Taylor Lautner Novellblogg

( Ännu ett kapitel från Tii, eftersom ni gillade förra kapitlet så blev jag lite taggad och ville skriva ett till! Hoppas ni kommer tycka om det här lika mycket!  :) )

Det tog ett tag men efter en stund så lyckades jag berätta om allting, från början till slut. Taylor lyssnade som om det vore på blodigt allvar. Det kanske det var också? Dock inte bokstavligt. Men jag hade aldrig upplevt att någon lyssnat så helhjärtat på mig förut. Han varken avbröt, kommenterade eller suckade. Han bara satt där, som en vän. En varm känsla fyllde min mage. Taylor kraxade till och tittade upp på himlen.

- Wow, vilken modig man. Sa han med en ironisk ton i det hela.

- Taylor det är inte roligt. Suckade jag lättad.

- Nej nej jag vet, det är ganska allvarligt, faktiskt. Log han.

- Mm...Frågan är bara vad jag ska göra...Suckade jag sorgset.

Plötsligt vände sig Taylor mot mig med hela sin kropp och greppade tag om mina händer som vilat i mitt knä, han höll dem hårt. Som om jag skulle springa iväg, han såg djupt in i mina ögon, det var nästan en aning obehagligt och någon slags "rödhettad" färg bildades på mina kinder. Han tog ett tyst andetag.

- Du Leah...




TAYLOR'S PERSPEKTIV

Hur skulle jag kunna säga det? Jag brydde mig om henne, fruktansvärt mycket. Men skulle det verkligen vara okej att ställa en sådan fråga när hon såg så förstörd ut redan? Tårarna hade fortfarande inte slutat rinna längst hennes kinder. Jag hade redan slutat räkna hur många gånger jag behövt torka hennes kinder idag. Men jag ville inte att hon skulle känna sig ensam idag, inte för en sekund. Jag släppte hennes händer och grymtade bekymrat till.
- Vill du...Började jag.

LEAH'S PERSPEKTIV

Jag svalde en snyftning och tittade fundersamt på honom.
- Vill du sova över hos mig inatt? Sa han och svalde hårt.
Någonstans djupt därinne ville jag det, att ligga ensam i min egna säng ikväll skulle vara en katastrof. Jag vet inte om jag skulle hantera det, trots att mina föräldrar låg och sov i samma hus så skulle jag inte stå ut med tystnaden och ensamheten, inte idag. Men när jag spolade tillbaka bandet i mitt huvud så kom jag ihåg den dagen då Taylor gått för fort fram och kysst mig, skulle han koppla bort sitt medvetande igen och strunta i Logan? Att jag hade Logan? Plötsligt så var det som om han hade läst mina tankar.
- Leah det är bara för att jag inte vill att du ska vara ensam inatt, jag kommer inte att göra någonting du inte vill. Sa han lugnande och gav mig ett vänligt leende. Jag log tillbaka och nickade.
- Okej Taylor, vi kör på det. Svarade jag och snyftade till.
Det blev tyst ett tag och Taylor vände sitt huvud mot solnedgången, jag visste inte hur mycket klockan var. Jag hade ingen lust att kolla på mobilen.
- Behöver jag gå hem och hämta kläder? Hojtade jag till nästan alldeles för snabbt.
Han skrattade till.
- Nej jag ordnar det ska du se. Log han.
Jag svalde hårt och försökte få in faktan, nu behövde jag bara formulera en bra mening utan att den lät misstänksam. Jag var så otroligt dålig på att ljuga, till och med på sms. Jag plockade upp mobilen igen och tog ett djupt andetag. Först skrev jag ett sms till mamma att jag skulle sova över hos Taylor, men sedan bläddrade jag vidare till Logans nummer och skrev:

" Förlåt, jag kan inte prata idag. Jag har viktiga saker att ta hand om idag, kan du prata imorgon eller så?"
Skrev jag så snabbt jag kunde utan att läsa igenom det, sedan skickade jag iväg det och Taylor hjälpte mig upp från marken. Jag hann precis kolla klockan innan jag lagt tillbaka mobilen, den var halv tio på kvällen.

