Taylor Lautner Novellblogg

Jag kollade snabbt ner på Leah's hand som låg mellan oss två på sängen. Jag la min hand på hennes och kollade sedan på henne, och log. Jag kände mig både redo att berätta, men fortfarande inte redo alls. Jag tog ett djupt andetag och började min mening;

- Jo, det är en sak jag har velat säga till dig ..

- Okej, vadå? Frågade Leah och kollade mig i ögonen.

Jag tittade bort och jag kände hur Leah drog tillbaka sin hand. Försiktigt blickade jag tillbaka på henne, jag såg på henne att hon var orolig över det jag skulle säga...

LEAH'S PERSPEKTIV
Jag kollade på Taylors bruna nervösa ögon och började bli orolig över vad han skulle säga. Vi hade verkligen fått en fin vänskap men jag märkte på honom att han ville ha något mer...
Men det är ju Logan som får mitt hjärta att slå snabbare.
Han satt helt tyst och bara kollade ner på sina händer. Jag tog ett andetag och avbröt den konstiga tysnaden;

- Jag tror jag vet vad du tänker säga.. Han kollade upp och mötte min blick ,
- Gör du ? Frågade han och såg helt chockad ut.
- Ja, och jag kan inte göra mer än att hålla med, du är en riktigt fin vän Taylor. Jag är verkligen glad över att
ha dig som min vän, min bästa vän! Jag behöver verkligen en vän som dig.

Jag såg hur hela Taylors ansikts utryck ändrades och hans ögon blev helt tomma.
Jag visste mycket väl att det inte var vad han tänkte säga men jag var
tvungen att få honom att förstå att jag inte ville vara mer än vän med honom.
Han kollade upp på mig och mötte min blick. Han gav ifrån sig ett fake-smile och började prata;

- Det var inte riktigt vad jag tänkte säga , hehe.. Han flyttade sig närme utan att bryta
ögonkontakten. Det var bara några centimeter ifrån våra läppar och jag
bad tyst att någonting skulle rädda mig ur denna situationen.

- LEEEEEAAAAAAH!! Hörde jag plötsligt Sam ropa. Jag såg Taylor besvikna blick och ställde mig upp;
- Jag måste gå Sam ropar ,sa jag lite för glatt och sprang in i det stora vardagsrummet.
Jag måste nog börja gå till kyrkan tänkte jag och log för mig själv.

- Mamma är i telefon . Sam gav mig telefonen och jag hörde mammas röst. Gud vad mycket jag hade saknat henne!

- Hej gumman hur mår du, Mammas röst fick  mig att känna mig lite skyldig eftersom att jag inte ringt henne.
- Hej Mamma jag mår bara bra saknar dig hemskt mycket!
- Åhh älskling jag saknar dig också!

Vi pratade ett tag om allt från himmel till jord och jag berättade om den fantastiska konserten jag vart på.

- Hur är Malin då är hon trevlig? Shit Malin jag hade verkligen glömt bort henne, jag hade inte ringt henne
efter att vi fikat och hon gick sin väg.
- Oj shit jag måste gå nu hejdå sa jag och la på luren och sprang in till Sams sovrum.

Sam låg och kollade på någon svensk serie när jag kom in och märkte mig inte.
- SAAAM , DU MÅSTE KÖRA MIG HEM TILL MALIN NU, NU ,NU!! skrek jag. Sam hoppade upp
och såg helt förvirrad ut.
- Nej , varför vet du hur mycket klockan är? Sa han skeptiskt.
- Nej och jag bryr mig inte kom nu! JAg gick fram och försökte dra upp honom
ur sängen vilket var helt omöjligt.
- Du får ta och ringa henne för du kommer inte övertala mig sa han och log ett hånleende.
- AHHHH!! Jag gick ut ur rummet med tunga steg och satte mig vid telefonen för att ringa upp
Malin. Jag slog in hennes hemnummer och det tog ett par sekunder innan  någon svarade.

- Hej det är Malin! Sa hon på svenska.
- Hej det är Leah , förlåt för det som hände på Cafet men såhär ligger det till.. Jag berättade allting
för henne om Logan som inte tyckte om Taylor hur jag kände för Logan och att jag bara ville ha
Taylor som en nära vän.
- Det är lungt jag borde ha fattat... Men prata med honom säg hur det är att du inte känner något för honom.
Jag måste dra nu hejdå och lycka till!
- Du har rätt jag ska prata med honom, hejdå! Jag la på luren och satt bara ett tag i vardagsrummet och funderade.

Jag borde berätta allt för Taylor men jag var rädd att han skulle bli sårad.
Men jag var tvungen att berätta för då skulle jag kunna bli tillsammans med Logan utan några missförstånd.
När jag tänkte på Logan högg det till av saknad i min mage. Det va tur att jag snart skulle åka hem igen..

Jag ställde mig upp och gick tillbaka till gästrummet där Taylor fortfarande satt på min säng och var inne på datorn.
När han märkte att jag kom in log han mot mig och la undan laptopen.
Ett tag stod jag bara där och kollade på honom. Ingen av oss sa något på ett tag innan jag bestämde mig
för att börja;

- Kan du berätta vad det var du ville säga? Jag satte mig ner på sängen ca 1 meter ifrån honom och
tittade ner på mina händer.
- Leah, jag har velat säga det här rätt länge nu...  Han pausade och kollade ut genom fönster och månskenet lyste på hans ansikte.
Jag kunde inte låta bli att märka hur snygg han va, snyggare än vanligtvis.
- Leah jag typ gillar dig eller vad man ska säga.. Inte bara som vän utan mer... Han såg på mig och jag tittade upp och mötte hans blick.
Jag var tvungen att berätta nu även fast jag visste att han skulle bli sårad. Jag knep ihop ögonen och påbörjade
min första mening.
- Taylor jag ser dig inte som mer än en god vän just nu. Jag gillar Logan och jag vill få det att funka mellan honom och mig... Jag öppnade ögonen och såg Taylors sorgsna ansikte.
- Jag ger inte upp! Sa han helt plötsligt och såg på mig med allvarliga ögon nu.
- Det borde du göra. Jag börjar tro att det va fel utav dig att komma hit från första början. Sa jag och det högg till i magen.
Jag ville verkligen inte att han skulle bli ledsen men han förstod verkligen inte.
Han ställde sig upp och kom fram till mig och kollade mig i ögonen. Han böjde sig snabbt fram och det var
bara några cm mellan våra annsikten.
Jag såg honom i ögonen och innan jag skulle dra mig undan kysste han mig.
Till min förvåning besvarade jag kyssen och jag kände hur han log. Jag avslutade kyssen tvärt och
såg hur han log och såg nöjd ut. Han lutade sig mot mitt öra och viskade;

- I'm not the kind of guy who gives up. Han kysste mig på kinden och gick ut ur rummet.


Vad tror ni händer nu? Vad kommer Taylor göra för att vinna Leahs hjärta?!

Detta var mitt första inlägg (Tara) hoppas ni gillade det säg till om vad jag borde bättra på i mitt skrivande :D

Nu är det så att jag har hittat en andrabloggare, och det är awesome! För då får ni inlägg och jag kan åka skidor i lugn och ro! Det är Tara som är den andra bloggaren, och hon borde väl komma med en inlägg snart, hoppas jag! Hihi!

Ha det great! :)

Ja, den här veckan, och KANSKE i fortsättningen vill jag ha en andra bloggare, för just nu är jag i sälen med min kära kompis, så jag kommer inte alls ha tid för att skriva på bloggen. Så ja, svar JA! :)

1. Jag har den här bloggen ensam.

2. Eftersom att jag har bloggen själv, måste jag ha dubbelt så mycket fantasi än vad två personer har tillexempel, men det är inte alltid idéerna bara kommer sådär.

3. Ja, jag har valt att skriva bloggen själv, men jag skulle inte heller tacka nej till en andra bloggare.

4. Jag är sjuk. Visst du lär tycka det är en dålig bortföklaring, men det är så läget är.

Ha en bra dag! Hejdå! :)

Ni som har tumblr borde helt klart följa mig där!

Jag och Taylor stannade.

- Vad i helvete?  Sa jag snabbt och kollade på Taylor.

Taylor skakade på huvudet och ryckte på axlarna.

- Borde vi gå efter henne? Frågade Taylor strax därefter.

- Nää .. Jag vet inte .. Kanske, eller nää ..

Vi gick tillbaka till bordet vi satt vid och satte oss ner på våra stolar. Vi satt tyst ett långt tag, men vi blev plötsligt avbrutna av att det kom fram en tjej till vårt bord.

- Ursäkta, men är inte du Taylor Lautner? Frågade hon osäkert.

Jag kollade chockat på Taylor och tillslut nickade han mot tjejen. Plötsligt började hon skrika, hoppa och gjorde alla möjliga konstiga rörelser för sig. Taylor tittade allvarligt på mig, och jag förstod att han inte gillade när hon fick all uppmärksamhet åt vårt håll.

- Snälla, shh. Sa jag allvarligt till tjejen, men hon lyssnade inte alls.

Jag kände hur jag blev allt mer irriterad, så plötsligt tog jag tag i hennes arm och drog henne till mig.

- Seriöst, nu slutar du. Vi vill inte ha all uppmärksamhet hit okej?!

Hon slutade direkt och kollade generat på mig. Sedan kollade hon på Taylor och tog först upp ett block tillsammans med en penna och sedan en kamera. Hon vände blicken åt mitt håll och räckte kameran till mig.

- Kan du snälla ta en bild på oss, snälla?

Jag log till henne och tog tag i kameran. Taylor ställde sig snabbt upp bredvid tjejen och la armen om hennes axlar. Jag såg på henne hur hon verkligen försökte gosa ner sig i hans famn. Jag klickade på kameran och det blixtrade till. Sedan gav jag kameran till tjejen. Hon kollade på Taylor och gav honom pappret och pennan, sedan skrev han sin autograf.

- Vad heter du? Frågade han och log mot henne.

- Hanna, hehe.

Han tillade "Till Hanna" på pappret och sedan gav han henne en kram. Jag kunde inte riktigt fatta att Taylor kunde vara så snäll mot hans fans. Jag tror aldrig jag skulle klara av det. Hanna sprang ifrån oss gråtandes, medan jag och Taylor satt kvar vid bordet. Efter ett tag kände vi oss klara, och bestämde oss för att gå där ifrån.

- Ska vi dra oss hemåt ? Frågade jag Taylor.

- Yeah. Jag känner mig rätt trött, haha.

