Taylor Lautner Novellblogg

Remember Me - Kapitel 15

Jag la på luren innan Leah hann säga klart sin mening. Plötsligt kom jag fram till korsningen. Nu gällde det. Nu skulle jag äntligen slippa all smärta, all svek och framför allt, jag skulle slippa pappa..

Jag fortsatte gå och jag stannade vid väggrenen. Bilarna som körde förbi tutade, jag antog att det betydde att jag skulle gå där ifrån, men jag gav mig inte. Jag inväntade rätt tillfälle.

- NU! Sa jag högt och spring ut precis framför bilen..

LEAH'S PERSPEKTIV -

- Vadå hejdå?! Halv skrek Paige till mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga, för jag visste ju knappt själv vad han menade med det. Iallafall ville jag inte veta vad han menade.

- Jag vet inte.. Sa jag och kollade på Paige allvarligt.

- Men vi måste ju hitta honom! Tänk om det seriöst har hänt något!

- MEN VAR SKA VI BÖRJA?! Skrek jag till henne.

Hon sa inte ett ljud efter att jag skrikit på henne, hon blev nog chockad.

- Oj, shit, förlåt det var inte meningen. Sa jag till henne.

Paige skakade bara på huvudet och kollade ner i marken. Jag suckade och cyklade iväg eftersom att vi fortfarande stod utanför Logan's hus. Det var tyst en lång stund. Men Paige avbröt tystnaden plötsligt.

- Ring Logan igen. Sa hon allvarligt.

Jag stannade cykeln och jag hoppade av den, stoppade ner handen i fickan och plockade upp mobilen, sedan ringde jag. Jag kom direkt till röstbrevlådan.

"Hey it's Logan, you know what to do."

- Hans mobil är avstängd. Han kanske bara vill vara i fred.

Jag försökte tänka så positivt som möjligt på situationen, även om det var svårt. Jag hoppade upp på cykeln igen och vände håll.

- Men vad gör du? Frågade Paige mig.

- Det är mörkt, vi måste ge oss nu. Det blir säkert bra, Logan är en smart kille. Sa jag och försökte hålla inne tårarna som försökte trycka sig ut.

Vi cyklade först hem till Paige och sedan cyklade jag hem till mig igen. När jag kom in i huset sa jag inte ett ljud utan gick direkt in på mitt rum, jag bytte snabbt om till pyjamas och la mig i sängen. Jag ville bara gråta, släppa ut alla känslor. Men jag tillät mig inte att göra det, jag ville inte visa mig svag, jag ville vara stark för Logan's skull, allt jag ville var att han skulle må bra, jag visste att vad som än hade hänt skulle han klara sig.

Eftersom att jag var så tyst märkte mamma direkt att det var något fel, så hon kom in i mitt rum och satte sig på säng kanten och kollade på mig.

- Vad har hänt? Sa hon direkt.

Jag skakade först på huvudet, jag visste att jag bara skulle börja gråta om jag sa något om det.

- Du vet att du kan säga allt till mig va?

Jag kollade på henne och nickade, jag pratade alltid med mamma när det var något, hon fick mig verkligen att må bra på något sätt.

- Det är Logan .. Jag vet inte vad som har hänt. Sa jag och kände att en tår rann ner för min kind.

- Han ringde och sa hejdå. HEJDÅ! Tillade jag.

- Hejdå vadå? Frågade mamma.

- Jag har ingen aning, han sa hejdå. Sedan la han på. Han har inte ringt sen dess, jag har inte heller kunnat få tag på honom. Men jag känner Logan, han mår bra, jag vet det.

Mamma nickade och log till mig. Det leendet gav hon alltid mig och det betydde "Det kommer bli bra ska du se", ungefär.

Klockan var inte mycket men jag hade ingen lust att sitta uppe och bara vänta liksom. Så jag släckte lampan, jag låg och vred på mig ett långt tag, jag hade så himla mycket att tänka på så jag kunde helt enkelt inte somna. Men efter ungefär två timmars skruvande somnade jag tillslut.

Klockan var ungefär halv 5 på morgonen när jag vaknade igen. Jag hade drömt, en mardröm.

Jag var hemma hos Logan, allt såg ut som jag kunde komma ihåg det och hela hans familj satt där. Mamma, pappa, lillebror och Logan. Plötsligt blev allt mörkt, det var endast jag och Logan som satt kvar, vi kunde höra skrik, höga skrik, de skar sig verkligen i våra öron. Plötsligt kommer Logan's pappa fram till Logan. Han viskade något i Logan's öra och plötsligt förändrades Logan något brutalt, han såg så elak ut. Det gjorde även han pappa. De båda närmade sig mig, och plötsligt plockade Logan upp en kniv från bordet. Men precis innan han skulle hugga mig vaknade jag.

