Taylor Lautner Novellblogg

Juste, hon skulle till skolan idag ja. Det glömde jag bort. Tänkte jag och ställde mig upp ur sängen för att gå ner till köket. Precis som hon skrev på lappen stod det frukost framdukat på bordet. Jag var dock inte hungrig, så jag gick upp igen och bytte om till mina joggingkläder som låg i min resväska. Jag plockade även upp mina joggingskor. Jag drog på mig dem och gick ner till hallen, ut från huset till vägen och började småspringa. Det var varmt, vilket gjorde att jag började flåsa rätt snabbt. Jag sprang förbi ett par paparazzis men jag försökte inte bry mig så mycket om dem. Jag kom allt närmre stranden, men innan jag kom över till strandpromenaden blev jag tvungen att korsa en ganska stor korsning.

Jag stannade upp när jag såg att hela korsningen var full med ambulanser, polisbilar och brandbilar. Det var även fullt med bilar som försökte ta sig förbi. Sakta gick jag närmre, för jag behövde ju faktiskt ta mig förbi korsningen.

- Sorry grabben. Men du får inte gå igenom här.

En av polismännen kom fram och stoppade mig när jag kom allt för nära. Jag tittade bekymrat på honom och vände sedan huvudet mot olyckan. Det stod en röd Saab 93 där, det var inga större skador förutom att fönsterrutan fram på bilen var helt krossad. Några meter från bilen låg det en cykel. Den var vit, precis som Leah's. Jag tänkte dock inte mer på det och vände huvudet till polismannen igen.

- Vilken väg kan jag ta då? För jag måste över.

- Ja, du kan ju se att det är rätt smockat med bilar här. Men om du går över vägen till andra sidan kan du nog smita förbi bilarna där.

- Tack. Föresten, vad är det som har hänt? frågade jag nyfiket.

- Jag kan tyvärr inte ge ut någon information än om detta, men du kommer nog läsa detta i kvällsposten.

Jag nickade och gick över gatan. Precis som polismannen sa var det enklare att ta sig över korsningen där. När jag kommit över började jag jogga igen.

30 minuter senare stod jag utanför Leah's dörr. Jag satte i nyckeln och drog om. Jag öppnade dörren och steg in, det var tomt i huset, så jag började sjunga lite smått för mig själv. Som jag alltid gör när jag är ensam hemma. Jag slängde av mig mina skor och sprang upp på Leah's rum, det såg ut precis som det gjorde innan jag gick. Så jag passade på att bädda sängen och städa upp lite av mina kläder från golvet. Då kanske hon blir glad när hon kommer hem. Plötsligt kurrade det till i magen, jag satte handen på magen och kunde känna hur det vibrerade lite.

- Juste, mat.. sa jag och skyndade mig ner för trappan.

Maten stod fortfarande på bordet. Jag anade att det inte var varmt längre, så jag ställde in det i mikron i några sekunder. Medan maten stod i mikron sprang jag upp för trappan och hämtade min iPhone som låg på nattduksbordet bredvid Leah's säng. Jag hade 5 missade samtal från Paige, 2 missade samtal från Logan och ett sms från Paige. Jag öppnade först smset från Paige och läste.

"Hon åkte för 45 minuter sen.. Hon borde varit där för en halvtimme sen." Svarade jag och gick ner för trappan igen in till köket.

Det vibrerade i handen igen och jag tittade på telefonen, Paige hade svarat.

Jag fingrade lite på iPhone och tänkte för mig själv, att det bara var Paige och Leah som skojade med mig för att skrämma mig.

"Ha ha. Jättekul. Leah är säkert där, ni vill bara skrämma mig. Sluta med det där! ;)"

Med en duns satte jag mig ner på stolen och tog första tuggan av pannkakorna Leah hade dukat upp åt mig. Än en gång vibrerade telefonen.

Jag kände starkt på mig att det bara var en skämt, så jag åt lugnt och sansat upp det sista av pannkakorna. 20 minuter senare stod jag i duschen. Varmvattnet rann ner för min rygg och jag kunde inte sluta tänka på om det faktiskt hade hänt Leah något. Borde jag agera och gå ut och leta? Nä, jag tror hon klarar sig. Jag stod och tänkte ett tag till, och sedan stängde jag av vattnet och gick ut från duschen. En handduk virade jag runt höften och sedan ställde jag mig framför spegeln och tittade på mina muskler. Skulle jag vara ärlig kände jag mig lite för biff. Jag skulle vilja minska lite på mina muskler och se ut som en vanlig människa. Skakandes på huvudet gick jag med tunga steg in i Leah's rum igen. Jag plockade fram ett par jeansshorts och en vit t-shirt. Men innan jag hann byta om ringde min mobil. Det var Logan. Jag tvekade på om jag skulle svara, men till slut gjorde jag det i alla fall.

- Vad vill du? sa jag med betoning på du.

- Och?

- Är ni seriösa? frågade jag innan jag hann svara på hans fråga.

Jag svarade inte utan skakade bara på huvudet för mig själv.

Jag la på och knappade snabbt in Leah's nummer. Jag kom fram efter bara några signaler.

*Hallå?* hördes på andra sidan linjen.

- Vem är detta?

- Ja, jag ringer till Leah Anderson's telefon, så det är väl uppenbart? sa jag aggressivt.

- Jag är hennes pojkvän! Berätta bara vart hon är! nästan skrek jag i telefonen.

Jag la på innan han hann prata klart. Jag slängde ner mobilen i fickan och sprang sedan ut och vidare till mitt hus för att hämta bilen. Sedan åkte jag raka vägen till sjukhuset.

---

Ojojoj hur ska det gå nu?