Vi tog tunnelbanan hem och sedan gick vi in på mitt rum. Jag satte mig ner på min säng, och Taylor satte sig ner bredvid mig. Jag la ner min ena hand på sängen mitt emellan mig och Taylor, och Taylor la sin hand på min rätt snabbt. Han kollade på mig och log. Sedan tog han ett djupt andetag.

- Jo, det är en sak jag har velat säga till dig ..

---

Hmm vad tror ni Taylor säger? Damdamdamdam.

Det blev Lördag, och jag vaknade i min stora säng bredvid Malin som fått sova över. Jag kollade runt och kring mig och på golvet låg Taylor på en madrass. De båda sov väldigt djupt och jag kunde höra Malin snarka lite då och då. Jag satte mig försiktigt upp i sängen och satte ner min ena fot på golvet bredvid Taylor. Sedan smög jag iväg in på toaletten. Jag kissade och sedan spolade jag, vilken jag nästan ångrade att jag gjorde eftersom att det låt så otroligt mycket. När jag smög ut från toaletten igen såg jag att Taylor vaknat. Jag vinkade lite försiktigt till honom och han log när han såg mig komma.

- Godmorgon Sunshine. Viskade han till mig när jag hade satt mig ner i sängen igen.

- Godmorgon. Väckte jag dig?

Han skakade på huvudet och sedan log han till mig.

- Vad är klockan egentligen ? Frågade han strax därefter.

- Hmm, halv 12. Dags att gå upp kanske?

Jag ställde mig upp igen och gick fram till fönstret för att dra upp gardinerna. Solen lyste för fullt utanför fönstret och man kunde se folk nere på gatan som stressade runt.

- Vad ska vi göra idag då? Frågade Taylor.

- Gå ut på stan kanske? Sa jag och vände mig sakta om så jag stod åt Taylor's håll.

Han började skratta och sedan kollade han på mig med en allvarlig blick.

- Vad?

- Tror du det kommer funka? Jag kommer ha 100tals tjejer efter mig .. Sa han och började skratta igen.

Jag skakade på huvudet och vände mig om mot fönstret igen.

- Kan du inte typ .. gömma dig i massa kläder eller något? Frågade jag.

- Okej, för din skull då. Sa han och omfamnade mig bakifrån.

Ska jag vara ärlig kändes det rätt bra, men på samma sätt rätt obehagligt. Så jag lossade på hans grepp och sedan gick jag och satte mig i sängen igen. Jag kröp ut bredvid Malin och försökte skaka lite försiktigt på henne så hon skulle vakna. Efter ett bra tags skakande vaknade hon.

- Men låt mig sova, det är tidigt .. Sa hon nyvaket och drog täcket över ansiktet.

Jag suckade och hoppade ner från sängen. Jag gick till fötterna på sängen och tog tag i täcket. På tre drog jag av det så Malin låg utan täckte. Hon ställde sig snabbt upp i sängen och tittade på mig med allvarlig blick. Bara några sekunder senare hoppade hon ner från sängen och började springa efter mig. Jag slängde i väg täcket i farten så det hamnade rätt på Taylor. Sedan sprang jag ut från mitt rum, ut till vardagsrummet där Sam och Ellen satt med varsin kopp té. Och plötsligt stod vi på varsin sida av soffan Ellen och Sam satt i.

- Detta ska du få ångra. Sa Malin och sedan började hon springa.

Men eftersom att vi stod på varsin sida var det rätt svårt för henne att få tag på mig.

- Okejokej tjejer, sluta! What's up? Sa Sam plötsligt.

Vi båda stannade upp och kollade på varandra, sedan började vi skratta.

- Haha, nä men inget. Sa jag och började gå inåt mitt rum igen.

Malin kom efter mig och när vi gått in i mitt rum igen och stängt dörren satte jag mig på min säng. Malin stod upp vid dörren och Taylor kollade frågandes på oss båda. Plötsligt fick Malin världens ryck och hoppade på mig så hon låg på mig.

- Jaha. Kunde man höra Taylor säga tyst, och sedan skrattade han lite för sig själv.

Jag puttade undan Malin och ställde mig upp så jag stod mot henne. Sedan kollade jag surt på henne.

- Vad var det jag sa? Frågade hon sedan och började skratta.

Vi gick ut till köket och åt en snabb frukost. Efter att vi ätit gick vi in på mitt rum igen för att göra oss i ordning. Vi hade bestämt oss för att gå ut på stan ett tag, eller iallafall försöka gå ut på stan utan att få massa 15 åriga tjejer efter oss.  Idag fick det bli en grå tubkjol, en vit t-shirt med svart tryck, en rödrutig skjorta och ett par mörka nylonstrumpbyxor. Till det fick det bli accessoarer, min ljusgråa halsduk och min svarta väska med nitar. När Malin och Taylor också var klara gick vi ut i hallen, jag drog på mig ett par svarta kilklackar och min skinnjacka, sedan bar det av ner till centrum.

Precis innanför dörren ut till gatan satte Taylor på sig sin gråa munkjacka och drog på sig luvan, även ett par solglasögon så inte så många skulle känna igen honom. Konstigt nog lyckades han ganska bra, jag antar att det var på grund av att ingen visste att han var i Sverige, så varför skulle någon se honom helt plötsligt på gatan liksom?

Vi tog tunnelbanan till T-Centralen och gick vidare till Gallerian, vi gick längst in och satte oss vid ett av fiken. Jag köpte en Chai-Latte och en choklad muffins. Gott var det verkligen. Vi satt där ett långt tag och pratade. Vi kom in på många konstiga samtalsämnen, och plötsligt kom vi in på Logan.

- Svarade Logan på ditt sms sen eller? Frågade Malin mig.

Jag satt tyst ett tag och tänkte på vad Malin just sagt. Jag visste att Taylor inte var den rätta att prata om Logan med. Och plötsligt petade Malin mig på armen.

- Hallå?

- Oj .. Ah jo, ah det gjorde han faktiskt .. Sa jag och försökte få henne att sluta prata om Logan. Men Malin verkade inte riktigt förstå det.

- Vad sa han då?! Frågade hon ivrigt.

Jag kollade lite snabbt på Taylor och jag kunde se på honom hur han vart allt mer ledsen.

- Nä men, inget särskillt..

- Jo! Sluta, säg vad han skrev! Fortsatte Malin.

- Men, seriöst det var inget.

- Jag vet att det är något du döljer! Säg! Vad skrev Logan?!

Vid det här laget var jag väldigt irriterad, kunde hon inte bara fatta att jag inte ville säga det inför Taylor, jag fattade ju att han skulle bli ledsen. Logan och Taylor gillar inte varandra någonstans.

- Men sluta! Fattar du inte att jag inte har lust att säga det eller?!?! Röt jag åt Malin.

Malin vart tyst direkt och kollade sedan ner i hennes Latte. Jag kollade på Taylor igen, även han såg rätt osäker ut. Han kollade sedan upp på mig och gav mig ett fakeleende.

- Men shit, sorry. Sa hon och tittade allvarligt på mig.

- Jag visste inte att det var SÅ känsligt. Tillade hon.

Resten av fikat satt vi alla tysta. Det var ingen bra stämning mellan oss. Och plötsligt ställde sig Malin upp och började gå där ifrån. Jag och Taylor kollade frågande på varandra.

- Vänta, vart ska hon? Frågade Taylor mig.

Jag ryckte på axlarna och sedan ställde vi oss upp och började gå efter. Malin kollade bak flera gånger och plötsligt stannade hon upp och vände sig om.

- Men sluta följa efter mig.. Sa hon och fortsatte gå.

---

What's up with Malin?

Du kan gärna få utveckla ditt förslag lite grann haha :)

- Besök här? Frågade Malin.

- Ja .. Jag känner ju ingen här ..

Malin skakade på huvudet och sedan satt vi tysta ett tag och tänkte på vem det skulle kunna vara, men jag avbröt sedan tystnaden genom att ställa mig upp. Och Malin tittade upp på mig.

- Var ska du?

- Hem, det är nog bäst att jag kollar vem det är. Den ska ju inte behöva vänta hela natten haha.

- Ska jag följa med? Frågade Malin och jag såg på henne att hon verkligen ville det.

Jag lät henne följa med och sedan gick vi ut från hennes rum och drog på oss ytterkläderna. Sedan gick vi ut i det kalla svenska vädret, som jag fortfarande inte alls var van vid. Men det var ändå skönt att slippa värmen ett tag. Vi fortsatte ner till tunnelbanan och åkte till Vasastan där vi gick upp till Sam. Jag hade glömt nyckeln jag fick låna, så vi blev tvungna att knacka på. Vi hörde hur någon kom springandes inifrån och Sam öppnade några sekunder senare.

- Tja! Sa han och log till oss. Det var ett sånt där mystiskt leende.

- Vem är det?! Frågade jag Sam allvarligt.

Han log bara och nickade in mot lägenheten. Jag himlade med ögonen och sedan gick jag in i hallen, hängde av mig min jacka och tog ett steg in på trägolvet.

- Leah. Jag tar det inte längre, ta av dig skorna! Vi är inte i USA..

Jag fick vända om och självklart plocka av mig skorna, det kändes så konstigt att inte ha skor på mig inomhus, det har jag ju alltid.

- Sorry .. Sa jag och gav Sam "blicken".

Malin bara skrattade och sedan gick vi in till vardagsrummet. Där satt Ellen och kollade på TV.

- Sam, det är bara Ellen som är här .. Sa jag.

- Men guuud. Gå in på ditt rum bara. Sa Sam surt och gick till Ellen och gosade ner sig i soffan.

- Jag lovar att de bara ville ha hem mig eller något. Sa jag till Malin medans vi gick in på mitt rum.

Vi gick genom den ganska stora lägenheten och när vi kom fram till mitt rum, öppnade jag den lite smått knarrande dörren och gick in. Jag kollade hela tiden ner i golvet när jag gick in och plötsligt började Malin skrika. Jag vände mig hastigt om och kollade allvarligt på henne.

- Men vad är det nu?! Frågade jag henne.

Hon stod nu helt tyst och sedan lyfta hon handen och pekade bakom mig. Jag skakade bara på huvudet och vände mig om. Och jag fick en chock när jag såg Taylor stå mot mitt fönster med sin mörkgråa t-shirt. Jag fick inte fram ett ljud. Jag kunde inte fatta att han var här, här i Stockholm! Plötsligt började han le.

- Tjena! Sa han kaxigt till oss.

Jag vinkade osäkert till honom och han började bara skratta åt mig.

- Har du sett ett spöke eller? Frågade han mig.

Plötsligt kunde jag höra snyftande bakom mig, jag vände mig om och jag kunde se Malin gråta, tårarna bara forsade ner för hennes kinder. Jag gick fram till henne och la min hand på hennes axel.