Jag var helt svettig av rädsla och jag försökte somna om så snabbt som möjligt. Vilket jag faktiskt gjorde. Jag vaknade igen klockan 7 av att min mobil började ringa, jag kände dock inte igen numret. Jag tvekade om jag verkligen skulle svara, det var ju mitt i natten, nästan.

Jag svarade iallafall.

- Hallå?

- Jag söker Leah Anderson.

- Det är jag..

- Hej, jag ringer från California Medical Center Los Angeles. Vi har en pojke här och du var den senaste han hade ringt. Har du möjligtvis en aning om vem pojken är?

Den första jag kunde komma och tänka på var Logan.

- Logan! Har ni hittat Logan?! Sa jag exalterat i mobilen.

- Jag vet inte, det är dig jag frågar.

- Jag kommer direkt!!

Kvinnan på andra sidan luren hann inte svara innan jag la på, jag hoppade snabbt upp ur sängen, struntade i att klä på mig riktiga kläder och sprang ut till hallen och drog på mig mina gråa uggs och en jeans jacka, jag roffade åt mig nycklarna till pappas svarta Audi A5a och sedan sprang jag ut och körde raka vägen till sjukhuset.

Det måste vara Logan, det måste vara Logan, det måste vara Logan. Upprepades i mitt huvud hela vägen till sjukhuset. När jag tillslut kom fram till sjukhuset hoppade jag snabbt ut ur bilen och sprang in till receptionen.

- Hej! Jag är Leah Anderson! Sa jag och försökte stressa på kvinnan i receptionen en aning.

- Leah. Hej. Följ med mig!

Hon gick ut från disken och började gå in mot en korridor. Jag följde efter henne. Och efter ett tag kom vi fram till en dörr. Det stod 52 på den. Hon knackade på och en läkare öppnade dörren och bad mig komma in.

- Är det här Logan? Frågade läkaren.

Jag kände knappt igen honom, han var helt blåslagen och blodig i hela ansiktet. Han hade massa slangar som hängde från bland annat hans näsa och mun.

- Omg. Sa jag när jag kom in.

- Om det inte är Logan måste vi be dig gå ut här ifrån.

- Nej, det är Logan. Sa jag.

Jag var helt chockad, vad hade han gjort med sig själv. Jag gick och satte mig på en stol bredvid hans säng och jag tog tag i hans hand som låg vid sidan av honom. Den var kall. Jag kollade på den sovande Logan och började gråta. Jag klarade inte av att se honom såhär.

- Vad har du gjort mot dig själv? Sa jag snyftandes till honom.

Självklart fick jag inget svar eftersom att han var medvetslös.

- Han blev påkörd, på en 90 väg. Han har tur ifall han klarar sig. Sa läkaren till mig.

- Vadå ifall kan klarar sig?

Jag kollade allvarligt på läkaren och han harklade sig.

- Han är allvarligt skadad, och jag menar verkligen allvarligt. Vi vet inte ifall han klara sig än. Så be ordentligt för honom.

Jag började gråta ännu mer och höll hårt i hans hand.

- Du får inte dö. Logan, hör du mig. Dö inte.

Det kändes fel att prata med en person som sov, men förhoppningsvis kunde han höra mig..

---

Överlever Logan eller inte?

Tack för alla fina kommenterar, försätt som ni gör!!

Btw så kommer det ett till kapitel ikväll efter att jag varit och ridit! :)

gryyyym! :D mermermer! :D



hihi, jätte bra är den, började typ rysa när hon kom till sjukhuset :o fortsätt så! :D

varför börjar allt kretsa runt logan nu

när det skulle handla om Taylor?

Ahh! Jag vill läsa mer! XD Hoppas att han inte dör :'(

SPÄNNANDE !!

Supersrännande! Vill ha MEEEER! :D

nej nej nej, han kan inte dö han måste överleva :(

Ska jag vara ärlig hoppas jag att han dör, det skulle dramatisera allting och det skulle inte bli ett väntat slut. (:

Logan ska dö, så att Taylor får en chans, för Leah verkar ju vara helt ner kärad i logan helt plötsligt!



MER

Jag verkligen älskar novellen men den brjar bli tråkigare och tråkigare för den ska ju faktist handla om Taylor inte om Logan och den ska inte vara så himla deppig om den fortsätter så här så kommer jag att sluta läsa den hära och sluta rekomendera den hära till andra människor så ni borde nog fixsa det hära snart för annars förlorar ni säker massor av blogg läsare och det är inte säkert bara jag som tycker det hära det är fler oxå

Jag håller med hon/han som skrev: Logan ska dö, så att Taylor får en ny chans, för Leah verkar helt ner kärad i Logan helt plötsligt.

Men han kanske inte måste dö han kanske träffar nån annan eller blir ihop med henne och sedan blir otrogen mot henne sen går hon till Taylor eller nåt men sluta skriva om Logan så mycket man tror ju snart att det är en kärleksnovell istället för en Taylor Lutner novell