Taylor Lautner Novellblogg

Remember Me - Kapitel 40

Jag vände mig försiktigt om igen och satte ner min ena fot i golvet, sedan den andra. Jag tassade tyst ut till vardagsrummet. Nu kunde jag se hela köket. Men det var ingenting där, det var heller ingenting som låg på golvet. Jag hörde säkert bara fel.. Tänkte jag och vände riktning mot trappan igen. Halvvägs upp i trappan hörde jag ännu en duns, men den här gången från ovanvåningen. Mina ögon spärrades upp, snabbt som attan tog jag ett språng ner för trappan, ut till hallen och ut genom dörren. Med en smäll åkte dörren igen och jag sprang ut på gatan. Jag tittade upp på övervåningen av huset och plötsligt ser jag hur lampan i mitt rum tänds.

- Oh my god. Sa jag tyst för mig själv.

Lampan släcktes igen, jag stod fortfarande blickstilla och kollade upp på fönstret till mitt rum. Jag hoppade till när plötsligt en kudde landade på mitt fönster och flög ner igen. Precis när jag skulle plocka upp min iPhone för att ringa till pappa och be dem komma hem kom jag på att jag lämnat väskan med iPhonen inne i huset.

- Fan.

Med tunga steg tog jag mig fram till ytterdörren igen. Skulle jag verkligen våga mig in i huset? Tänk om det är någon där som faktiskt vill mig något ont? Framme vid ytterdörren la jag handen på handtaget, men jag drog bort den lika snabbt. Plötsligt hörde jag min ringsignal men bara några sekunder efter slutade den och jag hörde en svag röst.

*Hallå?* *Nej, hon är inte här* Okej, det ska jag hälsa henne* *Hejdå!*

Hördes precis innanför dörren. Det betydde alltså att den här personen stod bara några centimeter ifrån mig. Jag fick panik och vände mig snabbt om och sprang allt jag hade där ifrån. Snart kom jag på mig själv med att ha sprungit ner till stranden. Jag stannade upp och kollade ut över det svarta vattnet, jag kunde svagt se månens spegelbild. Helt sjukt vackert var det. Jag tog tysta steg ut på sanden och ner till strandens slut. Jag tog av mig mina skor och vek upp mina byxor sedan gick jag ut i vattnet. Det var inte för kallt, och inte för varmt, temperaturen var helt perfekt. Jag skulle nästan kunnat doppa hela mig.

Jag gick en lite längre bit sedan gick jag upp och satte mig ner på sanden. Jag kollade fortfarande ut på vattnet och plötsligt hör jag någon bakom mig.

- Leah?

Med ett ryck ställde jag mig upp och vände mig om. Där i mörkret stod Logan, vad gör han ute nu?

- Skräms inte så! Fräste jag åt honom.

- Gud, förlåt ..

- Vad gör du ute nu egentligen?

Han vart tyst ett tag, verkade som att han tänkte igenom vad han skulle säga.

- Jo alltså. Jag kunde inte sova ..

- Tjena .. Sa jag och tittade bort från honom. Det var nämligen den sämsta bortförklaring jag någonsin hört. - Seriöst, varför är du ute nu?

- Ja, jag kunde inte sova. Jag sa ju det?

- Ok .. Sa jag lite tyst..

- Är du sur eller något?

- Äsch nä, jag orkar inte berätta.

Jag satte mig ner i sanden igen och la mina skor bredvid mig. Logan la sin hand på min axel och sedan satte han sig ner bredvid mig.

- Du vet att du kan berätta allt för mig.. Har det hänt något?

Jag skakade på huvudet och funderade på om jag verkligen skulle berätta om händelsen för 15 minuter sen. Antagligen skulle han jaga upp sig, så skulle han vilja att vi gick hem till mig och kollade upp hela grejen. Men jag bestämde mig för att ändå berätta.

- Jag åkte ju direkt hem efter att vi varit på bio. Och när jag var hemma hörde jag massa obehagliga ljud, precis som att någon var där inne, i huset alltså. Så jag vart så rädd att jag sprang ut på gatan, när jag stod där ute var det någon som tände lampan i mitt rum och kastade en kudde på mitt fönster. Jag vart ju såklart rädd så jag försökte ringa pappa men kom då på att jag glömt min iPhone inne i huset, och precis innan jag skulle öppna dörren och gå in hörde jag en röst. Då sprang jag hit för jag vart rädd.

Jag var fortfarande rädd efter händelsen så jag kände hur jag fick tårar i ögonen, men jag försökte snabbt dölja dom. Jag kollade upp på Logan igen och han hade ett konstigt uttryck på sitt ansikte, det hade jag aldrig sett förrut.

- Vad är det? Frågade jag.

- Jag funderar.

Det vart tyst igen och Logan la armen om mina axlar och tryckte in mig mot hans bröst.

- Du missuppfattade säkert bara allt. Sa han och pussade mig på huvudet.

Vadå missuppfattade? Skulle jag bara hört rösterna i mitt huvud och trott de var äkta? Skulle jag bara sett i syne och drömt allt jag såg? Nej, skulle inte tro det. Jag drog mig snabbt ur Logan's famn och kollade allvarligt på honom.

- Du tror mig inte? Hur fan kan du inte tro mig? Det var någon i mitt hus. Det var verkligen det! Nästan skrek jag till honom.

- Jo, jag tror dig. Det låter bara jätteorealistiskt.

- Nej. Den måste väl använt en nyckel för att komma in .. Men det är bara en som vet vart den ligge..

Jag sa ingenting mer, för jag kom precis på vem den personen var, som visste vart vår "extranyckel" låg. Självklart var det killen som satt bredvid mig, precis den här sekunden.

---

Hmm. Är det Logan som var i huset? Vad tror ni? Och om inte, vem tror ni det var då? :D

Kommentera extra mycket på den här kapitlet, det förtjänar det tycker jag! :D

Va nej!!!! Det får inte va logan o att han har blivit helt knäpp så dom gör slut o hon blir tillsammans med Taylor!! nej nej nej. Kan det inte va Taylor eller nåt. Det ska ju va leah o logan.Snälla inte leah o Taylor!!!! :)

jätte bra!! skynda med nästa kapitel för jag kan inte vänta! det är för jävla bra :)

MERMERMERMERMERMERMERMERMERMER!!!<3 NU!!!<3

OMG MEEER!!

gudars skymning, jag vill ju veta vem det var! Hoppas det var Logan.. så att Leah gör slut med honom och Taylor och Leah blir tillsammans istället. :D

det var logaaaan ! :D :D hehhee det måste bli tay och leah :)

och meeeeeeeeeeeeeeeeeer snela du? :))

fan vad bra det här var hehehe! asså jag tycker verkligen synd om leah nu hahha

OMB MEEEEEEEEEEEEEEER !!!!

Hej Linnea! Tänkte bara berätta att jag precis har skapat en fan-sida till iheartlautner på facebook. Så ja, om du vill kan du ju tipsa om den på bloggen. :)



JUSTE. Den heter iheartlautner.blogg.se på facebook, kanske kan vara bra att veta det haha.



Kram!<3

åååh, mermermer! jag vill veta vem det är som har varit inne i huset juuu! :D

Glömde säga att din blogg är grym också!!!



MERMERMERMERMER IKVÄÄÄLLL!

Det var uppenbarligen Logan ;)