svettas rätt snabbt.
När jag kom ner på stranden stötte jag på min gamla kompis Logan, han var också ute och sprang. Så han frågade ifall vi skulle ta en liten tur tillsammans. Självklart ville jag det. Efter ett tag blev vi båda väldigt trötta så vi gick till en av kioskerna på stranden och köpte varsin glass. Vi satte oss på stranden tillsammans med glassarna och kollade ut på havet. Det glittrade fint av solen som lyste på.
När klockan blev runt fem kände jag att det var dags att dra mig hem igen. Behövde verkligen plugga. Skulle ha svenska prov imorgon, eftersom att jag inte pratade helt flytande svenska än behövde jag tyvärr ta lektioner. Så det var bara att sätta sig med svenska boken direkt när jag kom hem.
Jag gav Logan en svettig kram och sa att vi skulle höras sen och sedan sprang jag hem. Det började bli allt svalare ute vilket gjorde att det var allt skönare att springa. Men jag behövde ändå komma hem snabbt.
När jag väl var hemma hade klockan blivit ungefär 20 över 5. Så jag hoppade in i duschen och duschade av mig, sedan gick jag in på mitt rum och plockade fram svenska boken. Det var inte särskilt svårt, men jag kände ändå att jag behövde klara av provet perfekt.
Hela kvällen gick till att plugga. Jättetråkigt, ja. Men det var nödvändigt. När jag gick och la mig i sängen skrev jag ner dagen i min dagbok. Sedan släckte jag lampan och somnade riktigt gott.
Kapitel 2, what ya think? :)
KOMMENTERA
Remember Me - Kapitel 1
Allt började när jag var 10 år gammal. Jag och min familj hade precis flyttat tillbaka från Sverige till Los Angeles. Eftersom att min mamma är svensk och pappa amerikan bodde vi i sverige i några år. Några månader efter att vi flyttat dit kom det en ny kille till gatan. Hans namn var Taylor och jag fattade tyckte om honom så fort jag såg honom. Jag som var väldigt blyg av mig vågade dock aldrig ta steget och prata med honom.
Nu sju år senare har jag fortfarande inte sagt mer än hej till honom. Även om vi har små pratat lite hit och dit har det aldrig varit något riktigt. Jag tycker ändå att om man är grannar ska man väl hitta på något, eller?
Det enda problemet var att plötsligt vart han känd. Alla tjejer hängde efter honom, vilket dom fortfarande gör. Och han lär ju tro att jag är en av hans galna fans, även fast jag inte har sett en enda av hans filmer. Okej, På äventyr med Sharkboy och Lavagirl kunde man ju inte missa när man var liten, men annars.
Det var onsdag och jag satt fortfarande i min lilla träbänk i skolan. Det var 15 minuter kvar av lektionen och en av eleverna höll ett föredrag om hennes favoritkändis, Chris Pine. Jag som inte alls var intresserad av honom, knappt visste vem det var, lyssnade inte. Allt jag hade i mitt huvud var Taylor, vilket inte var så ovanligt.
Klockan ringde och alla sprang ut från klassrummet. Jag som knappt vaknat ur min dagdröm fick skaka av mig den och ta mig ut ur klassrummet. Men precis innan jag satte mina ena fot utanför klassrummet hörde jag min lärare säga något.
- Leah, kan du stanna ett tag?
Jag stannade upp och vände mig om. Där stog Mr. Cooper och kollade på mig med allvarlig min.
- Jag tycker inte du har varit så närvarande de senaste lektionerna. Är det något som är fel? Frågade han mig.
Mr. Cooper är min klassmentor och har koll på det mesta i klassen. Vi känner även honom så väl att man har rätt lätt för att berätta om sina problem för honom. Men att berätta om Taylor kändes bara fel.
- Nej, nej. Det är inget, jag är nog bara trött..
- Är du säker? För du vet om att detta går på dina betyg, ryck upp dig tjejen!
Jösses, jag måste sluta fantisera så mycket. Tänkte jag när jag lämnade klassrummet för att gå till mitt skåp. Jag kollade ner på mina ben när jag gick mot skåpet samtidigt som jag försökte plocka upp mina nycklar ur fickan.
- Leah!
Jag kollade upp och där stod Paige med armarna i kors.
- Vad är det med dig då, surpuppa? Sa jag och skrattade.
- Skynda dig, jag har inte hela dagen på mig!
Jag snabbade mig och plockade ihop mina saker. Paige hade redan börjat gå nerför korridoren så jag fick småspringa efter henne för att hinna ikapp. Jag kom fram till henne och hon puttade till mig lite smått och skrattade.
- Vad är det med dig nu för tiden, du är helt .. Lost .. Sa hon efter att hon puttat till mig.
Jag började skratta och slog henne lite lätt på armen.
Paige var den första jag lärde känna efter att vi flyttat tillbaka hit från Stockholm. Vi blev bästa vänner fort och vi är fortfarande riktigt tighta. Dock bodde hon en gata längre ner än mig så det tog lite tid att ta oss till varandra, iallafall när man skulle gå. Därför fick vi skiljas åt och gå ensamna resten av biten hem.
Jag hade gått i ungefär 5 minuter, då gick jag förbi Taylor's hus. Han hämtade posten när jag gick förbi och vi hejade på varandra, men då missade jag att det låg en sten framför mig så jag snubblade rakt över den. Usch vad pinsamt. Mitt framför Taylor också!
Han sprang fram till mig och satte sig ner på huk. Han sträckte fram handen.
- Här ta min hand, jag hjälper dig upp. Sa han snällt.
Jag kunde dock inte ge honom min hand. Jag tog emot med båda händerna i fallet så båda två var uppskrapade och blodiga.
- Jag tror det blir svårt. Sa jag och visade honom mina händer.
- Oj, men följ med mig in ska jag tvätta av dom.
Bara av att höra honom säga de orden gjorde mig att smälta. Jag skulle få följa med honom in, i hans hus!
Japp, det var första inlägget. Vad tycker ni? :)
Glöm inte kommentera innan ni tar er här ifrån!
REMEMBER ME
Hejhej! På den här bloggen ska jag skriva en gullig liten novell om en tjej som träffar Taylor Lautner, blablabla. Så ifall ni gillar noveller eller Taylor Lautner, lägg bloggnamnet på minnet och kom tillbaka fler gånger. HIHI!
Pussar!