- Vad är det? Frågade jag henne med en lugnt röst.

- De .. Det .. Ä .. r .. Ta .. Tay .. Lor .. Oh .. My .. God .. Sa hon stammande.

Jag började skratta för mig själv och sedan vände jag mig om mot Taylor som fortfarande stod lutad mot fönstret.

- Hm, ja.. Här är Malin .. Haha .. Sa jag och puttade fram henne till Taylor.

Taylor sa hej till henne och gav henne en kram, dock gjorde det henne gråta ännu mer än vad hon redan gjorde.

- Ta det lugnt, tjejen. Sa han och kramade om henne hårdare och längre.

När Malin tillslut lugnat ner sig släppte de varandra och Taylor gick fram till mig och gav mig nu en lång kram.

- Vad gör du är förresten? Frågade jag Taylor när vi släppt varandra.

- Jag saknade dig. Sa han tyst och generat och tittade sedan ner i golvet.

Jag kunde inte låta bli att le stort för mig själv när han sa det. Att han åkte ända hit för att han saknade mig, det var otroligt.

- Men du kunde väl typ smsat eller ringt eller något innan, så hade jag hunnit fixa mig lite innan du kom. För nu ser jag ju ut som hej kom och hjälp mig, men ingen kom. Haha.

Taylor bara himlade med ögonen och sedan tog han tag i mina axlar och kollade djupt in i mina ögon.

- Kan man ens se bättre ut än vad du gör nu? Frågade han mig.

Jag kände hur jag blev generat och mina kinder blev allt varmare. Men plötsligt avbröt Malin oss.

- Aw. Teenagelove. Underbart.

Jag kollade allvarligt på Malin och skakade på huvudet. Jag ville inte att Taylor skulle få fel tankar om mig, det är ju faktiskt Logan jag gillar, inte Taylor ..

---

OLALALA. Hur blir det nu då? Var det fel av Taylor att kolla till Stockholm?

Det var från Logan. Det pirrade till i magen när jag läste hans namn och jag började le för mig själv. Jag öppnade smset.

Jag kramade om mobilen och tänkte på Logan, på hur mycket jag faktiskt saknar honom.

Konserten ledde mot sitt slut och Oskar avslutade den superduper med att sjunga Ack, Sundbyberg. Min favoritlåt. Jag fick tårar i ögonen av att höra honom sjunga live. Det var så bra! När det var slut ställde sig alla upp i hela globen och klappade händerna och stampade i golvet, jag trodde nästan allt skulle falla ihop. Han kom ut igen och tackade, sedan gick han in backstage. Jag och Malin ställde oss upp från våra plaster och gick ut från arenan och ut från globen. Vi tog tunnelbanan hem till Malin igen, och jag stannade där.

- Vill du sova över här inatt? Frågade Malin mig när vi satt i hennes rum.

Jag nickade och log till henne, sedan plockade jag fram min mobil och smsade Sam.

Jag fick snabbt svar tillbaka om att det var okej, och att han inte ALLS skulle sakna mig, kändes rätt bra. Malin försvann ut ur hennes rum för att hämta en madrass och sängkläder. Efter henne kom även hennes bror in. Han sträckte ut sin hand och jag tog tag i den och skakade hand med honom.

- Tja! Jag tänkte bara presentera mig, jag är Malin's bror, jag heter Johan. Sa han än en gång på svenska.

Jag kollade osäkert på Malin, jag kunde inte riktigt förstå allt eftersom att han pratade så otroligt snabbt, tyckte jag iallafall. Malin harklade sig och nickade mot mig när Johan kollade på henne.

- Oh.. I'm sorry.. Sa han och presenterade sig igen på engelska. Den här gången förstod jag det lite bättre.

Jag skrattade försiktigt åt Johan och hälsade på honom. Han vart lite lätt generad och kollade ner i golvet innan han ställde sig upp och smög ut från Malin's rum.

- Haha gud, han kan vara så pinsam ibland .. Sa Malin och knäckte sina fingrar.

- Nej. Han är söt. Sa jag utan att tänka mig för.

När jag insåg vad jag sa satte jag mina händer för min mun och kollade chockat på Malin som kollade lika chockat tillbaka på mig.

- Nämennämennämen, har du en liten crush på min bror kanske? Sa hon och skrattade.

Jag blev lite små generad men försökte dölja det genom att sätta händerna för mitt ansikte.

- Du är inte den enda..

Jag kollade på chockat på Malin igen. Vad var det hon just sa? Jag är inte den enda, betyder det att .. omg ..

- Nejnej! Inte så! Mina andra kompisar tycker också att han är söt eller ja, snygg. Sa hon och började skratta igen.

Även jag skrattade, men den här gången fick jag världens ryck och nu låg jag på golvet och försökte få luft så mycket jag skrattade. Jag fattar inte vad det var som flög i mig.

Plötsligt avbröts jag av att Malin petade på mig.

- Du fick ett sms. Sa hon och räckte mig min mobil.

Det var ett sms från Sam. Var det inte han som INTE skulle sakna mig? Tänkte jag och log för mig själv.

Jag, besök? Här? I Stockholm? Tänkte jag och kollade konstigt på mobilen.

- Vem var det ifrån? Vad stod det? Frågade Leah ivrigt.

- Det stod att jag hade besök. Wtf..

---

Vem tror ni det är som är på besök? Är det kanske Taylor, har era önskingar gått i uppfyllelse, haha.

Vi tog tunnelbanan tillbaka till Vasastan, där jag och Malin skildes åt. Jag gick upp till Sam och Malin hem till sig. När jag kom upp till lägenheten satt Sam och Ellen redan vid matbordet och åt, jag satte mig ner med dem, dock åt jag inte. Jag var mätt. Plötsligt kände jag mig jättetrött, även om klockan inte alls var mycket. Men det var nog pågrund av jetlag. Jag gick in till mitt rum och bytte snabbt om till pyjamas. Sedan gick jag in i gästbadrummet och fixade mig inför natten. När jag sedan gick och la mig, somnade jag snabbt.

Jag vaknade rätt tidigt morgonen efter av att min mobil surrade till. Jag kollade på mobilen, sms från Malin.

Jag orkade inte svara, jag var fortfarande trött. Hade jag varit hemma nu, hade det varit mitt i natten. Allt kändes så konstigt. Så jag la ifrån mig mobilen igen och somnade om. Jag vaknade några timmar senare, jag kollade på klockan. Den var redan 14.07. Jag fick panik och slängde mig ur sängen, sprang in till badrummet och kollade mig i spegeln, sedan gick jag ut till vardagsrummet. Där satt Ellen och Sam.

- Varför har ni inte väckt mig?! Sa jag allvarligt till dem.

De kollade chockat på varandra och sedan på mig igen. Sedan ryckte Sam på axlarna. Jag suckade och gick tillbaka till mitt sovrum. Jag öppnade Malins sms igen och svarade;

Jag fick snabbt ett svar tillbaka.

Jag kunde inte låta bli att skratta lite grann för mig själv när jag läste hennes svar. Jag öppnade min resväska och plockade fram en grå kofta, ett par blåa jeans, ett vitt linne, geek glasögon och ett par gråa Converse. Det fick bli min outfit idag. Jag orkade inte riktigt klä mig som att jag skulle på bal liksom, haha.

Klockan närmade sig halv 6. Så jag började klä på mig mina ytterkläder för att dra mig till Malin. Vi skulle mötas hemma hos henne klockan 6, och sedan åka till Globen tillsammans. Och eftersom att jag inte hittar i Stockholm, kände jag att en halvtimme kan vara bra att ha på sig, så att jag kommer rätt.

Det var inte alls svårt att hitta hem till Malin, så jag råkade vara där en kvart tidigare. Jag smsade Malin när jag var utanför och sa att jag var utanför. Hon svarade rätt fort och sa att jag kunde komma upp. Så jag gick upp till hennes lägenhet och plingade på. Några sekunder öppnades dörren och där stod en riktigt snygg kille i Sam's ålder.

- He..hej.. Jag ska träffa Malin .. Hehe .. Stammade jag till killen.

- Haha. Du måste vara Leah, kom in! Sa han snabbt på svenska, knappt att jag förstod.

Jag gick in och ställde mig strax innanför dörren och sedan följde jag killens steg in i lägenheten. Sen kom Malin springades.

- Hej! Sa hon och gav mig en kram.

Jag besvarade kramen och sedan följde jag med henne in i hennes rum. Det var rosa, rätt litet och trångt. Vartfall om man jämför med mitt rum hemma i LA.

- Såå, har du fått svar från den där Logan? Frågade Malin mig och lyste upp.

- Nope. Sa jag och skakade besviket på huvudet.

Det var dags för oss att ta oss till Globen. Vi gick ut från lägenheten ner till tunnelbanan och åkte till Globen. När vi kom upp från tunnelbanan såg jag den überstora Glob som stod där mitt i centrum. Den var mycket större än jag faktiskt trodde den var. Vi gick förbi folkmassan som också skulle se Oskar, och vi försökte hitta våra platser där inne.

Klockan blev nu 7, och hela Globen släcktes ner. Det började spelas musik, Från och med Du. Sedan kom Han in. Alla började busvissla och skrika som galningar. Jag var nog den enda som satt helt tyst. Jag bara satt och kollade på honom, jag kunde inta fatta att jag äntligen fick se min största idol. Min kändiskärlek. Jag var som förstenad. Plötsligt kollade Malin konstigt på mig och petade lite försiktigt på mig.

- Leah? Hur är det egentligen?

Jag kollade chockat på henne, men svarade inte. Nu började även jag skrika, det var som att jag återfått medvetandet. Oskar började sjunga och, oj vad underbart det var. Jag satt där och sjöng med genom hela låten.

Men plötsligt surrade min mobil till i fickan. Jag plockade upp den. Det var sms från ..

---

Hmm, vem var det nu som smsa?

För varje dag som har gått nu, har jag fått 10 mer läsare/dag. Fortsätter det så blir det helt awesome! :)

Det var från mamma, såklart. Vad hade jag väntat mig liksom?

"Hej gumman! Tänkte bara fråga om du kommit fram, och om resan gick bra."

Jag suckade, jag kände mig besviken. Det borde inte varit ett sms från mamma, det borde varit från Logan..

- Vad är det? Frågade Malin mig när hon hörde min suck.

- Nä men, det är bara det att det är den här killen ..

Jag slutade prata och jag kunde se hur Malin sken upp, nu ville hon verkligen veta.

- Vadå för kille? Frågade hon och höjde ögonbrynen.

- Jag är typ på g, tror jag, med en kille som heter Logan, men vi har bråkat de senaste 2 veckorna, eller inte bråkat. Men du förstår ..