När vi kommit fram till vårt grannskap slängde jag en blick över på mitt hus, jag fick kalla kårar. Tänk att Logan varit därinne, vad hade han gjort egentligen därinne? Allt var möjligt, det var som om Logan gömt sin riktiga personlighet för mig så länge, att han kanske egentligen var någon slags kriminell person som bara försökte leka med mina känslor. Jag hörde hur Taylor fifflade med nycklarna innan han drog in nyckeln hårt i nyckelhålet.
- Det är bara oss hemma ikväll, min familj skulle över till några bekanta som jag inte riktigt hann med. Flinade han och steg in i huset med mig efter.
Jag grymtade till för mig själv, jag kom ihåg hur jag tvingat han att stanna när Logan konfronterat mig, antagligen var det då som dem åkte eller något. En bit skam fyllde min bröstkorg. Det luktade gott i hans hus, en doft jag inte känt förut, det var en doft blandad med stearinljus och kaffe. Taylor försvann in i köket och jag började dra av mig mina skor.
- Du kan gå in i badrummet uppe på övervåningen och tvätta ditt ansikte. Sa han från köket och jag hörde hur han höll på med något slags metallaktigt material därborta.
- Okej. Svarade jag och tassade uppför trappan, det var en mysig och varm känsla i hans hus. Av någon anledning jag inte visste. Varför kändes det så annorlunda? Såhär kändes det inte första gången jag stigit in i hans hus. Det var liksom inte som svart och vitt längre, det var som om huset fått färger på sina väggar. Jag ställde mig framför den stora spegeln som hade vita konturer högst upp, jag väntade på att vattnet skulle bli varmt och sedan stänkte jag vatten i ansiktet på mig själv tills både tårar och smink försvunnit. Jag stirrade på mig själv i spegeln, där stod jag, framåtlutad över handfatet och stirrande på min egen spegelbild. Jag såg helt förstörd ut, ett totalt kaosbarn var jag. Jag hoppade till av att Taylor inträdde badrummet.
- Är du klar? Jag tänkte visa dig vad du ska sova i. Sa han och lutade sig mot dörren som stod öppen.

- Den är min mammas, men jag tror att din storlek och hennes är nästan detsamma. Skrattade han och höll den ljusrosaktiga uthyrseln framför sig. Jag muttrade högt för mig själv. 
- Kunde du inte hittat något mer anpassat för ett sova över "party". Lipade jag och glodde på honom sarkastiskt. 
- Det var den ända jag hittade, var glad att jag gick igenom det besväret! Skrockade han och slängde den på mig. 
Vi stod i hans rum, sängen hade fått ett mörktbrunt överkasst som låg prydligt över sängen, kuddar i olika mönster gav sängen en extra färgklick. Golvet var täckt i en vit matta vilket hade fått mig att ta av mig mina strumpor redan på direkten, det var så mysigt att gå på en heltäckningsmatta. Ett stort fönster som var riktat ut mot gatan hade stora gröna gardiner som blivit uppknutna. Det hade blivit en aning sent, en plötslig gäsp uppenbarade sig från min mun.
- Gå och släng på dig den nu så du får vila lite. Sa Taylor och pekade ut mot badrummet samtidigt som han satte sig på sängen. Jag nickade och trampade ut ur rummet.

TAYLOR'S PERSPEKTIV

- Okej, så farlig var den inte. Flinade Leah och snurrade runt ett varv vid dörröppningen, jag log och nickade.
- Jag sa ju det.
Jag hade redan dragit av mig min tröja, men hon hade varit alldeles för snabb så jag skulle antagligen få sova med jeans på. Jag gick fram till fönstret och drog för gardinerna, när jag vände mig om hade hon redan satt sig på sängen som jag lyckligtvis hunnit dra undan överkastet på. Hon såg förskräckligt ledsen ut, som om hon skulle gå i bitar när som helst. Vad kunde jag göra? Jag stannade upp och stirrade på hennes vackra tysta ansikte för en stund. Till slut gäspade hon till och krypte fram till kuddarna som hon vilade sitt tunga huvud på. Jag gick försiktigt fram till sängkanten.
- Vill du ha någonting, varmt te eller något? Frågade jag och tittade på hennes ena tår som fyllde hennes kind. Hon skakade på huvudet.
- Nej tack, jag vill nog bara sova. Viskade hon tröttsamt och slöt sina ögon.
Jag log för mig själv, trots att hon såg så stark och glad ut varje dag man såg henne så fanns det även hennes svaga sidor. Men hon var vacker trots vilket humör hon var på. Jag gick runt till hennes sida och kavlade ut täcket som hon låg på och la det över henne.
- Säg till om du behöver något, jag sover därnere i soffan så du vet. Viskade jag och skulle just släcka lampan som hennes hand letande efter min arm. Hon viskade med slutna ögon.
- Lämna mig inte ensam, stanna med mig Taylor. Snyftade hon och höll hårt fast i min arm, hon hade redan bestämt vad hon ville och nu kunde jag inte övergiva henne och gå ner. Jag svalde hårt och gick över henne och lade mig på andra sidan om henne och drog in mina fötter under det varma täcket. I samma sekund krypte hon sig tätt intill min bröstkorg och kurade ihop sig som ett litet foster som behövde värme. Jag svalde hårt ännu en gång, det här var farligt.
- Tack för idag Taylor. Mumlade hon och tog ett djupt andetag.
Jag la armen under hennes huvud och smekte hennes huvud samtidigt.
- God natt Leah. Viskade jag innan vi både föll i en djup sömn.

