Remember Me - Kapitel 58

- Hallå? svarade jag.
*Hej, det är Tim!*
- Hejsan. Du kunde inte vara en sekund utan mig eller hur? frågade jag lite på skoj.
*Sådana stora problem jag har.. Nä men, jag ville bara se så du kommit hem oskadd. Hehe*
- Haha aw. Ja, jag ligger i sängen nu. Helt oskadd! Du mår bra också eller?
*Helt prima!*

Vi avslutade samtalet och Shelley kom in.

- Jaså, vem pratade du med då? frågade hon.
- Emh .. Tim, kanske ..
- Ojojoj då, nu får du faktiskt berätta!

Hon satte sig i sin säng och tittade förväntansfullt på mig. Jag berättade allt och hon satt bara där med stora ögon.

- Varför händer sånt aldrig mig? sa hon sorgset.
- Det är klart det gör.

Vi pratade ett tag till, och sedan släckte vi lampan. Jag somnade fort den natten.



Två härliga veckor på landet gick och det var nu bara två korta veckor kvar innan jag skulle åka hem till USA igen. Jag kände mig så otroligt hemma här nu, så jag var verkligen inte sugen på att åka tillbaka. Tim har jag inte hört från sen min födelsedag. Jag kände verkligen på mig att det där bara var en engångsföreteelse, även om han faktiskt sa att han skulle höra av sig igen.

*7 AM, waking up in the morning. Gotta be fresh, gotta go downstairs*

Lät väckarklockan på mobilen när det ringde klockan 7 på morgonen. Jag sjöng med lite innan jag stängde av den och sedan satte jag mig upp i sängen. Shelley var redan uppe, hon kom precis ut ur duschen när jag vaknade.

- Godmorgon! sa hon när hon precis satt sin ena fot innanför dörren till hennes rum.
- Godmorgon!

Jag satte ner mina fötter i golvet och ställde mig upp. Slappt gick jag ner för trappan in till köket. Frukosten var redan framdukad så jag satte mig ner vid bordet och började äta.

Klockan blev 8 och det var dags för mig att gå till skolan. Med Shelley i hälarna gick vi ut genom ytterdörren och ner för den smala grusvägen. Ibland blev vi passerade av cyklar och bilar, men det var ytterst få. Vi gick i ungefär en halvtimme innan vi kom fram till skolan. Det var en stor folkmassa utanför skolan, alla hade på sig likadana kläder, det vill säga uniformerna. Även jag fick dra på mig denna förbaskade uniform varje dag. Jag trivdes inte alls.

- Hej! sa Casey när vi kom in på skolgården.
- Tjena!
- Hej! sa Shelley.

Casey var en av Shelley's klasskompisar. Han var en av de få jag lärt känna här i skolan bara de 4 dagarna jag gått här. Klockan ringde in och det vart snabbt tomt på skolgården. Jag, Shelley och Casey gick lugnt in till klassrummet. Läraren hälsade på oss en och en när vi kom in i klassrummet. Sedan började lektionen, det var matte. Jag som hatade matte hängde inte riktigt med på lektionen, jag satt mest och kladdade i min mattebok. Jag blev dock tillsagd flera gånger av läraren på grund av det.

- Du måste verkligen skärpa dig om du vill ha något betyg alls. sa Shelley när lektionen slutat.
- Jag ska vara här i två veckor till, vem bryr sig? ja, jag brydde mig så klart om mitt betyg. Men jag orkade inte verkligen ha någon som tjatade på mig.
- Jag tror nog dina föräldrar bryr sig, och din skola hemma bryr sig. Sa inte din mamma att betygen här kommer skickas till din andra skola?
- Faaaan.. Jag orkar inte.

Jag satte mig ner på golvet och lutade mig mot mitt skåp. Jag lutade mitt ansikte i mina händer. Jag orkade verkligen inte, den här skolan var så mycket svårare än min skola hemma i LA. Jag plockade snabbt upp min iPhone ur fickan och bläddrade fram Taylor bland kontakterna och öppnade sedan ett nytt sms till honom.

"Jag klarar mig inte här längre, skolan tar kol på mig."

Skrev jag och klickade på skicka. Klockan var säkert mitt i natten hemma nu, men jag behövde ha någon att prata med. Det vibrerade snabbt till i min hand och jag tittade på mobilen, Taylor hade tydligen redan svarat.

"Thanks for waking me up.. Kom hem, du är saknad. Snart hämtar jag dig."

Jag svarade inte den här gången eftersom att klockan redan ringde in. Vi hade nämligen bara rast i 5 minuter i den här skolan, om man inte räknar med lunchen där vi hade 45 minuter. Vi skyndade oss in till nästa sal, vi skulle nu ha engelska. Det var det enda ämnet jag egentligen var bra på. Läraren stod framme vi katedern och väntade in alla elever. Jag, Shelley och Casey kom in sist av alla.

- Tur att ni passar tiden i alla fall. sa Mrs. Garbor när vi kom in i klassrummet.

Vi smålog till henne och satte oss på våra platser. Lektionen gick snabbt, den var faktiskt rätt kul.

Med varsin kram sa jag och Shelley hejdå till Casey. Det var nu dags att vandra den långa biten hem igen.

Tråkigt kapitel, jag vet. Men det kommer hända mer saker senare.

Och förlåt om jag suger på att uppdatera, men ja, så blir det ibland.

KOMMENTERA (:

Kommentarer
Postat av: Anonym

Bra Mermermermer !!!

2011-04-12 @ 23:06:12
Postat av: Anonym

Kan hon inte stanna där längre, men så kommer Taylor dit? :)mer!! :)

2011-04-12 @ 23:35:44
Postat av: josefine

Grymt meeeer ! :D

2011-04-13 @ 12:08:31
URL: http://josefinerosto.blogg.se/
Postat av: Laura

Mermermer :D

2011-04-13 @ 16:17:03
URL: http://biebersmile.blogg.se/
Postat av: Anonym

meeer =) och mer att hon och taylor ses eller pratar :D längtar efter nästa :P

2011-04-13 @ 17:17:01
Postat av: Karoline

sv: Hahha samma :p Jag hittade på en text som blev jätte muppad XD haha

2011-04-13 @ 17:48:11
URL: http://storyofdieana.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0