- Oh, jaha. Jag förstår ..

Det vart tyst, pinsamt tyst. Vilket inte kändes så bra.

- Så, finns det någon speciellt kille i ditt liv? Frågade jag Malin efter ett tags tystnad.

- Hmm nää. Min enda kärlek är Taylor Lautner. Sa hon och började skratta.

Jag kollade chockat på henne, jag hade inte tänk på att han faktiskt var så känd som han var. För mig var han bara en vanlig person.

- Fast, jag kommer förmodligen aldrig träffa honom.. Sa Malin besviket.

- Haha, nää..

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag ville inte nämna att jag kände Taylor, då skulle det förmodligen bli kaos. Jag försökte smita ifrån samtalet och sa;

- Kan vi inte ta en liten fika paus eller något?

- Jo! Vi kan gå på waynes!

- Har ni inte Starbucks här? Det är mycket bättre.

- Haha nej. Vi är i Sverige, har du glömt det? Sa Malin och rynkade pannan.

Vi gick in och tog oss varsin Chai Latte och sedan satte vi oss vid ett av borden. Jag plockade upp mobilen och la den på bordet, så att jag skulle se ifall jag fick ett sms eller något. Men då tog Malin mobilen, det gjorde inte mig något så jag lät henne ha den. Plötsligt skrek hon till.

- OH MY GOD. Sa hon rätt högt.

- Vad?! Sa jag chockat.

Hon vände mobilen mot mig och jag kunde se en bild på mig och Taylor tillsammans.

- Du.. Har.. En.. Bild.. Tillsammans.. Med.. Taylor.. Oh my god.

Malin vart helt till sig och visste knappt vad hon skulle säga. Visserligen visste jag inte heller vad jag skulle säga.

- Emh, alltså ja. Vi är typ, kompisar .. Sa jag och väntade på att hon skulle skrika.

- KÄNNER DU TAYLOR LAUTNER?!?!?!?!?

Jag satte fingret på min mun för att visa att hon inte skulle säga det så högt. Jag ville liksom inte skryta om det.

- Ja, han är min granne. Kan man säga ..

Malin satt med händerna för sin mun och jag kunde se att hon var påväg att börja gråta vilken sekund som helst.

- Herregud. Detta är sjukt Leah, riktigt sjukt. Varför har du inte sagt något?

- Jag har inte tyckt det har varit någon stor grej, han är en vanlig människa bara. Som du och jag.

- NEJ! HAN ÄR TAYLOR LAUTNER. Världens snyggaste människa.

Jag började skratta och sedan nickade jag för att visa att jag höll med.

- Leah, du bara måste ta med mig hem till dig någon gång så jag kan träffa Taylor. Gud, det skulle verkligen vara en dröm som blir sann. Haha.

När hon sa det kände jag verkligen hur hon började utnyttja mig. Visst vi är vänner, men att hon bara vill åka hem till mig för att träffa Taylor. Det var ju brutalt. Jag log lite osäkert till henne, och jag tror hon märkte det för hon började genast förklara sig.

- Nej! Tro inte så, det är ju klart jag vill hem till dig för att träffa dig. Men du fattar väl? Haha.

Tjena. Det var inte sant någonstans verkligen.

- Haha, ja jag förstår. Sa jag.

Jag drack upp det sista i min Chai Latte, och sedan drog vi oss hemåt.

---

Vad händer nu då? Tror ni Logan kommer smsa Leah, eller kommer hon bli brutal dissad?

- WOW! Du har växt! Sa Sam till mig och granskade mig från topp till tå.

- Pssh. Du är fortfarande lika liten. Sa jag och skrattade.

Sam kollade surt på mig och sedan slog han mig lite löst på armen. Vi gick och hämtade min packning och sedan gick vi ut till hans Audi A4. Jag fick lyfta in väskan i bakluckan och sedan hoppade jag in i bilen. Vi körde ut från Arlanda och vidare in till Stockholm innerstad. Sam bodde nämligen fortfarande i Vasastan, dock ville han komma där ifrån och bo i en riktig villa.

Det kändes så konstigt att vara i Stockholm igen, det var så länge sen. Vi kom fram till Sam's lägenhet och vi gick in, tog hissen upp till våning 3 och gick in till hans lya. Det var så fint inrett, färgerna var varma och man kände sig verkligen hemma.

- Hej Leah! Hörde jag en främmande röst säga bakom mig.

Jag vände mig hastigt om och såg en tjej i Sam's ålder. Hon räckte fram sin hand och jag tog tag i den.

- Ellen. Sa hon och log.

- Hej!

- Jag har hört så mycket om dig Leah, och nu äntligen får jag träffa dig!

Ellen var Sam's flickvän, de hade varit tillsammans i 2 år ungefär. Men jag hade aldrig fått chansen att träffa henne. Knappt ens se en bild på henne eller något sånt.

- Kom, ska jag visa vart du ska sova. Sa Ellen och började gå igenom en liten korridor.

Vi kom in till ett ganska stort rum med en dubbelsäng i mitten av rummet. Det var två dörrar på varje sida av sängen, den ena gick in till ett badrum och den andra gick ut till resten av lägenheten. Det var även ett stort fönster så man kunde se ut över en liten del av Stockholm. Här skulle jag nog trivas bra.

- Wow! Det är jättesnyggt! Sa jag till Ellen, och jag kunde se hur hon började le.

- Du kan packa upp nu och göra dig hemma, jag ropar när maten är klar.

Ellen gick ut från rummet och jag satte mig i sängen. Plötsligt knackar det på dörren.

- Kom in!

Dörren öppnades och i där stod en glad Malin. Jag hoppade upp ur sängen och slängde mig på henne med en kram. Henne hade jag verkligen saknat.

- Hej! Hur är det?! Frågade Malin mig på svenska.

Jag kände att hon nog egentligen bara sa det på svenska så att jag ska få träna lite på språket.

- Jag mår bra, du? Frågade jag lite smått osäkert.

Malin började skratta och sedan började hon prata engelska med mig igen. Det gjorde mig rätt lättad.

- Affärerna är fortfarande öppna, vill du ta en liten shoppingtur? Frågade hon och hoppades på ett ja som svar.

- Ja! Självklart!

Hon log brett till mig och sedan gick vi ut från "mitt" rum ner på stan. Vi gick ner på tunnelbanan och åkte till T-centralen. Och sedan gick vi upp på drottninggatan, när vi gick där passade jag på att starta mobilen igen. Men jag hade fortfarande inte fått svar från Logan.

Vi gick runt ett rätt långt tag och kollade i så många affärer vi kunde hitta, jag handlade även några olika plagg som jag gillade.

Plötsligt burrade mobilen till. Jag sken upp och hoppades på att det var från Logan, så jag plockade upp mobilen och det var ett sms från ..

---

HMMM. Vem är det som skickar smset? Logan kanske?

Det var nu äntligen 23 mars, imorgon skulle jag åka till Sverige. Jag var så attans taggad på hela resan, men speciellt på att få se Oskar Linnros. Jag hade till och med skrivit ner exakt vad jag skulle säga ifall jag fick träffa honom.

Jag och Logan har dock knappt pratat sen han blev arg på mig. Jag vet inte riktigt vad som händer, jag sa ju faktiskt förlåt. Jag tycker han borde ha släppt det nu, men jag vet inte. Taylor har jag träffat ofta, oftare än Logan..

Jag satt i mitt rum, på min säng och kollade ner på det stökiga golvet som var fullt med kläder och en stor resväska. Jag hade ingen aning om vad jag skulle packa ner, jag kanske inte ens skulle packa ner så mycket. Det kanske är smartare att handla nya kläder i Sverige, då är det ju ingen här hemma som har likadana som jag. Det var mycket tankar, men tillslut tog jag tag i det och packade ner lite kläder. Jag antog att det skulle vara rätt kallt där, så det fick bli lite varmare kläder.

Klockan blev mycket och det var dags att gå och lägga sig, jag skulle upp tidigt imorgon för att vara på flygplatsen klockan 5 på morgonen. Jag gick in i badrummet, tvättade ansiktet, borstade tänderna och borstade igenom mitt hår. Sedan somnade jag gott.

Nästa morgon vaknade hon av en stressad mamma.

- LEAH! Nu måste du upp. Klockan är 4! Du har bara en halvtimme på dig, hoppas du är färdigpackad! Och glöm inte biljetten till konserten!

Jag satte mig upp i sängen och kollade konstigt på mamma. Sedan kollade jag på klockan, den var faktiskt 4. Jag fick panik och slängde mig upp ur sängen och sprang in på mitt badrum och sminkade mig lite snabbt. Jag klädde på mig och sedan var det dags att åka. Vi hoppade in i mammas bil och åkte till LAX. När vi kom fram dit var det ovanligt mycket folk där för att vara så tidigt, verkade som att många skulle flyga idag.

Vi checkade in mig och sedan fick jag klara mig själv.

- Lova att vara försiktig nu! Gör inga dumma saker! Sa mamma oroligt till mig.

- Ja, men ta det lugnt. Jag klarar mig, det gör jag alltid!

- Okej, okej .. Det är väl klart man är oroligt när min 17åriga dotter ska till Europa.

Vi kramades länge och sedan fick jag gå igenom säkerhetskontrollerna in till gate 21. Men innan det gick jag till Starbuck för att ta mig något att äta, jag hann ju faktiskt inte med frukosten idag. Jag gick och satte mig vid en av borden på Starbuck och plockade upp mobilen. Jag letade upp Logan i telefonboken och kollade på hans namn om och om igen. Jag kanske ska smsa honom och säga att jag åker nu .. Tänkte jag. Jag klickade upp ett nytt sms till honom och skrev;

Jag stängde av mobilen och la ner den i fickan igen, sedan var det dags att gå på planet. Jag fick sitta rätt långt fram vid ett fönster. Plötsligt hör jag hur det landar någon i sätet bredvid mig. Jag kollade dit och ser en söt kille i min ålder.

- Tja! Sa han och log brett till mig.

- Hej!

Vi snackade ett tag och han berättade att han hette Oscar och även han var halvsvensk, det var lite roligt tyckte jag. När planet tillslut lyfte lutade jag mig bakåt, satte på mig mina rosa hörlurar och somnade till Chariot med Gavin DeGraw. Jag måste sovit hela vägen för jag vaknade igen när piloten berättade att vi var framme i Stockholm. Jag tittade ut genom fönstret, men det enda jag kunde se var mörker.

Jag steg upp från min plats och gick ut ur planet, allt jag kan säga är att det var svinkallt. Inte alls som hemma i LA. När jag kom in till gaten möttes jag av en glad Sam som kom fram och gav mig en stor kram.

