Taylor Lautner Novellblogg

Remember Me - Kapitel 41

Det vart tyst igen och Logan la armen om mina axlar och tryckte in mig mot hans bröst.

- Du missuppfattade säkert bara allt. Sa han och pussade mig på huvudet.

Vadå missuppfattade? Skulle jag bara hört rösterna i mitt huvud och trott de var äkta? Skulle jag bara sett i syne och drömt allt jag såg? Nej, skulle inte tro det. Jag drog mig snabbt ur Logan's famn och kollade allvarligt på honom.

- Du tror mig inte? Hur fan kan du inte tro mig? Det var någon i mitt hus. Det var verkligen det! Nästan skrek jag till honom.

- Jo, jag tror dig. Det låter bara jätteorealistiskt.

- Nej. Den måste väl använt en nyckel för att komma in .. Men det är bara en som vet vart den ligge..

Jag sa ingenting mer, för jag kom precis på vem den personen var, som visste vart vår "extranyckel" låg. Självklart var det killen som satt bredvid mig, precis den här sekunden.

Jag skakade av mig tanken. Det kunde inte vara Logan, eller? Jag tittade på Logan igen. Men han tittade inte tillbaka. Hans blick var åt ett helt annat håll, kändes nästan som att han försökte undvika min blick.

- Logan?

Han kollade snabbt på mig igen med chockad min.

- Oj ja, vad sa du? Log han.

- Äsch nä, det var inget. Kan inte du följa mig hem? Jag vågar inte gå in i huset själv nu ..

- Klart jag kan älskling. Sa han och kysste mig på munnen.

Han ställde sig upp och tog sedan min hand för att hjälpa mig upp ur sanden. Hand i hand gick vi hela vägen hem till mig. När vi sedan stod på gatan utanför mitt hus tvärstannade jag och vägrade ta ett steg till.

- Kom, det är ingen där inne. Jag lovar. Sa Logan och försökte dra med mig in på uppfarten.

- Hur kan du vara så säker?

- Jag vet det bara, okej?

Jag antog att jag fick lita på Logan, så jag följde honom in på uppfarten och vidare mot ytterdörren.

- Okej, ska du eller jag öppna dörren? Frågade han och log varmt till mig.

- Du ..

Han nickade och sedan satte han handen på dörrhandtaget. Han tryckte sedan ner och försökte öppna dörren. Men det var låst.

- Juste .. Sa han väldigt tyst för sig själv. Knappt så man hörde.

- Va?

Logan skakade på huvudet och tittade sedan på dörren.

- Den är låst, är du säker på att du inte låste innan du gick till stranden?

- Skulle jag låst? Jag hade panik, jag rörde knappt dörren!

- Okej okej, förlåt mig .. Sa han och blängde ilsket på mig.

- Vänta får jag bara kolla en sak?

- Ja..

Jag puttade försiktigt bort Logan från den lilla mattan vi båda stod på, jag hukade mig ner bredvid den och lyfte upp den lite lätt för att kolla ifall vår extranyckel låg kvar. Vilket den inte gjorde. Alltså måste någon vetat om att vi hade en nyckel liggandes där. Och som sagt, det var bara Logan och min familj som visste om det.

Jag tittade allvarligt upp på Logan som tittade osäkert ner på mig.

- Det är bara du som vet att det finns en extranyckel här ..

Han rynkade pannan och kollade chockat på mig med halvöppen mun.

- Wha?

- Ja. Nyckeln är borta. Du är den ENDA som vet att den fanns här!!

- Det kan väl ändå inte BARA varit jag? Tror du seriöst jag skulle gå in oinbjuden i ert hus och rota igenom dina saker och skrämma livet ur dig bara för skoj skull?! Dessutom, hur fasen skulle jag kunnat komma hit innan dig? Du tog ju fan en buss tidigare än mig!

- Hur fan ska jag veta det? Jag säger bara att du är den enda som vet att nyckeln ligger här..

Jag sjönk ner mot dörren så jag nu satt på dörrmattan. Logan stod fortfarande upp och kollade chockat på mig, samtidigt som han såg väldigt upprörd ut. Det kanske var fel av mig att anklaga honom..

- Btw så kommer vi inte komma in i huset nu. För min nyckel ligger innanför och extra nyckeln är borta.

- Följ med mig hem?

Jag nickade och ställde mig upp igen. Sakta lämnade vi huset bakom oss och fortsatte mot Logan's hus. Vi kom närmre och närmre och plötsligt stod vi utanför hans dörr.

- Min pappa är inte hemma, så vi är ensamma ikväll, sa han och blinkade.

Jag log och kunde nästan förstå vad han menade. Han stoppade ner handen i fickan och plockade upp en nyckel som han sedan tryckte in i låset och låste upp, sedan öppnade han dörren och vi gick in tillsammans. Och så fort jag kom in såg jag en förändring. (Jag hade nämligen inte varit hemma hos honom sen "olyckan")

- Wow. Vad det enda jag fick fram.

Logan tittade stolt på mig och sedan log han.

- Ja, lite ändring är det allt.

- Wow.. Sa jag igen.

Han tände alla lampor så man nu såg allt klart och tydligt. Det var städat, nymöblerat, kanske till och med nyrenoverat. Underbart fint var det iallafall. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss ner i soffan.

- Jag kanske inte har berättat men, min pappa har lagt in sig..

- Oj. Men det är ju bra!

- Ah jo, men han är aldrig hemma.. Fast, det är ju klart han inte är det.. Men ändå..

- Bor du här ensam?

- Typ .. Eller alltså nä, det kommer hit en tant varje dag efter skolan, hon städar och fixar här hemma. Det är därför det är så fint nu. Men hon går sen runt middagstid. Då är jag ensam.

Jag satt tyst och såg på Logan hur hans ögon var helt glansiga.

- Varför har du inte berättat detta innan? Frågade jag.

- Jag vet inte. Jag visste inte om du skulle förstå liksom..

- Logan .. Du kan alltid berätta för mig. Sa jag och tog hans hand.

- Jag älskar dig. Sa han och lutade sig mot mig och gav mig en kyss.

Jag svarade inte utan besvarade bara kyssen.

---

Vad tror ni är det Logan eller någon annan? Jag tycker det mesta verkar rikta på Logan, men ja. Who knows?

Och förlåt för tråkigt kapitel, men jag ville inte skriva ett FÖR långt eftersom att jag måste plugga NO nu ..

En till sak! Ni var rätt kassa på att kommentera förra inlägget. Så nu tycker jag att ni tar i och kommenterar massor, för då blir jag mer taggad! Ja ni vet! :)

Meeeer, du är grym! :D

Juuuste, har du facebook? Skulle gärna vilja adda dig för jag måste så fråga dig om hur du skriver så himla bra osv. Hahah, här kommer en stalker! Du hittar min facebook på min blogg där mail & twitter står :)

sv; Hahah, bra :D Nu har jag addat dig :)

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

meeeeeeeeeeeeraaaa !

Mermermermermermetmermermet!!

Åååååhhh supeeer. Var inte det typ första gången han sa jag älskar dig till henne? För det hade varit jättegulligt! JAG DÖÖÖÖR

Ååh meeeeer !!! Jättebra, du är bra :D

ÅÅHH NU KANSKE DET BLIR LITE WOHO-TIME HIHIHI, ELLER?!



SKRIV MER NUUUUU NUUU NUUUUU NUUUU MERMERMER

ÅÅHH ASBRA MERMERMER

Meeeeerrr!!! <3 Vill veta vem som var i huset.. ^^

:P ;) :D