Taylor Lautner Novellblogg

Remember Me - Kapitel 18

- Är .. jag .. hm .. fel ? Frågade jag osäkert.

Jag kunde se att han började små le och sedan skakade han på huvudet.

- Du, är det enda som inte är fel .. Han kollade på mig och log generat.

Jag kunde inte låta bli att bli glad över det han sa, så jag fnittrade till lite och log till honom. Han kollade tillbaka på mig och gav mig sitt underbara leende. Då pirrade det verkligen till i min mage..

EFTER SKOLAN -

Jag hade hunnit plocka ner alla mina saker i min väska och sedan började jag gå genom korridoren för att komma ut från skolan.

- Leah!

Jag vände mig om och såg Logan komma springande. Jag kollade på honom och log. När han kom fram stannade han och andades tungt.

- Jag trodde du hade bra kondition? Sa jag till honom och gav honom en lite kaxig blick.

- Du, jag har sprungit långt!

Jag knuffade till honom lite lätt på armen och sedan fortsatte vi ut från skolan.

- Juste Leah ..

- Ah?

- Vill du följa med mig till stranden?

Han log lite osäkert till mig, jag kunde se att han var rädd att jag skulle säga nej.

- Ja, absolut! Sa jag och log till honom.

Eftersom att jag cyklat till skolan blev vi tvungna att gå och hämta cykeln, sedan fortsatte vi ner till stranden. Det kändes så bra att Logan var som vanligt igen. Innan var det ju knappt som att han kom ihåg mig. Jag fick varje dag sitta och prata minnen med honom så att han skulle komma ihåg mig. Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte att Logan pratade med mig.

- Hallå? Leah?!

- Oj .. Va? Svarade jag ofokuserat.

- Äsch nä det var inget ..

Det lät nästan som att han skämdes, men jag ville inte tvinga på honom något så jag bara struntade i det. Vi kom fram till stranden och jag ställde cykeln på cykelparkeringen och låste den. Sedan gick vi ut på sanden och satte oss rätt nära vattnet. Vi satt och pratade ett tag. Vi kom in på Logan's familj.

- Du har aldrig berättat för mig vad som har hänt din bror. Han är aldrig där .. Sa jag.

Han skakade på huvudet, och jag tog det som att han inte ville berätta, men jag hade fel.

- Det var på Eric's 11 års dag. Vi satt och hade det jättetrevligt, och det var precis när Eric skulle skära sin första bit av tårtan som pappas "kompisar" kom in i huset. Pappa skrek till mig, mamma och Eric att springa upp på över våningen. Jag tog tag i Eric's hand och sprang upp för trappan, dock hade jag ingen koll på vad mamma gjorde. Hon stannade kvar där nere antar jag. Iallafall, jag och Eric sprang in på mitt rum. Vi satt där ett tag, jag var livrädd, men det var inte Eric. Plötsligt hörde vi mamma skrika, så då hoppade Eric ur mitt grepp om hans arm och sprang ut från mitt rum. Självklart sprang jag efter .. Men ..

- Men vadå? Vad hände?

Jag tog tag i Logan's hand och höll den hårt, jag ville visa att jag fanns där för honom.

- Det var försent .. Sa han.

- Han var för snabb och hann ner för trappan innan mig, och när jag var halvvägs ner hörde jag ett skott. Mamma skrek, och när jag kom ner såg jag Eric ligga på i mammas famn helt blodig. DE SKÖT HONOM! Fan .. Tillade han och började gråta.

Jag satt helt tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Logan torkade bort tårarna och fortsatte;

- Efter det stack mamma, hon bara försvann en dag när pappa var på jobbet och jag i skolan. Nu vet ingen vart hon är. Och grejen är den att det var JAG som glömde låsa den jävla dörren, det var därför pappas kompisar kom in. Allt är mitt fel. Allt .. Verkligen allt ..

- Logan sluta, det är verkligen inte ditt fel! Sa jag tröstande till honom.

- Klart det är mitt fel, hade inte jag glömt låsa dörren hade dem aldrig kommit in! Fattar du inte det?!

Jag satt där tyst och ställde mig strax därefter upp. Att han skyllde allt på sig själv var ju bara helt fel. Jag började gå långsamt där ifrån. Även Logan ställde sig då upp och joggade efter mig.

- Vart ska du? Frågade han mig.

- Jag tycker inte du ska skylla allt på dig själv. Klart som fan du är ledsen en längre tid då!

- Men det är svårt! Du förstår inte.

I själva verket förstod jag faktiskt inte, jag hade aldrig varit med om det själv. Så jag gick där tyst och skakade på huvudet. Det är sant. Tänkte jag.

Det började skymma, men vi gick fortfarande på stranden. Vi hade tagit av oss skorna så nu gick vi längs vattnet, det svalkade verkligen. Plötsligt stannar Logan upp och tar tag i min arm.

- Tack Leah. Tack för att du lyssnar ..

- Det är lugnt. Sa jag och log.

Han kollade ut över vattnet.

- Det är så himla vackert. Sa han.

- Verkligen ..

Jag nickade och kollade upp på vattnet, men då vände Logan på huvudet så han kollade på mig istället.

- Det är en sak bara ..

- Vadå? Frågade jag fundersamt.

Han kollade djupt in i mina ögon och släppte inte blicken, sedan närmade han sig mig. När han var ungefär två centimeter från mitt ansikte slöt han sina ögon. Jag förstod vinken och gjorde det samma, sedan fortsatte jag den

sista biten. Men precis innan våra läppar möttes avbröts det.

- Leah! Hörde jag någon ropa.

Men gud, inte nu. Det var ju perfekt. Tänkte jag..

---

Vem tror ni kommer på stranden och avbryter kyssen?

KOMMENTERA! Och glöm inte komma med idéer till kapitlen hela tiden, då blir allt awesome! :D

säkert taylor...men linnea logan och hon är ju så söta tillsammans så det kan inte hända något mellan henne och taylor ^^

Det är Taylor som kommer x)

Jätte bra novell :)

Omg, meeer :D

OMGOMGOMGOMG

meeeeerrrr omg !!! :DD

Det är säkert Taylor som kommer och förstör! Och så kommer han säkert bli fett avundsjuk på Logan och Leah, så blir det massa DRAMA :D

Jag verkligen älskar din blogg!

Logan verkar vara så söt, en sån kille skulle jag vilja ha hihi!

gryyyym! :)



förresten, går det bra om jag länkar din blogg på min blogg? :D

guud vad bra, vilken underbar vän du har som ger dig en sån bra ideé, du är värkligen bäst på det här, fortsätt fortsätt :D

svar: vad bra då, då länkar jag dig i ett inlägg snart :)

meer ! du skriiiver jätte bra, ändå om jag inte är lautner fan älskar jag sidan :D