Taylor Lautner Novellblogg

Allt började när jag var 10 år gammal. Jag och min familj hade precis flyttat tillbaka från Sverige till Los Angeles. Eftersom att min mamma är svensk och pappa amerikan bodde vi i sverige i några år. Några månader efter att vi flyttat dit kom det en ny kille till gatan. Hans namn var Taylor och jag fattade tyckte om honom så fort jag såg honom. Jag som var väldigt blyg av mig vågade dock aldrig ta steget och prata med honom.

Nu sju år senare har jag fortfarande inte sagt mer än hej till honom. Även om vi har små pratat lite hit och dit har det aldrig varit något riktigt. Jag tycker ändå att om man är grannar ska man väl hitta på något, eller?

Det enda problemet var att plötsligt vart han känd. Alla tjejer hängde efter honom, vilket dom fortfarande gör. Och han lär ju tro att jag är en av hans galna fans, även fast jag inte har sett en enda av hans filmer. Okej, På äventyr med Sharkboy och Lavagirl kunde man ju inte missa när man var liten, men annars.

Det var onsdag och jag satt fortfarande i min lilla träbänk i skolan. Det var 15 minuter kvar av lektionen och en av eleverna höll ett föredrag om hennes favoritkändis, Chris Pine. Jag som inte alls var intresserad av honom, knappt visste vem det var, lyssnade inte. Allt jag hade i mitt huvud var Taylor, vilket inte var så ovanligt.

Klockan ringde och alla sprang ut från klassrummet. Jag som knappt vaknat ur min dagdröm fick skaka av mig den och ta mig ut ur klassrummet. Men precis innan jag satte mina ena fot utanför klassrummet hörde jag min lärare säga något.

- Leah, kan du stanna ett tag?

Jag stannade upp och vände mig om. Där stog Mr. Cooper och kollade på mig med allvarlig min.

- Jag tycker inte du har varit så närvarande de senaste lektionerna. Är det något som är fel? Frågade han mig.

Mr. Cooper är min klassmentor och har koll på det mesta i klassen. Vi känner även honom så väl att man har rätt lätt för att berätta om sina problem för honom. Men att berätta om Taylor kändes bara fel.

- Nej, nej. Det är inget, jag är nog bara trött..
- Är du säker? För du vet om att detta går på dina betyg, ryck upp dig tjejen!

Jösses, jag måste sluta fantisera så mycket. Tänkte jag när jag lämnade klassrummet för att gå till mitt skåp. Jag kollade ner på mina ben när jag gick mot skåpet samtidigt som jag försökte plocka upp mina nycklar ur fickan.

- Leah!

Jag kollade upp och där stod Paige med armarna i kors.

- Vad är det med dig då, surpuppa? Sa jag och skrattade.
- Skynda dig, jag har inte hela dagen på mig!

Jag snabbade mig och plockade ihop mina saker. Paige hade redan börjat gå nerför korridoren så jag fick småspringa efter henne för att hinna ikapp. Jag kom fram till henne och hon puttade till mig lite smått och skrattade.

- Vad är det med dig nu för tiden, du är helt .. Lost .. Sa hon efter att hon puttat till mig.

Jag började skratta och slog henne lite lätt på armen.

Paige var den första jag lärde känna efter att vi flyttat tillbaka hit från Stockholm. Vi blev bästa vänner fort och vi är fortfarande riktigt tighta. Dock bodde hon en gata längre ner än mig så det tog lite tid att ta oss till varandra, iallafall när man skulle gå. Därför fick vi skiljas åt och gå ensamna resten av biten hem.

Jag hade gått i ungefär 5 minuter, då gick jag förbi Taylor's hus. Han hämtade posten när jag gick förbi och vi hejade på varandra, men då missade jag att det låg en sten framför mig så jag snubblade rakt över den. Usch vad pinsamt. Mitt framför Taylor också!

Han sprang fram till mig och satte sig ner på huk. Han sträckte fram handen.

- Här ta min hand, jag hjälper dig upp. Sa han snällt.

Jag kunde dock inte ge honom min hand. Jag tog emot med båda händerna i fallet så båda två var uppskrapade och blodiga.

- Jag tror det blir svårt. Sa jag och visade honom mina händer.
- Oj, men följ med mig in ska jag tvätta av dom.

Bara av att höra honom säga de orden gjorde mig att smälta. Jag skulle få följa med honom in, i hans hus!

---

Japp, det var första inlägget. Vad tycker ni? :)
Glöm inte kommentera innan ni tar er här ifrån!