Taylor Lautner Novellblogg

- Detta kanske låter helkonstigt men, jag är faktiskt glad att du ramlade och skrapade upp händerna den där dagen, sa Taylor genant.



Jag stirrade ner i milkshaken och sörplade upp det sista som fanns kvar i den. Sedan lyfte jag upp huvudet och såg in i Taylors djupa ögon.
- Vad menar du? Frågade jag och försökte hitta svaret någonstans i hans ögon.
Det kändes som om jag hade glömt bort något viktigt, meningen som Taylor just sagt var någonting som jag borde ha kommit ihåg, men min hjärna ville inte lyda. Det var som om jag satt på ett matematiksprov och just fått hjärnsläpp.
- Kommer du ihåg den dagen, Leah? Frågade han tillbaka och förde sitt pekfinger runt milkshakens runda kanter.
Jag försökte leta i minnet, det skulle säkert komma tillbaka senare.
- Vad pratar du om? Frågade jag igen och la ett osäkert leende på mina läppar. Han log tillbaka och tittade bort en aning nochalant.
- Never mind. Svarade han och suckade tyst.

Efter ytterligare 5 minuter av tystnad börjar Taylor att vika ihop pengarna jag lagt fram på bordet, plötsligt känner jag en obehaglig vibration på bordet och till min lättnad var det bara min mobil som fått ett sms. Jag ger Taylor ett snabbt leende medan han håller på och pillar med sedlarna innan jag låser upp mobilen. Ett sms från Logan. Jag tvekar en aning men beslutar mig ändå för att läsa det. Jag öppnar det och försöker verkligen att fokusera på den otydliga texten framför mig.

" Jag har fått nog av det här, om du inte kommer över hit och pratar med mig på direkten så att jag får förklara får jag använda andra metoder.."

Jag försökte tyda texten, det kändes som om smset inte varit färdigskrivet. Vad menade han med metoder? Vad kunde det innebära? Skulle han trampa in i mitt hus mitt i natten ännu en gång eller skulle han gå på Taylor istället? Mitt huvud blev så fullt av tankar att jag inte märkte av hur bra det syntes. Det var inte förrän jag hörde Taylors höga flämtning som jag vaknade till liv, han såg alldeles skräckslagen ut när jag slitit blicken från smset.
- Men Leah, varför gråter du?! Sa han med häpen blick.
Jag blev själv alldeles chockad och lade ena handen försiktigt mot min kind. Mycket riktigt.
- Jag...
Plötsligt kom det, jag kunde inte hålla det inne. Gråten i halsen började dra sig upp till ytan och ut kom snyftningarna, flåsandet och det värsta, ljudet av sorg från min hals. Jag kände hur Taylor i nästan panik reste sig upp och gick över till min sida för att sedan lägga båda sina armar om mina axlar.
- Kom vi går. Viskade han i mitt öra, som en viskande tröstning.
Jag nickade till svar samtidigt som han drog upp mig från platsen jag suttit på och ut ur byggnaden.

Han hade dragit ner mig till stranden men trots att det gått säkert flera minuter hade jag inte slutat gråta. Han släppte mina axlar och ställde sig framför mig för att sedan lyfta upp min haka full av salttårar.
- Nu berättar du allting för mig, oavsett om du vill eller inte, okej? Sa han med en lugn stämma.
Jag slet mig ur hans grepp och torkade hårt bort tårarna från min högra kind.
- Jag vet inte varför jag gråter helt plötsligt. Förlåt mig Taylor, men jag är helt okej. Svarade jag och försökte svälja gråten och ge han ett falskt leende.
Jag var inte okej, verkligen inte. Hur kunde Logan göra något sådant? Av vilken anledning? Jag tog ett par steg ner mot havet och ställde mig mot horisonten, jag slöt ögonen och andades in den ljumma luften. Plötsligt kände jag ett par varma armar som omfamnade mig bakifrån, det var inte hårt eller för lätt. Lagom, som ännu en tröstande gest.
- Ta ett djupt andetag Leah. Sa Taylor och hans ansikte var också riktat ut mot horisonten.
Jag slöt ögonen för en stund och fyllde mina lungor med så mycket luft jag kunde, sedan blåste jag ut allting genom munnen.
- Jag vet bara inte var jag ska ställa mig i en sånhär situation. Suckade jag och öppnade mina ögon igen. Taylor släppte taget om mig och drog mig ner på den svala sanden.
- Berätta vad som tär på dig. Sa han och sträckte ut sitt vänstra ben samtidigt som han satte upp det andra.
Jag tog ännu ett djupt andetag och vände sedan blicken mot hans ansikte.
- Logan. Viskade jag med en tung klump i halsen. Taylor vilade sin arm på sitt ben och såg på mig.

Det tog ett tag men efter en stund så lyckades jag berätta om allting, från början till slut. Taylor lyssnade som om det vore på blodigt allvar. Det kanske det var också? Dock inte bokstavligt. Men jag hade aldrig upplevt att någon lyssnat så helhjärtat på mig förut. Han varken avbröt, kommenterade eller suckade. Han bara satt där, som en vän. En varm känsla fyllde min mage. Taylor kraxade till och tittade upp på himlen.
- Wow, vilken modig man. Sa han med en ironisk ton i det hela.
- Taylor det är inte roligt. Suckade jag lättad.
- Nej nej jag vet, det är ganska allvarligt, faktiskt. Log han.
- Mm...Frågan är bara vad jag ska göra...Suckade jag sorgset.
Plötsligt vände sig Taylor mot mig med hela sin kropp och greppade tag om mina händer som vilat i mitt knä, han höll dem hårt. Som om jag skulle springa iväg, han såg djupt in i mina ögon, det var nästan en aning obehagligt och någon slags "rödhettad" färg bildades på mina kinder. Han tog ett tyst andetag.
- Du Leah...

-------------------

Vad kommer Taylor att säga till Leah? Och hur kommer Leah att hantera allt det här? Kommer hon ha hamnat i en närmare relation med Taylor nu efter att hon berättat?

We'll seeeeee....:D