---

Inte det bästa och längsta kapitlet, men det kommer meeeeer! :D

Jag satt fortfarande kvar vid bordet med min glass, jag kunde se Logan och Leah bråka, men jag hörde inte om vad. Plötsligt sprang Logan där ifrån och Leah föll ihop på sanden med ansiktet i händerna. Jag ställde mig upp och gick fram till Leah och satte mig bredvid henne, jag la min hand på henne axel och hon kollade upp på mig med hennes röd gråtna ögon. Hennes ögon fylldes med tårar igen, men hon släppte ändå inte blicken från mina ögon. Men när jag plötsligt log till henne kollade hon bort och jag kunde höra hur hon började snyfta igen.

- Leah .. Sa jag och öppnade mina armar.

Hon kastade sig in i min famn och hon började gråta för fullt igen. Jag kunde inte göra något annat än att hålla om henne. Efter ett tag slutade hon och släppte taget om mig. Hon tittade ut över havet och jag kunde inte låta bli att kolla på henne då och då, hon var så fin.

- Du ..

Leah kollade på mig och väntade på att jag skulle fortsätta.

- Vill du prata om det ? Frågade jag.

Hon skakade först på huvudet men sedan ändrade hon sig och nickade. Jag log för mig själv och sedan väntade jag bara på att hon skulle börja prata.

- Jag vet inte vad jag ska säga .. Sa hon.

Jag satt tyst, tänkte att det var bäst att inte säga något, bara lyssna på vad hon ville säga.

- Alltså .. Du har säkert märkt det själv, men .. Logan, han gillar ju inte riktigt dig. Hehe ..

Jag nickade till svars, för det visste jag ju faktiskt om. Jag kunde känna hans vibbar så fort han var i min närhet.

- Och idag, så, sa jag att jag skulle träffa min kusin. Fast det var du .. Det var bara för jag visste att han inte skulle gilla tanken av att jag skulle träffa dig ..

Det kändes ju inte riktigt bra att hon ljög om att träffa mig, visst jag förstod henne. Men det kändes ändå riktigt dåligt på flera sätt..

- Vad jag inte tänkte på var att Logan alltid tar en jogging runda här på eftermiddagarna, och ja .. Du förstår själv ..

- Nu hatar han mig, och allt är skit! Tillade Leah.

Jag satt tyst ett tag men när hon kollade på mig med en "säg-något" blick, blev jag tvungen att säga något.

- Han hatar inte dig. Verkligen inte.

Jag kunde se hur hennes mungipa ryckte lite, nästan som att hon var påväg att le.

- Säkert? Sa hon och kollade på mig med sina vackra havsblå ögon.

- Säkert.

Jag log mot henne och hon kollade ut över vattnet igen med ett leende på läpparna.

- Jag gillar verkligen Logan .. Inte bara som en kompis, jag menar .. Mer ..

När hon sa det högg det till i min mage. Det fick inte vara så! Jag ville att Leah skulle vara min, bara min. Ingen annans, och speciellt inte Logan's. Den här gången svarade jag inte, jag fortsatte kolla ut över vattnet och försökte försiktigt flytta lite grann ifrån henne. Dock märkte hon det och kollade förvånat på mig. Sedan rynkade hon pannan.

- Jaha .. Sa hon och skakade på huvudet. Plötsligt ställde hon sig upp och kollade ner på mig. Hon sträckte ut sin hand och jag tog tag i den, sedan drog hon upp mig så jag stod bredvid henne.

Hon började dra av sig sina kläder och stod sedan där i bara underkläder. Wow! Vilken kropp! Tänkte jag. Hon nickade ut mot vattnet och sedan började hon sakta gå ner mot det. Jag förstod vad hon menade så även jag drog av mig mina kläder och sprang ner, jag slog till henne lite lätt på armen när jag sprang förbi henne och ropade "Kull". Sedan fortsatte jag ner i vattnet. Jag vände mig om och såg henne komma springande också, och när hon var nere i vattnet dök jag och simmade snabbt upp till ytan igen. Där stod hon med sitt blöta höra och kollade på mig. Jag nästan dog, vad snygg hon var.

- Du ska verkligen inte komma undan med detta! Sa hon och försökte springa mot mig, för att antagligen kulla mig tillbaka.

Dock lyckades hon inte eftersom att jag dök ner under vattnet så fort hon kom i närheten, så hon inte hann med. Efter en timme gick vi upp igen och försökte torka lite, men det var rätt svårt eftersom att det redan börjat skymma. Vi klädde iallafall på oss och sedan började vi dra oss hemåt. Vi skiljdes åt utanför mitt hus, och gav varandra en kram som hejdå.

Det finns en länk till min förra blogg i menyn till höger. Men jag kan lägga in en länk hääääääär också! :)

PS; Det kommer ett till kapitel snart!

Klart jag kan göra det! Måste bara komma på ett RIKTIGT bra slut. Men jag meddelar när det kommer! :)

Kram på dig, vem du än är. Haha. :)

Lyssna medan du lääääser.

Jag tänkte bara berätta att imorgon är det ju Taylor's födelsedag, han fyller 19 år. Och för att fira hans födelsedag ska alla ha på sig något blått, helst ljusblått eftersom att det är hans favoritfärg! :D

Så glöm inte det! :)

- Kom in .. Sa jag och gnuggade mig i ögonen. Och in kom Logan.

Jag satte mig hastigt upp i sängen.

- Vad gör du här?!

- Oj gud. Förlåt, jag kan gå om du tog det så hemskt. Sa han och vände om.

- Nejnej! Vänta. Förlåt. Vi gör om. Sa jag och log.

Han gick ut från mitt rum och stängde dörren och sedan knackade han på igen.

- Kom in! Sa jag glatt.

Han öppnade dörren och stod där med världens leende.

- Vad gör du här? Frågade jag och klappade på min säng för att visa att han kunde sätta sig bredvid mig.

Han kom och satte sig bredvid mig i sängen och kollade på mig. Jag skämdes lite smått när jag kom på att jag var precis nyvaken och antagligen såg hemskt ut. Men det verkade inte som att Logan brydde sig.

- Jag tänkte att jag skulle komma och väcka min favorit tjej. Sa han och log.

Jag blev helt varm i kroppen av hans leende och jag kunde inte låta bli att bli generad. Jag hoppade upp ur sängen och började gå in mot mitt badrum.

- Leah, jag hoppas du inte har några planer idag, för jag tycker vi ska hitta på något roligt!

Jag vände mig om och log och sedan skakade på huvudet. Sedan fortsatte jag in i badrummet, jag stängde dörren om mig och gick in i duschen. Jag duschade snabbt av kroppen och sedan lindade jag en handduk runt mig. Jag gick ut från badrummet förbi Logan och jag kunde se hur han kollade. Jag log lite för mig själv och sedan fortsatte jag in i min garderob för att dra på mig något. Jag tog fram min blåa kortklänning, min ljusa jeans jacka och ett par svarta boots. Jag stängde garderobs dörren om mig och började byta om. När jag blev klar gick jag ut och ställde mig framför Logan.

- Kan jag ha på mig detta? Frågade jag.

- Va? Är det ens en fråga? Du är ju skit snygg!

Jag kände hur jag blev allt mer generad, så jag kollade ner i golvet och log. Han ställde sig upp och kom fram till mig och gav mig en stor kram, jag kände mig så trygg i hans stora famn. Men när jag kramade om Logan kom jag på att det var Taylor jag hade bestämt med idag. Vad skulle jag nu säga? Logan hatar ju Taylor. Ska jag ljuga? Jag vill ju inte såra honom, igen. Tänkte jag. Jag släppte Logan och kollade ner i golvet.

- Vad är det? Frågade han mig sorgset.

- Jag kom på .. Emh ..

- Du kom på vadå?

Jag såg hur hans ansikte ändrades från glad till ledsen och han kollade på mig. Vad skulle jag säga?! Jag fick panik, jag måste komma på något snabbt!

- Jo, alltså. Jag kom på att jag skulle till .. Min kusin idag ..

- Jaha, men det är okej. Jag kan gå nu.

- Nej! Det är i eftermiddag, vi kan hitta på något nu. Okej?

Jag såg på honom att han vart glad, han igen log mot mig och gav mig en varm kram. Jag tryckte mitt öra mot hans bröst och jag kunde höra hans hjärta dunka fortare. Logan släppte mig och log än en gång till mig.

- Jag har en idé!

- Vadå för id..

Han satte sina fingrar på min mun och tystade mig, sedan tog han min hand och drog ut mig från mitt rum ut till hallen.

- Stanna här! Sa han.

Han öppnade ytterdörren, gick ut och stängde den efter sig. Sedan försvann han. Jag ställde mig på tå för att kunna titta ut genom fönstret som satt högt uppe på dörren, men jag kunde inte se honom någonstans. Plötsligt dök han upp i fönstret och jag skrek till av rädsla. Han öppnade dörren och höll upp en korg framför mitt ansikte.

- Jaha? Sa jag och ryckte på axlarna.

- PICNIC!

Jag började skratta, han såg så glad ut. Han tog min hand igen och drog ut mig till sin tandemcykel. Jag började le för mig själv, så gullig att han hittat på allt detta.

- Vill du sitta fram ? Frågade han mig.

- Hehe .. Du kan sitta fram. Sa jag generat.

Jag ville egentligen bara sitta bak på cykeln eftersom att jag inte har världens starkaste benmuskler, så jag kunde vila lite utan att han märkte det. Han log varmt till mig och hoppade upp på cykeln utan problem. Jag hoppade på bakom honom och vi cyklade iväg. Vi cyklade ett rätt långt tag tills vi kom fram till en äng. Den var helt grön, med störa gröna träd och en liten damm mitt på. Vi ställde ifrån cykeln och sprang ut på ängen, vi stannade vid den lilla dammen och vi satte oss ner på gräset och Logan kollade djup in i mina ögon. Jag kunde inte låta bli att le då.

- Leah .. Jag såg din tumblr. Och ja ..

Jag satt tyst och kollade allvarligt på honom och väntade på att han skulle fortsätta.

- I feel just like you. Tillade han och log.

---

NAAWWW. Hur tror ni Leah reagerar på detta dååå? :)

- Vad är det? Frågade jag Paige allvarligt.

- Det är Leo .. Han hade ihop det med en annan igår. Jag är helt förstörd.

Eftersom att jag redan var arg, så kunde jag inte låta bli att bli ännu argare. Att en kille skulle såra min bästavän fanns inte ens.

- Killen ska fan inte få bråka med dig! Sa jag och la på innan Paige hann svara.