LEAH'S PERSPEKTIV

Det var en svart och en vit häst framför mig, det var som om dem talade till mig, dem ville säga någonting till mig men jag kunde inte tala deras språk. Det lät inte som dem gnäggade heller, det ända dem gjorde var att skrapa med sina framhovar. Jag stod framför staketet och läste på skylten:
" Watch out, the horses may bite".

Jag öppnade ögonen i en ren chock, det var en dröm. Jag blundade hårt och öppnade sedan ögonen igen, framför mig var det ett stort fönster med gröna gardiner för, men solens strålar nådde ändå igenom och värme upp min panna. Jag grymtade till och precis när jag skulle sträcka på mig och ta reda på var jag var någonstans kände jag ett par varma armar runt om min mage, jag fick panik till en början men när jag vänt mig om ser jag att det är en sovande Taylor. Han hade krokat fast sina ben i mina och täcket hade trillat ner på golvet, hans andetag kändes i min nacke. Hans andetag var riktigt tunga och trötta, han måste verkligen vara trött. Trots att jag försökte dra mig ur hans grepp vaknade han inte. Det var alldeles för obehagligt att ha hans andetag i min nacke. Jag muttrade till när jag insåg att jag inte skulle komma loss.

Efter ca 15 minuter hörde jag ett grymtande från hans sida, jag suckade och väntade på att han sakta men säkert skulle vakna. Till slut hörde jag ett stön och jag kände på mig att han öppnat sina ögon, det var en lång tystnad innan jag hörde ljudet.
- Leah. Kraxade han lite som en ursäkt trots att han inte släppte taget om mig.
- Jag behöver gå till badrummet. Viskade jag och grymtade till.
- Okej. Svarade han med en låg röst och innan jag ens hann reagera kysste han försiktigt min nacke. Nej, det var droppen!
- Lägg av Taylor! Fräste jag åt honom och slet mig ur hans grepp och sprang in i badrummet och smällde dörren efter mig. Inte förrän jag stod framför spegeln märkte jag att en rodnad hade uppenbarat sig på mina kinder.
Jag letade efter mina kläder som jag lagt i en hög vid badrummet igårkväll, jag tvättade mitt ansikte och slängde på mig mina kläder och vek ihop pyjamasen. Påvägen nerför trappan kom Taylor med tröja på sig ut ur sitt rum.
- Leah, vänta! Ropade han efter mig, men jag var redan långt före honom. Jag drog på mig mina skor och slog igen dörren rätt framför näsan på honom.

När jag sprang tillbaka mot mitt hus var jag först irriterad över att jag betett mig så konstigt, jag skulle egentligen varit tacksam över att ha en sådan vän som inte ville låta mig vara ensam. Någon som faktiskt såg efter mig. Jag kände mig fruktansvärt dum, jag saktade ner och till slut så stannade jag helt bara några meter från min egen port. Jag stirrade upp mot himlen, molnen hade börjat täcka över himlen och ett par regndroppar föll ner mot min hud och torkades snabbt bort. Det skulle alltså bli en regnig dag. Jag trampade fram till dörren men just som jag skulle vrida om i nyckelhålet hindrar någon mig genom att ta tag om min axel, jag vänder mig hastigt om och får upp ett enda ord i mitt huvud, NEJ!

Framför mig står Logan, nu fanns det ingen återvändo längre, nu är det tiden att få reda på allting. På sanningen. Jag stirrade skräckslaget in i hans ögon.
- Vi måste prata. Sa han och stirrade en aning sorgset in i mina ögon, det var obehagligt på något sätt.
- Vad har du att förklara Logan? Fräste jag åt honom irriterat.

-------

Nååå....nu blev det väldigt långt, förlåt! Jag hoppas ni tyckte om det. :3

Vad kommer hända nu? Och vad kommer vara Logans förklaring till det hela? :D

Puss & Kram från Tii.