Jag letade snabbt upp Leo i kontakterna och ringde upp honom.

- Hallå? Svarade han.

- Leo .. Det är Leah ..

- Tja!

- För i helvete Leo. Du är tillsammans med Paige, ingen annan jävla tjej.

Han tystnade men jag kunde höra att han var kvar i luren.

- Shit.. Sa han strax därefter.

- Nu ligger du nog riktigt risigt till. Fattar du inte att hon älskar dig. Nu har du fan krossat hennes hjärta, fattar du inte det?!

- Men shit förlåt.

- Och varför säger du förlåt till mig. Masa dig över till Paige och säg förlåt.

- K.

- Idiot .. Tjejen förtjänar inte dig. Viskade jag.

Jag orkade inte med alla just nu. Så jag la på.

Jag förstår inte, Leah var så på innan, hon ville något. Men plötsligt har hon börjat skygga och försvinna. Hon är inte alls lika blyg längre som hon varit innan heller. Och nu har den där Logan kommit in i bilden. Jag menar, det är något nytt jag ser i Leah som jag inte sett förut, den där dagen när hon ramlade utanför mig och jag fick hjälpa henne var det som en sol sken upp ovanför henne.

Jag tog en promenad ner till stranden, jag ville få en stund för mig själv så jag bara kunde rensa tankarna och allting. Hela den här hektiska livsstilen tar kol på mig. När jag kommit en bit nerför stranden ser jag Leah, och Logan.. Jag ändrade riktning så jag skulle kunna krocka in i dem och säga hej. Men precis då ser jag hur de närmar sig varandra. Helvete! Tänkte jag när jag insåg vad de skulle göra.

- Leah! Ropade jag för att stoppa kyssen.

De kollade på mig båda två och Leah hejade på mig. Helt plötsligt förändrades Logan's ansikte från glatt till argt och jag förstod att det var mig Logan av ingen anledning blev arg på. Han började kaxa mot mig och Leah fick något plötsligt ryck och sprang där ifrån, jag hängde verkligen inte med.

Logan gav mig en arg blick och sedan sprang han själv iväg. Jag stannade kvar på stranden och tänkte. Jag plockade upp min mobil och letade upp Leah i mina kontakter. Jag funderade på om jag verkligen skulle skicka iväg ett sms, det kanske var för tidigt. Skulle jag vänta lite kanske? Eller ska jag inte skicka något idag alls? Till slut bestämde jag mig för att ändå skicka iväg ett sms.

Jag hade precis lagt på samtalet med Leo och lagt ifrån mig min mobil när den vibrerade igen. Jag plockade upp den och den här gången var det Taylor. När jag såg namnet högg det till i magen. Tänk om han skriver något elak för han tyckte jag var elak innan, eller tänk om han säger förlåt för att han kom och störde. Ja, listan var lång. Jag öppnade smset;

Skrev han bara ett hej?! Hej, vad kan det betyda? Är det ett surt hej eller ett glatt hej? Kunde han inte lagt till en smiley eller någonting så man visste vad han ville? Vad ska jag svara nu då? Ska jag skicka ett hej tillbaka? Eller ska jag skriva hejsan? Eller kanske bara heej? Kanske ett hej med två J:n skulle funka? Då låter jag lite gladare än vad han gjorde, då kanske han förstår att jag inte är så arg längre. Fast han kanske tror att jag bara råkade sätta dit ett extra J? Äsch nä, hejj får det bli! Tänkte jag för mig själv.

Jag fick inget svar på ett långt tag, så jag plockade fram datorn och gick in på tumblr. Jag hade precis skaffat det så jag kände mig inte riktigt hemma med det. Jag laddade iallafall upp en bild på Logan, hoppas han inte skulle hata mig efter den, eftersom att han endast hade på sig en t-shirt och pyjamasbyxor. Och så skrev jag under;

Förhoppningsvis skulle han se den, det var trots allt han som tipsade mig om tumblr. Plötsligt surrade mobilen till igen. Det var från Taylor;

Puh, han kanske inte var sur. Det kanske var ett glatt hej trots allt.

Vi fortsatte smsa ett tag, tillslut frågade han mig om vi skulle ses. Klart jag ville det, jag ville ju fortsätta vara kompis med honom. Jag ville inte att vår vänskap skulle förstöras på grund av Logan. Jag la ifrån mig datorn och stoppade ner mig själv i sängen. Plötsligt knackade det på dörren, och pappa kom in och satte sig på min sängkant.

- Hej, hur är det med dig, jag ser på dig att något är fel.

- Äsch nä, det är okej. Jag är trött, that's all.

Okej det var en lögn. Men jag orkade inte berätta HELA sanningen.

- Du vet att du kan prata när som. Sa han och pussade mig på pannan, sedan gick han ut från mitt rum.

Jag somnade strax därefter och sov gott genom hela natten, nästa morgon vaknade jag klockan 10 av att någon knackade på min dörr.

- Kom in .. Sa jag och gnuggade mig i ögonen. Och in kom ..

---

Vem tror ni kommer in och väcker henne?

- Vem är det? Frågade Logan mig när han såg vem som kom.

- Nämen det är bara .. Taylor ..

Han rynkade pannan och kollade allvarligt på mig.

- Taylor? Din Taylor? Äh fyfan ..

- Vadå?

Han skakade bara på huvudet och blickade tillbaka på Taylor.

- Det är bara någonting med honom jag inte gillar .. That's all.

Jag visste att han ljög, jag visste att det var genom smset han läste som gjorde att han inte gillade Taylor. Taylor kom allt närmare och sedan stannade han framför oss.

- Tja! Sa Taylor.

- Hej!

Logan stod bara helt tyst och blängde på Taylor.

- Vad är det med grabben? Frågade Taylor och nickade åt Logan's håll.

- Pssh. Vad det är med mig? Frågan är väl vad det är med dig.

Både jag och Taylor blev chockade över det Logan sa och jag inte fram ett ljud.

- Vänta lite, va? Frågade Taylor.

Logan skakade på huvudet.

- Leah kom vi går. Sa han och tog min hand och började gå.

- Då följer jag med! Sa Taylor glatt och följde efter oss.

Men herregud, vad vill killen? Allt var så bra, så kommer han och förstör. Nu ska han tydligen med oss också. Efter att jag sett det där smset från Taylor på Leah's mobil var det verkligen något jag inte gillade med Taylor. Dessutom är han känd, och alla tjejer tycker han är snyggast i världen, det gör ju inte saken bättre.

- Varför gör han såhär? Viskade jag till Leah.

Hon ryckte på axlarna och viskade tillbaka;

- Jag kan ju inte direkt säga att han ska gå..

- Klart du kan? Sa jag lite högre.

Taylor reagerade och kollade förvånat på oss båda.

- Klart kan vem då? Frågade han.

Leah bara ryckte på axlarna och skakade på huvudet.

- Att DU kan gå. Sa jag och kollade allvarligt på Taylor.

- Men HERREGUD! Kan ni bara sluta?! Varför håller ni på såhär? Om ni ska fortsätta kan lika gärna jag gå! Sa Leah och började hastigt gå där ifrån.

Jag och Taylor kollade oroligt på varandra och sedan började vi gå efter Leah.

- Leah, stanna! Ropade jag efter henne.

Jag skulle dock inte sagt något, för så fort hon hörde min röst började hon springa istället.

- Du stannar! Jag har känt Leah längst, okej?! Sa jag till Taylor.

Sa jag verkligen det där? Det var det töntigaste jag sagt, "jag har känt henne längst". Herregud. Tänkte jag och började springa efter henne. Men Taylor lyssnade inte alls, han fortsatte springa och irriterade mig ännu mer. Plötsligt stannar Leah och vänder sig hastigt om.

- Men kan ni bara sluta?! Jag orkar inte! Så stanna! Skrek hon till oss.

Både jag och Taylor stannade upp och tittade förvånat på Leah. Jag hade aldrig sett henne så arg, vad var felet egentligen? Jag fattade ingenting.

Jag kände hur det plötsligt började bubbla inom mig. Jag visste inte varför, men jag vart bara så arg så jag stannade plötsligt upp och skrek till dom att stanna, att sluta. Ja, ni förstår. När killarna stannat vände jag mig hastigt om igen och fortsatte springa. När jag kom tillbaka till min cykel drog jag på mig mina Converse igen och hoppade upp på cykeln och cyklade hem. Plötsligt burrade det till i fickan, så jag stannade cykeln och plockade upp min mobiltelefon. Det var ett sms från Logan.

Det kittlade till i magen när jag läste smset men jag orkade ändå inte svara, så jag stängde ner smset och la ner mobilen i fickan igen. Jag hoppade upp på cykeln igen och fortsatte den sista biten. När jag kom hem gick jag direkt in på mitt rum. Jag kände mig rätt ofräsch så jag hoppade in i duschen och duschade länge, jag tappade tiden och när jag kom ut ur duschen såg jag att jag duschat i en och en halv timme. Sjukt!

Jag ställde mig framför spegeln och började borsta igenom mitt hår. Jag kollade på mig själv och kände mig så tråkig, jag kände mig redo för en förändring. Håret! Jag måste färga håret! Tänkte jag och fortsatte borsta igenom det. Sedan gick jag tillbaka in i mitt rum och satte mig i sängen, som vanligt tog jag fram dagboken och började skriva;

Jag fortsatte skriva om massa annat onödigt och sedan stängde jag igen boken och la den under sängen som vanligt. Jag plockade fram mobilen och kollade vilket datum det var, 6 mars. Endast 18 dagar kvar tills jag ska till Sverige, jag var jättetaggad, på att se Oskar Linnros, på att träffa Sam och på att träffa Malin, henne har jag inte träffat sen jag var 12. Rätt länge sen.

Jag hoppade upp från sängen och gick ut till köket, där stod mamma och lagade mat.

- Vad blir det för mat idag? Frågade jag.

- Det blir köttbullar med potatismos, riktigt Svenskt. Sa hon och skrattade.

Jag log till henne och gick vidare till vardagsrummet, där satt pappa och kollade på TV, jag satte mig ner bredvid honom. Han kollade på något kasst program om grävskopor.

- Kollar du verkligen på detta?

- Ja?! Det är intressant! Sa pappa och hånflinade till mig.

Jag suckade och ställde mig upp och gick ut till trädgården. Plötsligt ropar mamma;

- Leah! Din mobil ringer!!

Jag sprang in i huset och vidare till mitt rum och hann precis svara. Det var Paige.

- Omg, Leah .. Hörde jag Paige säga gråtandes.

---

Vad kan ha hänt med Paige?

Jag hade hunnit plocka ner alla mina saker i min väska och sedan började jag gå genom korridoren för att komma ut från skolan.

- Leah!

Jag vände mig om och såg Logan komma springande. Jag kollade på honom och log. När han kom fram stannade han och andades tungt.

- Jag trodde du hade bra kondition? Sa jag till honom och gav honom en lite kaxig blick.

- Du, jag har sprungit långt!

Jag knuffade till honom lite lätt på armen och sedan fortsatte vi ut från skolan.

- Juste Leah ..

- Ah?

- Vill du följa med mig till stranden?

Han log lite osäkert till mig, jag kunde se att han var rädd att jag skulle säga nej.

- Ja, absolut! Sa jag och log till honom.

Eftersom att jag cyklat till skolan blev vi tvungna att gå och hämta cykeln, sedan fortsatte vi ner till stranden. Det kändes så bra att Logan var som vanligt igen. Innan var det ju knappt som att han kom ihåg mig. Jag fick varje dag sitta och prata minnen med honom så att han skulle komma ihåg mig. Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte att Logan pratade med mig.

- Hallå? Leah?!

- Oj .. Va? Svarade jag ofokuserat.

- Äsch nä det var inget ..

Det lät nästan som att han skämdes, men jag ville inte tvinga på honom något så jag bara struntade i det. Vi kom fram till stranden och jag ställde cykeln på cykelparkeringen och låste den. Sedan gick vi ut på sanden och satte oss rätt nära vattnet. Vi satt och pratade ett tag. Vi kom in på Logan's familj.

- Du har aldrig berättat för mig vad som har hänt din bror. Han är aldrig där .. Sa jag.

Han skakade på huvudet, och jag tog det som att han inte ville berätta, men jag hade fel.

- Det var på Eric's 11 års dag. Vi satt och hade det jättetrevligt, och det var precis när Eric skulle skära sin första bit av tårtan som pappas "kompisar" kom in i huset. Pappa skrek till mig, mamma och Eric att springa upp på över våningen. Jag tog tag i Eric's hand och sprang upp för trappan, dock hade jag ingen koll på vad mamma gjorde. Hon stannade kvar där nere antar jag. Iallafall, jag och Eric sprang in på mitt rum. Vi satt där ett tag, jag var livrädd, men det var inte Eric. Plötsligt hörde vi mamma skrika, så då hoppade Eric ur mitt grepp om hans arm och sprang ut från mitt rum. Självklart sprang jag efter .. Men ..

- Men vadå? Vad hände?

Jag tog tag i Logan's hand och höll den hårt, jag ville visa att jag fanns där för honom.

- Det var försent .. Sa han.

- Han var för snabb och hann ner för trappan innan mig, och när jag var halvvägs ner hörde jag ett skott. Mamma skrek, och när jag kom ner såg jag Eric ligga på i mammas famn helt blodig. DE SKÖT HONOM! Fan .. Tillade han och började gråta.

Jag satt helt tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Logan torkade bort tårarna och fortsatte;

- Efter det stack mamma, hon bara försvann en dag när pappa var på jobbet och jag i skolan. Nu vet ingen vart hon är. Och grejen är den att det var JAG som glömde låsa den jävla dörren, det var därför pappas kompisar kom in. Allt är mitt fel. Allt .. Verkligen allt ..

- Logan sluta, det är verkligen inte ditt fel! Sa jag tröstande till honom.

- Klart det är mitt fel, hade inte jag glömt låsa dörren hade dem aldrig kommit in! Fattar du inte det?!

Jag satt där tyst och ställde mig strax därefter upp. Att han skyllde allt på sig själv var ju bara helt fel. Jag började gå långsamt där ifrån. Även Logan ställde sig då upp och joggade efter mig.

- Vart ska du? Frågade han mig.

- Jag tycker inte du ska skylla allt på dig själv. Klart som fan du är ledsen en längre tid då!

- Men det är svårt! Du förstår inte.

I själva verket förstod jag faktiskt inte, jag hade aldrig varit med om det själv. Så jag gick där tyst och skakade på huvudet. Det är sant. Tänkte jag.

Det började skymma, men vi gick fortfarande på stranden. Vi hade tagit av oss skorna så nu gick vi längs vattnet, det svalkade verkligen. Plötsligt stannar Logan upp och tar tag i min arm.

- Tack Leah. Tack för att du lyssnar ..

- Det är lugnt. Sa jag och log.

Han kollade ut över vattnet.

- Det är så himla vackert. Sa han.

- Verkligen ..

Jag nickade och kollade upp på vattnet, men då vände Logan på huvudet så han kollade på mig istället.

- Det är en sak bara ..

- Vadå? Frågade jag fundersamt.

Han kollade djupt in i mina ögon och släppte inte blicken, sedan närmade han sig mig. När han var ungefär två centimeter från mitt ansikte slöt han sina ögon. Jag förstod vinken och gjorde det samma, sedan fortsatte jag den

sista biten. Men precis innan våra läppar möttes avbröts det.

- Leah! Hörde jag någon ropa.

Men gud, inte nu. Det var ju perfekt. Tänkte jag..

---

Vem tror ni kommer på stranden och avbryter kyssen?

- LOGAN!

Jag hoppade på honom med en kram, och jag kunde höra hur det gjorde ont. Så jag släppte honom fort och satte mig i stolen igen.

- Gud förlåt.. Sa jag och kollade på Logan.

Han kollade på mig med en "vem-är-du?" blick, det var nästan som att han inte kom ihåg mig. Sedan log han lite osäkert till mig. Han sa fortfarande inte ett ljud och vände sedan blicken och kollade runt i det vita rummet. Plötsligt kom jag på att jag måste ju berätta för läkarna att han är vaken. Jag gick fram till sängen och klickade på den där "kalla på doktor" knappen. Inom bara några sekunder kom den sura läkaren tillbaka. Hon kollade på Logan och sken upp.

- Han är vaken? Sa hon chockat och kollade på mig.

- Ja han vaknade nyss!!

- Vad gjorde du?!

Hon lät arg igen och nästan skrek på mig. Precis som att jag gjort något fel.

- Va? Jag har inte gjort någonting..

- Äsch, han är vaken, han är nog på god väg att bli frisk!

Jag började gråta igen, men den här gången var det glädje tårar, att Logan vaknat igen betydde så mycket. Jag blev så glad. Jag satte mig ner i stolen igen och plockade upp min mobil och smsade Paige på direkten.

Igår fick Logan äntligen komma ut från sjukhuset. Jag satt hos honom varje dag och hoppades på det bästa, jag var så otroligt orolig. Men turen kom och Logan blev bara bättre och bättre.

Jag satt hemma i min säng och skrev lite i min dagbok, där skrev jag allt, då menar jag verkligen allt.

Jag la tillbaka dagboken och släckte lampan, klockan var bara 22.00 men det var ändå dags att sova kände jag. Jag låg och tänkte ett tag innan jag somnade. Februari har gått så fort, snart är det dags att åka ner till Sverige. Det var länge sen jag var där. Det ska bli så himla kul. Tänkte jag. Till slut somnade jag.

Nästa morgon vaknade jag klockan 7. Det var skola idag igen så jag gick upp för att äta frukost, sedan gick jag och fixade i ordning mig. Och plötsligt får jag ett sms från Logan.

Jag log för mig själv när jag läste smset. Klart jag vill gå med honom. Så jag svarade på smset och sedan slängde jag ihop en snabb outfit. Strax därefter fick jag ett sms av Logan om att han var utanför, så jag sprang ner och drog på mig mina vita Converse, sedan mötte jag honom utanför huset.

- Hej! Sa jag och sprang fram till honom och gav honom en kram.

- Aouch .. Sa han lite tyst. Han hade fortfarande ont sen "olyckan".

- Oj förlåt .. Är du säker på att du kan gå till skolan?

Jag tittade oroligt på honom. Och jag fick endast en nickning tillbaka, han såg osäker ut. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville bara krama om honom tills allt var bra igen. Men det funkar ju inte riktigt så.. Efter ett tags tystnad sa jag;

- Logan ..

- Mmh? Han kollade på mig och log osäkert.

- Får jag fråga dig en sak?

Han kollade på mig, och nickade.

- Varför gjorde du det? Varför?

Hans leende försvann och han kollade ner i marken. Han sa ingenting, verkade som att han tänkte och försökte formulera det han skulle säga.

- Allt är bara fel .. Sa han och kollade fortfarande ner i marken.

- Vad är fel?

- Allt! Mitt liv är fel, min familj är fel, allt är fel!

Jag visste inte vad jag skulle svara så jag var tyst ett tag och kollade ner på mina fötter.

- Är .. jag .. hm .. fel ? Frågade jag osäkert.

Jag kunde se att han började små le och sedan skakade han på huvudet.

- Du, är det enda som inte är fel .. Han kollade på mig och log generat.

Jag kunde inte låta bli att bli glad över det han sa, så jag fnittrade till lite och log till honom. Han kollade tillbaka på mig och gav mig sitt underbara leende. Då pirrade det verkligen till i min mage..

---

Känns det inte verkligen som att Leah gillar Logan? Vad är det som händer?

Jag satt där länge och bara höll i Logan's hand. Det gick flera timmar. Tillslut somnade jag till och med. Men jag väcktes snabbt av att min mobil ringde. Det var pappa. Juste! Jag skulle ringa om bilen. Tänkte jag.

- Hallå? Svarade jag osäkert.

- Vart fan är du? Och vart fan är min bil?! Sa han argt till mig.

- Chilla, chilla, chilla. Jag sitter på sjukhuset med Logan, bilen är i tryckt förvar, du kan väl bara låna mammas eller något idag? Eller kom hit och hämta den.

Han tystnade och jag hörde hur han försökte lugna ner sig.

- Vad har hänt Logan? Frågade han allvarligt.

- Han har blivit påkörd .. Jag kunde inte hålla inne tårarna och jag började gråta för fullt.

- Okej Leah, ta det lugnt, du kan stanna där med bilen. Jag älskar dig.

- Och jag dig.

Vi la på och jag kollade på Logan, detta fick mig att må så dåligt, och på något underligt sätt kändes det som att det var mitt fel att han gjorde som han gjorde. Det gick ännu en timme och en av läkarna kom in till rummet och kollade allvarligt på mig.

- Hur kommer det sig att bara du är här och inte Logan's föräldrar.

Jag kollade chockat på henne, jag hade inte ens tänkt på det. Jag ryckte på axlarna och kollade sedan ner på Logan igen.

- Så du har ingen aning? Du har inget nummer eller något?

Jag skakade på huvudet, för jag visste att Logan inte ville att jag skulle berätta om hans pappa, inte om hans mamma heller. Han ville hålla det hemligt. Jag tror han skämdes, även om han faktiskt inte behöver skämmas.

- Är det okej om jag går och hämtar något att äta? Frågade jag läkaren.

Hon nickade och log till mig. Det var nog första gången jag såg henne le, annars hade hon varit sur mot mig hela tiden kändes det som. Jag släppte taget om Logan's hand och gick snabbt ut från rummet. Jag hade egentligen ingen aning om vart jag skulle gå för att komma till cafeterian så jag vimlade runt ett tag. Plötsligt ser jag ett ansikte jag kände igen.

- Taylor .. Sa jag tyst för mig själv.

Vad gör han här?! Tänkte jag och fortsatte gå mot samma riktning. Och då såg han mig.

- Leah! Hej!

- Hej Taylor!

Jag log och vi fick ögonkontakt, även han började le då.

- Vad gör du här? Frågade jag.

- Min mormor ligger här, hon är sjuk. Sa han ledsamt.

- Oj, det var inte bra..

- Vad gör du själv här?

- Emh .. Jag är bara här för att .. hälsa på!

VA?! Vad sa jag just? Bara för att hälsa på?! Vad snackar jag om?!?! Tänkte jag.

- Hälsa på? Haha, det var ovanligt. Sa han och började skratta.

Jag försökte hänga på honom och började skratta lite försiktigt också.

- Men jag är jättehungrig så jag ska gå och köpa en macka eller något. Sa jag.

- Aha, jag också! Är det okej om jag följer med? Sa han lite smått flörtigt.

- Ja visst..

Han sken upp som en sol när jag sa okej till att äta med honom, men dock kände inte jag likadant. Jag var riktigt orolig över Logan, han är min bästa vän. Att mista sin bästa vän måste vara en av de jobbigaste sakerna. Vi fortsatte gå genom korridoren och kom fram till en stor sal det var fullt med bord och soffor och i slutet av salen fanns det en disk med massa mat i/på. Vi gick dit och ställde oss i kön.

- Är du här ofta eller? Frågade Taylor mig när vi stod i kön.

Hej raggningsreplik. Tänkte jag. Men svarade honom;

- Nä, egentligen inte. Men jag tänkte att jag kunde komma hit och hälsa på idag. Det har lite med skolan att göra.

Gud, jag kunde inte förstå att jag stod och ljög inför Taylor. Hur kunde jag?!

- Jaha, ja men då förstår jag. För att bara komma hit och hälsa på massa random folk verkar vara lite .. hm .. speciellt .. Sa han och skrattade.

Jag log osäkert till honom och jag tror han förstod för han slutade direkt skratta. Det blev min tur och jag köpte en macka och en cola. Det gjorde även Taylor och sedan gick vi och satte oss vi ett bord.

Tiden gick och vi började prata om allt. Det var så härligt, kändes verkligen som att jag kunde öppna mig för honom. Dock nämnde jag inte Logan en enda gång. Det kändes bara så fel. Vi blev klara och skiljdes åt. Jag gick tillbaka till Logan och jag satte mig i stolen bredvid hans säng och tog tag i hans hand. Det var fortfarande lika kall som innan men jag höll den hårt. Jag ville att den skulle bli varm, lika varm som en fullt levande hand!

Plötsligt somnade jag igen. Jag tror jag sov rätt länge. Men jag vaknade plötsligt av att någon tryckte hårt i min hand. Jag kollade upp på Logan. Han har vaknat!

- Vadå hejdå?! Halv skrek Paige till mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga, för jag visste ju knappt själv vad han menade med det. Iallafall ville jag inte veta vad han menade.

- Jag vet inte.. Sa jag och kollade på Paige allvarligt.

- Men vi måste ju hitta honom! Tänk om det seriöst har hänt något!

- MEN VAR SKA VI BÖRJA?! Skrek jag till henne.

Hon sa inte ett ljud efter att jag skrikit på henne, hon blev nog chockad.

- Oj, shit, förlåt det var inte meningen. Sa jag till henne.

Paige skakade bara på huvudet och kollade ner i marken. Jag suckade och cyklade iväg eftersom att vi fortfarande stod utanför Logan's hus. Det var tyst en lång stund. Men Paige avbröt tystnaden plötsligt.

- Ring Logan igen. Sa hon allvarligt.

Jag stannade cykeln och jag hoppade av den, stoppade ner handen i fickan och plockade upp mobilen, sedan ringde jag. Jag kom direkt till röstbrevlådan.

- Hans mobil är avstängd. Han kanske bara vill vara i fred.

Jag försökte tänka så positivt som möjligt på situationen, även om det var svårt. Jag hoppade upp på cykeln igen och vände håll.

- Men vad gör du? Frågade Paige mig.

- Det är mörkt, vi måste ge oss nu. Det blir säkert bra, Logan är en smart kille. Sa jag och försökte hålla inne tårarna som försökte trycka sig ut.

Vi cyklade först hem till Paige och sedan cyklade jag hem till mig igen. När jag kom in i huset sa jag inte ett ljud utan gick direkt in på mitt rum, jag bytte snabbt om till pyjamas och la mig i sängen. Jag ville bara gråta, släppa ut alla känslor. Men jag tillät mig inte att göra det, jag ville inte visa mig svag, jag ville vara stark för Logan's skull, allt jag ville var att han skulle må bra, jag visste att vad som än hade hänt skulle han klara sig.

Eftersom att jag var så tyst märkte mamma direkt att det var något fel, så hon kom in i mitt rum och satte sig på säng kanten och kollade på mig.

- Vad har hänt? Sa hon direkt.

Jag skakade först på huvudet, jag visste att jag bara skulle börja gråta om jag sa något om det.

- Du vet att du kan säga allt till mig va?

Jag kollade på henne och nickade, jag pratade alltid med mamma när det var något, hon fick mig verkligen att må bra på något sätt.

- Det är Logan .. Jag vet inte vad som har hänt. Sa jag och kände att en tår rann ner för min kind.

- Han ringde och sa hejdå. HEJDÅ! Tillade jag.

- Hejdå vadå? Frågade mamma.

- Jag har ingen aning, han sa hejdå. Sedan la han på. Han har inte ringt sen dess, jag har inte heller kunnat få tag på honom. Men jag känner Logan, han mår bra, jag vet det.

Mamma nickade och log till mig. Det leendet gav hon alltid mig och det betydde "Det kommer bli bra ska du se", ungefär.

Klockan var inte mycket men jag hade ingen lust att sitta uppe och bara vänta liksom. Så jag släckte lampan, jag låg och vred på mig ett långt tag, jag hade så himla mycket att tänka på så jag kunde helt enkelt inte somna. Men efter ungefär två timmars skruvande somnade jag tillslut.

Klockan var ungefär halv 5 på morgonen när jag vaknade igen. Jag hade drömt, en mardröm.

Jag var hemma hos Logan, allt såg ut som jag kunde komma ihåg det och hela hans familj satt där. Mamma, pappa, lillebror och Logan. Plötsligt blev allt mörkt, det var endast jag och Logan som satt kvar, vi kunde höra skrik, höga skrik, de skar sig verkligen i våra öron. Plötsligt kommer Logan's pappa fram till Logan. Han viskade något i Logan's öra och plötsligt förändrades Logan något brutalt, han såg så elak ut. Det gjorde även han pappa. De båda närmade sig mig, och plötsligt plockade Logan upp en kniv från bordet. Men precis innan han skulle hugga mig vaknade jag.

Jag var helt svettig av rädsla och jag försökte somna om så snabbt som möjligt. Vilket jag faktiskt gjorde. Jag vaknade igen klockan 7 av att min mobil började ringa, jag kände dock inte igen numret. Jag tvekade om jag verkligen skulle svara, det var ju mitt i natten, nästan.

Jag svarade iallafall.

- Hallå?

- Jag söker Leah Anderson.

- Det är jag..

- Hej, jag ringer från California Medical Center Los Angeles. Vi har en pojke här och du var den senaste han hade ringt. Har du möjligtvis en aning om vem pojken är?

Den första jag kunde komma och tänka på var Logan.

- Logan! Har ni hittat Logan?! Sa jag exalterat i mobilen.

- Jag vet inte, det är dig jag frågar.

- Jag kommer direkt!!

Kvinnan på andra sidan luren hann inte svara innan jag la på, jag hoppade snabbt upp ur sängen, struntade i att klä på mig riktiga kläder och sprang ut till hallen och drog på mig mina gråa uggs och en jeans jacka, jag roffade åt mig nycklarna till pappas svarta Audi A5a och sedan sprang jag ut och körde raka vägen till sjukhuset.

Det måste vara Logan, det måste vara Logan, det måste vara Logan. Upprepades i mitt huvud hela vägen till sjukhuset. När jag tillslut kom fram till sjukhuset hoppade jag snabbt ut ur bilen och sprang in till receptionen.

- Hej! Jag är Leah Anderson! Sa jag och försökte stressa på kvinnan i receptionen en aning.

- Leah. Hej. Följ med mig!

Hon gick ut från disken och började gå in mot en korridor. Jag följde efter henne. Och efter ett tag kom vi fram till en dörr. Det stod 52 på den. Hon knackade på och en läkare öppnade dörren och bad mig komma in.

- Är det här Logan? Frågade läkaren.

Jag kände knappt igen honom, han var helt blåslagen och blodig i hela ansiktet. Han hade massa slangar som hängde från bland annat hans näsa och mun.

- Omg. Sa jag när jag kom in.

- Om det inte är Logan måste vi be dig gå ut här ifrån.

- Nej, det är Logan. Sa jag.

Jag var helt chockad, vad hade han gjort med sig själv. Jag gick och satte mig på en stol bredvid hans säng och jag tog tag i hans hand som låg vid sidan av honom. Den var kall. Jag kollade på den sovande Logan och började gråta. Jag klarade inte av att se honom såhär.

- Vad har du gjort mot dig själv? Sa jag snyftandes till honom.

Självklart fick jag inget svar eftersom att han var medvetslös.

- Han blev påkörd, på en 90 väg. Han har tur ifall han klarar sig. Sa läkaren till mig.

- Vadå ifall kan klarar sig?

Jag kollade allvarligt på läkaren och han harklade sig.

- Han är allvarligt skadad, och jag menar verkligen allvarligt. Vi vet inte ifall han klara sig än. Så be ordentligt för honom.

Jag började gråta ännu mer och höll hårt i hans hand.

- Du får inte dö. Logan, hör du mig. Dö inte.

Det kändes fel att prata med en person som sov, men förhoppningsvis kunde han höra mig..

---

Överlever Logan eller inte?